En gård på en ö

Det är april när Livsluft besöker Stenbräckagården i Karlskrona skärgård. Miljön är häpnadsväckande vacker.  De gula huset välkomnar och neråt stranden ligger ännu ett gult hus och en röd lada som juveler mot det glittrande vattnet. En ensam husvagn finns redan på campingen men annars ligger det ett lugn över den för dagen tomma gården. Förberedelserna är i full gång inför ännu en fullbokad säsong. Han myser där han går omkring. Han vet att om bara några veckor är det full rulle med bad, skratt, lekar och andakter. Så som det ska vara. 

Björn Pettersson

Björn Pettersson är sedan 2002 gårdsföreståndare på Stenbräcka gård ute på Tjurkö i Karlskronas skärgård. Han tar sin egen båt till jobbet inifrån stan. Det tar 20 minuter ute på vattnet.

– Det är mycket härligare än att köra på en 70-väg, säger han och skrattar till på sitt säregna sätt.

Björn säger att han inte brukar stanna mer än åtta år på varje arbetsplats. Det har blivit några fler år på Stenbräcka.

– Det är ett roligt och självständigt jobb, säger han. Jag tycker det är riktigt kul att vi har vänt skutan ekonomiskt och förra året hade vi vårt bästa år någonsin. Sommaren 2017 är fullbokad, så även 2018 och i stort sett hela 2019 är också fullt.

Stora delar av somrarna är bokade av den tyska kyrkan som kommer med stora ungdomsgrupper ett par veckor i taget. Vissa svenska kyrkor har stående veckor bokade för  sina konfirmationsläger, exempelvis Östra Broby och Lunds östra stadsförsamling. Björn saknar dock att inte olika EFS-föreningar har hitta till ön ännu.

Huvudbyggnaden byggdes som missionshus 1926 och började då som Lutherska ungdoms- och missionsföreningen. Ön hade en stor befolkning då man hade ett stenhuggeri som höll folk igång. När detta lades ner försvann också många människor till fastlandet och därmed blev det färre medlemmar. Som Björn uttrycker det: ”ön dog”. Bron till ön byggdes 1959 och ett par år senare sa Bertil Ohlsson, dåvarande kretspredikant i Östra Blekinge,, att ”nu får vi ta och göra något”. Missionshuset byggdes om till en gård och efterhand har man expanderat med olika tillbyggnader.

En del av gården kallas för Hägnan. Det är en hel del mark och hus som ligger här som kommunen har rustat upp och som man sålde till gården 1995. Det gör att gårdens mark är stor och naturen varierande.

Björn är stolt över gården när han visar runt. Han menar att det behövs fixas till lite här och där men man får heller inte glömma bort att det är en lägergård och det kan inte vara alltför fint. Man har renoverat duschar de senaste åren och våtutrymmena är fräscha och fina. Gården har idag 94+46 bäddar plus campingen och allt är självhushåll. Björn är en mästare att på sitt lite finurliga sätt få gjort det som behöver göras på gården. Han tänker kostnadseffektivt och är inte rädd för att ta i. Förutom Björn har man en anställd på 36 %, Krister Sörensson, som hjälper till med det mesta praktiska som behöver underhållas. På sommaren tar man in Adam Davidsson i receptionen. Han är duktig på att prata med folk och ordnar spontant lite sångstunder och liknande. Det är mycket omtyckt av gästerna.

Det finns en meditationsrunda man kan gå men i övrigt saknar Björn lite mer verksamhet.

– Det är inte min grej dock, säger Björn. Jag är mer av en organisatör och förvaltare. Det har jag fullt upp med. Men det hade varit roligt om vi kunde fått till regelbundna gudstjänster och ha lite sommarprogram. Under några somrar arrangerades sommarfester i samarbete med EFS Sydsverige och de blev populära men intresset avtog efterhand så de är tyvärr nerlagda. Vi har midsommarfirande på gården men det är helt profant. Det ordnas också blueskväll nere vid stranden varje sommar men det är också utanför vårt eget program.

Men gården är levande på många sätt utan denna verksamhet. På sommaren sjuder det av aktivitet genom gästerna och deras program. Det är tydligt att gården är omtyckt då de flesta återkommer år efter år. Björn är en stor del av gårdens framtoning. Hans lättsamma sätt och tydlighet om att inget är något problem genomsyrar vistelsen på gården. En gård på en ö. Mitt i skärgården.

Text och foto: Helena Eriksson