Distriktsföreståndaren har ordet

 

Vision

EFS har blivit med en ny vision. En vision är en bild av framtiden. En bild som visualiserar något och skapar passion och längtan efter att få se visionen bli verklighet. Att drömma och visionera kan ibland upplevas som mindre viktigt och som flummigt. Men, att ha drömmar är avgörande för att forma framtiden. När man skall bygga något kan det vara bra att ha en ritning. Speciellt om flera ska vara med och bygga på samma sak.  Det ju visionerna som blir till ritningar på arkitektens ritbord och visar varje ingenjör och hantverkare den stora bilden av vad vi bygger och den del du kan vara med och bygga. En vision från Gud är avgörande om vi vill vara med och bygga Guds rike.

Människor och samhällen förvandlade av Jesus

Detta är EFS vision.

En modig vision men samtidigt en vision som inte sätter fokus på oss och vår egen prestation. Det här är inte en vision vi kan förverkliga själva, utan en bild av något vi vill medverka till men där det ytterst hänger på Jesus. Vi klarar inte av det själva utan blir beroende av Guds kraft i den Helige Ande. Det är en typisk gudsrikes vision.

”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.”

Filipperbrevet 2:13

Jag gillar att vår vision sätter målet högre än vi själva kan nå. Jag tror att det är bra om vi låter bli att sänka vår ambitionsnivå till någonting vi själva klarar av! Vår vision är ingenting vi klarar av med egna resurser och med egen kraft. Som kristna är vi inte kallade att göra så gott vi kan utan att bli beroende av Gud och låta honom verka i oss och förverkliga sina syften. Kallelsen är att göra så gott Gud kan. Det vi själva har räcker inte på långa vägar, men det Gud har och hur Gud kan använda oss räcker längre än vi kan tro.
När vi inser det kan vi börja ställa in oss på mottagar-läge. Vi får bli mottagare och medarbetare till Gud i hans mission. Bara Gud kan göra det. Bara han kan förverkliga sin vision genom oss. Och jag tror att Gud längtar att få tillfällen att ta oss med till vår del av förverkligandet av visionen. Gud är i branschen att förvandla människor och samhällen. Vi ser det runt om i världen. Vi har sett det förr i vårt land. Han kan göra det igen i vår tid!

”Se, jag gör något nytt.
Redan nu visar det sig. Märker ni det inte?
Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.”
Jes 43:19

———————————————————————————————————-

Maj – Göra lärjungar

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!” Matt 28:19

Uppdraget som Jesus ger oss är solklart. Vi ska göra lärjungar i alla folk. Hur det ska gå till har vi nog inte lika klart för oss. Vi talar till och med om Missionsbefallning, alltså om hur Jesus befaller oss till mission. Inte anbefaller å det varmaste, utan verkligen betonar att detta ska ni göra. Om uppdraget är så klart, borde vi nog fundera lite på hur det ska gå till. Hur ska vi göra lärjungar?

Jesus säger: ”som fadern har sänt mig, så sänder jag er”. Det är spännande att tänka att vi har samma sändning som Jesus. Vi kan lära mycket av hur Jesus gjorde lärjungar och inspireras av den förvandling det gav upphov till. När Jesus gjorde lärjungar ledde det till att människor förvandlades, byar och städer förvandlades när Guds rike gick fram genom vanliga människor som blivit lärjungar till Jesus. Rörelsen av lärjungar som växer i att efterlikna Jesus och blir bärare av hans rike drar fram som ett kärlekens positiva virus som smittar av sig på allt fler och förvandlar omvärlden bit för bit, person efter person. Men jag tror att vi felaktigt tror att detta ska gå av sig själv. Att göra lärjungar kommer som ett naturligt uttryck av att vara en lärjunge, men det kommer inte av sig självt.

Kan det vara så att vi genom olika missförstånd kring hur det går till skapar hinder?

Kanske beror en del av våra hinder för att få till detta med att göra lärjungar på att vi kommit att tro på någon eller flera myter vad gäller lärjungaskap.

Kanske tror vi att lärjungaskap kommer av sig själv, bara man är med i en kyrka, eller verksamhet. Vi har kanske fått för oss att detta med lärjungaskap kan läggas till i livets pussel utan att vi måste rubba några av de andra bitarna i livet, vi tror att lärjungaskap är möjligt utan att förändras. Vi har kanske kommit att felaktigt tänka att tro, och därmed också lärjungaskap, är något vi kan lära genom att ta in teoretisk kunskap och sedan ska det ske utan vidare utbildning, träning eller praktik. Sedan tror jag att vi många gånger har diskvalificerat oss själva från att kunna vara till hjälp för någon annan att växa som lärjunge. Vi tycker nog ofta att vi saknar erfarenhet och inte har rätt utbildning och definitivt inte är tillräckligt helgad för att hjälpa någon annan i processen att bli mer lik Jesus.

