Det var Paul Persson, dåvarande distriktsföreståndare som 1998 myntade uttrycket ”typiskt Gud”. Jag, Jonas Hallabro, hade sökt prästtjänst i EFS-kyrkan Helsingborg och mänskligt sett såg det orimligt ut att de skulle välja mig för tjänsten. Men, sa Paul, -det skulle ju vara typiskt Gud!
Ibland överraskar Gud oss i sin vägledning och så har det varit flera gånger för mig. Att läsa till präst var inget som jag tänkte på i de yngre tonåren. Jag ifrågasatte kyrkan och tron och åkte som 15-åring motvilligt till ÅhusGården på konfirmationsläger. Min egen plan var att pröva och genomskåda tron för att sedan lämna den. Av den planen blev det intet. Att lämna tron gick inte så bra. Istället växte tron och blev till en självklar och levande relation med Jesus.
Jag har för endast några dagar sedan tackat ja till tjänsten som distriktsföreståndare för EFS Sydsverige och Salt Sydsverige. Det är med ödmjuk försiktighet, stor förväntan och längtan jag går in i den nya tjänsten är.
Jag har fått en ganska bred erfarenhet av EFS där jag har haft olika tjänster under drygt 20 år. Det visionära ledarskapet och gåvor jag har på det området tror jag kan bidra och hjälpa människor in i funktion och utveckling. Den största tillgången är nog att Gud har smittat mig med sitt hjärta för mission i vårt land och speciellt för Sydsverige. Jag brinner precis som EFS för att Jesus ska bli känd, trodd, älskad och efterföljd och att bygga sammanhang där människor idag kan finna näring åt en tro som håller och växer i vardagen.
För mig är team-tänket viktigt. Arbetet i distriktet är något vi gör tillsammans. Jag trivs med teamledarskap, att se målet, utveckla teamet och att få andra att blomma ut i sina gåvor och finna sina uppgifter. Det är med stor glädje jag går in i tjänsten samtidigt som jag inser att det är en svår, ja närmast omöjlig uppgift. Jag älskar att predika, undervisa, att coacha och vägleda och det ska bli roligt att få bidra positivt genom en ny roll som distriktsföreståndare. Jag vill gärna arbeta med att stödja den positiva utvecklingen i EFS som rörelse. Det finns flera områden där jag ser potential och möjligheter till utveckling. Det kan vara en fördel att jag redan har god kännedom om distriktet, de olika lokala sammanhangen och de anställda.
Jag är en glad skånepåg ursprungligen från göingemetropolen Hässleholm. Där växte jag upp i ett tryggt kristet hem med tre äldre syskon och var under hela min uppväxt med i Västerkyrkan. Där fick jag också mina första uppdrag som ledare i scouter och tonårsgrupp. Idag är jag 46 år och bor på Eskilsminne i Helsingborg är gift med Karin och har två barn, Kajsa 21 år och Viktor 18 år.
Innan jag började jobba i kyrkan hade jag ett profant arbete; med affärs- och kontorsmaskiner. Efter några år upplevde jag att Gud kallade mig på ett mycket konkret sätt att arbeta inom kyrkan och började som ungdomsledare i EFS-kyrkan, Betania, i Örkelljunga. Detta ledde så småningom vidare till en distriktskonsulentstjänst i Kristianstad för Östra Skåne och Blekinge.
Jag hade då ingen längtan till prästyrket – jag tyckte att de flesta präster var rätt tråkiga. Nu är jag rädd att jag själv är en som fyller rollen som tråkigt präst rätt bra! Men kallelsen blev för stark och jag och familjen flyttade från Örkelljunga till Uppsala där Jonas läste på Johannelunds teologiska högskola under åren 1996-99. Prästvigd blev jag på Idrottens hus i Helsingborg.
Därefter arbetade jag i EFS-kyrkan i Helsingborg i tre år innan jag och min fru Karin kände att vi blev kallade till EFS-kyrkan i Örnsköldsvik. De hörde av sig upprepade gånger och efter att vi till en början varit avvisande växte kallelsen fram att vi skulle flytta till Norrland. Det blev en positiv möjlighet för oss, det var bra att byta miljö och Gud gav rika upplevelser och lärde oss mycket på de sju år vi tillbringade i Örnsköldsvik.
Att det sedan blev Helsingborg igen var en stor överraskning för mig och familjen men efter att Gud hade börjat tala till oss och en tid av bön klarnade det. Plötsligt blev det en självklarhet att flytta hem igen.
– Typiskt Gud!
Efter sju år i Norrland kom jag tillbaka till Skåne och Helsingborg med en större mognad, mer lugn och en mer återhållsam iver. Jag hade nu mod att vänta på saker och ting, vara mer lyhörd helt enkelt. Jag har också fått vara med om förnyelse och tillväxt i EFS-kyrkan under sju och ett halvt år, vilket har inneburit mycket jobb men även stor glädje och tacksamhet. Jag har fått nåden att se en positiv utveckling under tiden som präst både i Örnsköldsvik och Helsingborg. Det har inte alltid varit enkelt men lärorikt att leda dessa församlingar i olika tider av förändringar, utmaningar, tillväxt och utveckling.
Nu är det dags för nya äventyr. Den första februari tar jag Pågatåget till Hässleholm och distriktsexpeditionen för att börja min nästa utmaning. Det är nytt och spännande. Samtidigt är det välkänt. Nu kan jag arbeta med EFS på ett mer övergripande sätt där de anställda medarbetarna och utvecklingen i de lokala föreningarna står i centrum. Min drivkraft i tjänsten är Gud och hans vänskap, hans hans Ande och Ord. Guds rika nåd och kärlek till varje människa, också till alla oss medarbetare, och kallelsen att reformera och uppmuntra, utrusta och utmana dagens kyrka att nå vidare med evangeliet till dagens människor.
Det kommer inte att gå om vi inte hjälps åt. Och det kommer inte att gå om vi inte gör så gott vi kan. Men om vi ber och arbetar och bjuder in Gud att göra så gott han kan, då blir det spännande och roligt att arbeta i EFS Sydsverige och Salt Sydsverige. Och roligt, det ska vi ha!
Livsluft önskar Jonas all lycka och välsignelse i hans nya tjänst. Välkommen Jonas!
Text: Jonas Hallabro
Foto: Privat