Tid för lidande

Lidande. Jesus gick igenom det värsta. Han säger att det är en del av det kristna livet, också för oss. I en tid då fler kristna än någonsin förföljs för sin tro, då kyrkor bombas och kristna dödas på grund av att de följer Jesus, så är det inte så svårt att inse att han hade rätt. Men hur är det för oss? I Sverige?

Tack och lov så har vi inte den radikala typ av förföljelse som vi ser på flera håll i Mellanöstern, Asien och Afrika, som innebär att vi behöver sätta livet till för vår tro. Men visst kan det kosta på att stå upp för sin tro ändå, i tider då tron på Jesus inte sällan jämställs med tron på tomten. Visst kan det vara tufft att stå för vissa moraliska värderingar som är grundade i Guds ord, men som det samhälle vi lever i har övergett. Visst kan det vara smärtsamt att bli anklagad för att vara intolerant när man påstår att Jesus är den enda vägen till Fadern och evigt liv. Lidandet ligger då i att bli betraktad som annorlunda, gammalmodig, inskränkt eller kanske också som en idiot.

Vi lever i tider då teoretiska åsikter är extremt viktiga. Det vi uttrycker och ”gillar” på olika sociala medier är det som mer eller mindre definierar oss. Om vi sedan kan backa upp våra åsikter med någon konkret handling som verkligen visar vad vi står för verkar inte vara lika viktigt. Det är här jag tror att den kristna tron och kyrkan i Sverige idag kan ha en av sina starkaste ”metoder”. Om vi har åsikter som det svenska samhället i stort har svår att köpa, så tror jag att vi i längden ändå kan vinna respekt och förtroende om vi visar att vi är beredda att lida för det. Att den övertygelse vi har är grundad i en relation till den uppståndne Herren Jesus Kristus, och den relationen är inget vi vill äventyra genom att böja oss inför samtidens nycker och svängningar.

Det är ju precis det som är en av hemligheterna bakom Jesus och de första kristnas ”framgång”. Deras tro och övertygelse ledde dem till situationer där de blev fängslade, pryglade, misshandlade, uteslutna och ibland dödade. Men de höll fast vid sin övertygelse, de vek aldrig av från Vägen. Varför var lärjungarna beredda att möta allt detta lidande? Jo, för att de hade fått möta den uppståndne! De hade sett honom dö, men de hade också fått se honom i livet efter det. Det blev det slutliga beviset för dem att Jesus var den utlovade Messias, världens Frälsare och Herre. Det blev avgörande för dem. Efter det var de beredda att ge allt.

Min bön inför påsken är att också jag ska bli mer beredd och villig att lida för min Herre och Mästare. Han som led oändliga kval för mig.

Text: Jonas Nordén, präst, Betaniakyrkan i Malmö
Foto: privat