Gården ligger nästan öde och tyst men man förstår att något lurar i bakgrunden. Mycket riktigt. Plötsligt är ungdomarna där med vattenpistoler och vattenkannor. Vissa är rejält blöta medan andra har klarat sig undan. Då dyker årets lärare på lägret, Claes Leverström, upp med en vattenpistol fylld med kaffe. Allt är som det ska. Det är konfaläger på ÅhusGården!
Astrid, Sofie som är fadder och Claes
Claes, som läser på Johanneslunds teologiska högskola till vardags, är på sitt första konfaläger. Att han trivs syns tydligt.
– Våra ungdomar har först idag kommit igång och våga busa med oss ledare, säger Claes. De har busat med varandra förut, men idag har jag blivit mulad av grädde!
Årets konfirmationsgrupp i Åhus har färre deltagare än vanligt, endast 18 ungdomar. De har snabbt blivit ett tight gäng.
– Att vara en grupp med färre deltagare ger ungdomarna större förutsättningar, menar David Castor, präst, som är på sitt trettonde konfaläger på ÅhusGården. Men det är lite klurigt också för vi måste tänka nytt lite grann.
I och med att man är färre deltagare betyder det att man är färre ledare också.
– Ska vi ordna en aktivitet krävs lika mycket arbete om det är 18 eller 30 deltagare, menar David. Men jag måste säga att jag har ett riktigt bra ledarteam med mig och det fungerar bra!
Med sina 18 år är Astrid Persdotter den yngsta av årets ledare. Hon tyckte att det var lite svårt i början då hon endast varit ledare för barn förut.
– Jag förstod inte riktigt hur 15-åringar fungerar, säger hon med ett skratt. Jag var lite orolig för att de inte skulle se mig som ledare.
Linnea
Hon tycker att det har gått bra att hitta sin plats i ledarteamet och hon har roligt. Linnea Ingrup, som även hon gör sitt första konfaläger som ledare, menar också att alla ledarna väldigt snabbt hittade sina roller där tillgångar och gåvor kommer till sin rätt.
– Det är spännande att se hur både vi ledare och ungdomarna finner vår plats i gruppen så snabbt, säger hon. När vi träffades på förträffen vara alla som ett blankt papper och man visste ingenting om dem. Det är härligt att se dem blomma och lära känna deras personligheter.
Eftersom man är färre deltagare händer det att alla helt naturligt gör samma saker tillsammans, samtidigt.
– När vi var nere vid stranden på midsommarafton upptäckte vi helt plötsligt att alla var med i leken i vattnet, säger Linnea med ett leende. Det är lite mäktigt.
På frågan om vad det är för skillnad på ett konfaläger och terminsläsning utbrister David:
David
– Det är stor skillnad. På terminsläsningen ska man under några timmar per vecka få in så mycket och man måste kompromissa. Eftersom man får välja mellan läran och livet blir det att man väljer läran. Den stora fördelen med ett konfaläger är att här hinner vi även med livet. På förmiddagarna handlar det om läran och resten av dagen visar vi på det kristna livet i lek, tävlingar, samtal och under måltiderna.
Ungdomarna är nöjda. På frågan vad det är som är så bra har de svårt att definiera det; lära känna nya kompisar, busa, maten är god, man har kul, ledarna är bra. Det är härligt att höra att de även tycker att undervisningen är bra och får dem att fundera. Det handlar nog om helheten. Blandningen av allvar och lek, det djupa och det mer lättsamma. Relationerna och äventyret som ett så långt läger är.
Ungdomarna samlas för att för första gången börja jobba med sin redovisning till konfirmationsdagen. Linnea tittar på dem när de en och en kommer in i kyrksalen på gården.
– Tänk att man kan älska 20 människor som man egentligen inte känner så mycket, utbrister hon.
Det visar på att man som ledare är på rätt plats. Hela detta ledarteam har helt klart en stor kärlek till deltagarna och vill ge dem det bästa av lära och lek. Att visa på Jesus Kristus på alla sätt, i vardagen, i stillheten, i leken är viktigt för hela teamet, det syns tydligt. Precis så ska det vara!
Victor, Oscar, Filip, August och Johannes
Ungdomarna skriver i en blogg under lägret där det även finns fler bilder. Gå gärna in och läs deras egna tankar: http://konfa.saltsydsverige.nu/ahus16/
Gruppen kommer att konfirmeras den 9 juli i Degerbergas kyrka. Låt oss alla ha dem i våra böner!
Text och foto: Helena Eriksson