Men jag tror att vi kan skaka av oss alla dessa feltänk och göra om, göra rätt, göra lärjungar.

Först när vi förstår att vi är lärjungar som kan göra lärjungar kommer vi att få en rörelse som ser människor och samhällen förvandlade av Jesus.


April – Mötet med trädgårdsmästaren

Efter en ovanligt kall påsk är nu våren i antågande vilket är både härligt och lite besvärligt. För många av oss kommer tiden framöver att handla en del om trädgårdsarbete. När du gör vår-fint i trädgården så kan du veta om att du är i gott sällskap. Faktum är att Påskens budskap om den tomma graven har en del med trädgårdsarbete att göra och Jesus själv framstår som trädgårdsmästare. För att se kopplingen behöver vi en snabb repetition av historien.

Gud skapade världen och han såg och sa att den var god, precis så som hans tanke från början. Bibeln beskriver att människan skapas för att leva i en trädgård, en underbart god plats. I denna trädgård lever människorna hela liv i hela relationer och umgås utan hinder med Gud själv.  Från början så står det att Gud vandrade i trädgården med de första människorna. Han var från början den store trädgårdsmästaren, skaparen av allting. Efter fallet där människan valde synden och vänder Gud ryggen och människan förvisas ur trädgården och lever allt sedan dess som otrygg främling och allt elände som vi har omkring oss kommer in.

Sen händer det fantastiska att Jesus kommer och han visar hur Gud verkligen är, stundtals chockerande och omtumlande för dem som möter honom. Han talar om och praktiserar Guds rike som egentligen inte är något annat än Guds perfekta vilja. Budskapet om riket skakar om på alla möjliga plan, sjuka helas, människor befrias, hoppet tänds och människor upprättas. Jesu budskap var revolutionerande och makterna i den här världen kunde inte hantera honom. Han får betala med sitt liv. Han dör uppspikad på ett kors med orden ”förlåt dem” på sina läppar. Men det slutar inte där. Något han talat om för sina lärjungar vid flera tillfällen var detta att han faktiskt skulle dö och inte bara det, han skulle uppstå. Han har till och med vid ett tillfälle när han just uppväckt sin vän Lasarus från döden kallat sig själv för ”uppståndelsen och livet”.

Jesu uppståndelse är inte bara en häftig grej i raden av många andra han gjorde, det är inte bara en enastående avslutning på Jesus jordiska gärning. Alla han förlåtit, alla under, alla befrielser, alla människor som Jesus upprättat pekar fram mot uppståndelsen. Allt får sin mening genom den. Precis allt syftar fram mot uppståndelsen.

När Johannes berättar om påskdagen beskriver han hur Maria från Magdala står utanför graven och gråter. Först möter hon två änglar, men sen möter hon Jesus själv. Först känner hon inte igen honom, men när han säger: ”Maria”, då känner hon igen hans röst, den trygga, kärleksfulla Jesus som hon lärt känna. Det är verkligen han. Det står liksom i förbifarten att hon tror att det är trädgårdsmästaren hon möter. Jag anar att Johannes inte bara vill berätta att Maria misstog sig om vem hon mötte. Jag tror att Johannes menar att Maria på ett djupare plan faktiskt ser helt rätt. Hon möter verkligen trädgårdsmästaren. Hon möter den återupprättade personliga relationen med Gud själv, just så som det var i den första trädgården.

Johannes säger i sitt evangelium att Jesus är Ordet från begynnelsen. Nu är Jesus uppstånden från de döda, historien vänder och upprättelsens tid har kommit. Den nya skapelsen bryter nu fram. Först och främst handlar det om människors upprättelse men Nya testamentet stannar inte där, den bild som målas upp är den av alltings upprättelse. Hela kosmos påverkas. Trädgårdsmästaren är tillbaka för att upprätta världen!

Gud har faktiskt redan från första början haft planen att återlösa den skapelse om vilken han en gång sa att den var god.
Jesus manar oss i Markus evangelium och säger:
Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen” (Mark 16:15)
Centralt i detta evangelium som går ut till hela skapelsen är detta att graven är tom!

