Vad får vi och vad får vi inte göra?

En sak som jag tycker är intressant med att vara kristen är hur icke-kristna ser på oss kristna. Människor har ofta en bild av kristna och om hur kristna beter sig som kanske inte alltid stämmer med sanningen.

En av dessa saker som jag har tänkt lite extra på är vad mina vänner som inte är kristna har tyckt att jag får göra, eller snarare inte får göra. Jag var med några vänner på vår ungdomsgrupp i Sölvesborg. Då råkade en av de kristna svära och genast reagerade några av de andra som var med, som inte var kristna, och sa: ”Så kan väl inte du säga, du är kristen ju”.

Det första som jag tänkte på var att det är en ganska mänsklig sak att göra och att det inte fanns någon anledning att ge sig på den personen på grund av det.

Men sedan började jag tänka efter. Varför är det så att vi lägger tyngd på just en sådan sak? Varför frågar vi inte: ”Varför gav du inte pengar till tiggaren? Det bör du göra. Du är ju kristen och ska ta hand om dina medmänniskor.”  eller ”Varför älskar du inte din nästa som dig själv?”.

Varför följer vi inte allt det som bibeln säger att vi ska göra? Finns det något av detta som är värre än det andra? Vad är egentligen värst? Själv tror jag inte att det finns något som är värre än det andra. Vi kan inte vara perfekta och göra allt det vi borde göra, även om vi bör sträva efter det. Vi kan inte ge bort allt vi har, människan har inte det i sig. Men Jesus har det – Han klarar allt det vi kanske hade tyckt var jobbigt och allt det som vi borde göra men inte gör.

”Herre jag ber att du ska leda oss och att du ska hjälpa oss i vår strävan att bli mer lika dig. Jag ber att du ska öppna våra ögon för din vilja men även för våra medmänniskor.”

Text: André Olofsson, ledamot Salt Sydsveriges styrelse
Foto: Carina Brandt