Att ge Jesu kärlek vidare

– Det var alltid många människor i mitt föräldrahem när jag växte upp. Människor som inte var välkomna någon annanstans Det var allt från luffare till ensamma människor. Mor och fars omsorg och omtanke var stor. Detta påverkade mig och jag har alltid haft ett öppet hem, i den mån jag har orkat, i hela mitt vuxenliv. Det är en naturlig del av mitt liv.

Elise Sahrling, diakoniansvarig i Betaniakyrkan i Malmö berättar om sin väg till just denna tjänst. Efter arbete på psyk- och smärt/rehabavdelning i Linköping blev det studier i diakoni vid Liljeholmens folkhögskola. Efter flytten till Malmö gjorde hon sin praktik i just Betaniakyrkan men innan tjänsten tog vid läste hon ledarskap och teologi ett år på Akademi för ledarskap och teologi i Hyllie.

– Det bästa med tjänsten här är att det finns tid för människor, säger Elise. I vår öppna kyrka hinner vi vara tillsammans och ta tiden för varandra.

20160818_112303(0)Varje måndag och torsdag mellan klockan 10.00 och 12.00 öppnar man upp med kaffe och smörgås för alla som vill. Ett gäng frivilliga hjälper till i köket och Elise har tiden att sitta ner med de olika människorna som kommer.

– Det är främst ensamma människor som kommer hit, säger Elise. Det är hemlösa, det är människor från andra länder, det är helt enkelt öppet för alla. Vi har några som kommer och vill sitta för sig själva med sin smörgås och kaffe. Någon löser ett korsord, en tidning, en annan vill bara sitta i avskildhet en stund, kanske vid ljusbäraren.

De brukar säga att de önskar att den öppna kyrkan i Betaniakyrkan ska spegla Malmö.

– Det tycker jag det gör, säger Elise med ett leende. Vi har människor från alla samhällsklasser, hemlösa och även människor från olika länder.

20160818_112748Idag hjälper Marie och Jamileh hjälper till i köket. Jamileh har hjälpt till regelbundet under flera år. Annars är hon oftast här som gäst och förgyller gemenskapen. De tycker om att finnas med och stötta varandra och andra.

– Det är en glädje att skänka tid till Gud på detta sätt, och att få träffa människor, säger de med stora leenden.

En gång i veckan går kyrkan ut med kaffe och smörgås; ett arbete Betaniakyrkan gör tillsammans med Hela Människan i Malmö. De möter till största delen missbrukare som i olika delar av centrala Malmö, det kan bli en kort samtal eller en långvarig kontakt. En stor del av dem är hemlösa, och de flesta har brutna kontakter med anhöriga och myndigheter.

– De är många vi inte hinner med, säger Elise med sorg i rösten. Men vi gör vad vi kan.

Steve Krauss är från USA och fanns med i kriget i Vietnam. Där började han sitt drogberoende som fanns kvar när han kom till Sverige 1968. Under tio år var han hemlös och bodde på olika ställen där det öppnade upp en plats.

– Jag såg en affisch om Öppen kyrka och beslöt mig för att gå hit, berättar han. Jag kom hit regelbundet och började hjälpa till här. Det ledde till att jag fick låna någons lägenhet som ledde till en 20160818_111130egen lägenhet så småningom.

Steve blev drogfri och har läst på socialhögskolan. Han utbrister:

– Jag har den bästa tiden i mitt liv!

Det kan vara svårt att få hemlösa och uteliggare till Öppen kyrka. Många av dem anser sig inte vara värdiga att komma till kyrkan. Man ser sorgen i Elise ögon när hon berättar det.

– Vi gör bara en pytteliten del av vad behovet egentligen är. Min dröm är att vi har öppen kyrka fem dagar i veckan. Jag tror på det återkommande, det gör det lättare att komma ihåg och det blir lättare att få in rutinen att komma hit.

20160818_112303(0)Runt ett bord sitter Rut Axelsson, Heinz Smitdt, Ingrid Andersson, Irene Aldén och Stina Jacovic. De kommer vid varje tillfälle då kyrkan är öppen och flera av dem har gjort så i tio års tid. Rut har funnits med ända sedan början och är fortfarande oftast med en dag i veckan och serverar smörgås och kaffe. De älskar att komma hit och vara i Jesu gemenskap.

– Det görs ingen skillnad på människor här, säger Ingrid.

Varje Öppen kyrka avslutas med en andakt. Just denna dag är det nyanställde prästen Jonas Nordén som delar med sig av tankar.

– Det är viktigt att sjunga och prisa Jesus, säger Irene och hennes ansikte strålar.

Psalmsången ekar och alla sjunger innerligt med. Jonas tänkvärda ord tas emot av tacksamhet. Andakten avslutas alltid med Vår Fader. Det är helt klart en helig stund.

Öppen kyrka i Malmö gör ett fantastiskt arbete med att vara Jesu händer och fötter. Det är tydligt att det finns mycket hjärta med i arbetet. Man får möta och göra skillnad i människors liv på ett konkret sätt. Allt i Jesu kärlek.

Text och foto: Helena Eriksson