Det är om Påskdagens morgon som Psaltaren 2:7 profeterar: ”Du är min Son, jag har i dag fött dig.” Jesus som återuppstånden är den förstfödde från de döda. Han kom tillbaka med livet i behåll för att aldrig mer dö. Han kom tillbaka med nycklarna till döden och dödsriket och säger: ”Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter” (Upp 1:18).

Vi är kallade att vara Guds ambassadörer och medarbetare för att föra ut uppståndelsens kraft till en väntande värld. Varje gång vi i lydnad till Kristus väljer att bli kanaler för Guds rike och handla i kärlek och kreativitet, varje gång som rättvisan segrar, varje gång som fred och rättfärdighet sprider sig, varje gång människor upprättas, familjer helas och frestelser besegras så är uppståndelsens kraft verksam!

Den i påsken förlösta uppståndelse-kraften pekar i sin tur fram emot den dag som hela skapelsen står på tå inför. Dagen då Trädgårdsmästaren kommer tillbaka för att slutligen upprätta allt!

—————————————————————————-

Mars – Ny organisation – ny rörelsefrihet – nya rörelsemönster

Kanske har du hört att vi i EFS just nu står i en process av omorganisation, eller så har du inte hört och kanske inte tycker att det spelar så stor roll. Vad spelar det egentligen för roll hur vi organiserar oss? Man kan väl säga att organisationen i sig inte är viktig, men att den kan ha ett viktigt syfte. EFS syfte är att ”främja Kristi rikes tillväxt”. Vi ska försöka att ha den absolut bästa möjliga organisationen som ger goda förutsättningar och redskap för att utföra missionskallelsen i vår tid. Därför tror jag att det kan vara läge att nu se över hur vi organiserar och vara beredda att göra om, finna bättre sätt och våga förändras. Vårt distrikt, EFS Sydsverige, har för avsikt att gå in i EFS nya organisation. I korthet innebär det att EFS-distriktet blir en region som ingår i riksorganisationen. Som en region kan vi fortsätta verksamheten med en lättare organisation med större rörelsefrihet. Vi samordnar resurser och kompetens kring ekonomi och administration för att frigöra resurser för det direkta missionsarbetet. Ibland är det läge att bryta upp från något invant för att gå in i något nytt. Jag tror att vi är i det läget nu.

”När Jesus vandrade längs Galileiska sjön såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. Han sade till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” Genast lämnade de näten och följde honom. Han gick vidare och såg två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.” (Matteusevangeliet 4:18-22 SFB15)

Jesus kallade lärjungarna till ett modigt uppbrott för att gå in i något nytt – Kom och följ mig. Det var en kallelse som verkligen utmanade dem att släppa kontrollen men också gav dem nya möjligheter, satte dem i rörelse för att främja Kristi rikes tillväxt. För att få rörelsefrihet att gå i denna mission behövde de modet lämna något gammalt och invant för att gå nya vägar och finna nya rörelsemönster. De första kristna kom att kallas för ”vägens folk” mycket för att den Jesusrörelse som de var del av var en resande och vandrande missionsrörelse. Jag tror att vi, som mer har blivit väggarnas folk, behöver fundera på hur våra rörelsemönster ser ut och hur vi kan se Jesusrörelse och Gudsrikestillväxt i vår tid. Jag tror inte att vi finner möjligheterna och lösningarna enbart i att organisera om. Men jag tror heller inte att vi gör det utan ny organisation. Min vision för EFS nya organisationen är att hängiven Jesusefterföljelse ger oss rörelsefrihet och nya rörelsemönster som får forma EFS som organisation för att främja Kristi rikes tillväxt. Låt oss be om modet att släppa kontrollen och lita på den helige Andes fantastiska förmåga att leda oss som rörelse, ge rörelsefrihet och forma nya rörelsemönster.

—————————————————————————————-

Bilden kan köpas på meandmyhousestore.com. Där hittar man även motivet på olika artiklar.

Februari – Du är grym

Nu har jag varit ett år i tjänsten som distriktsföreståndare för EFS Sydsverige. Det har varit ett mycket händelserikt år sedan jag tillträdde i februari 2017 och jag har upplevt det som att detta första året har gått väldigt fort. Efter ett år kan jag inte hävda att jag är ny på jobbet längre och jag har kommit in i och lärt känna att jag trivs med jobbet. Samtidigt händer det så mycket nytt och oväntat hela tiden vilket gör att det bitvis gäller att fortsätta att vara ny på jobbet och nyfiken på allt det nya och att se möjligheter.

Att arbeta som distriktsföreståndare är onekligen en utmanande tjänst och det är lätt att känna sig otillräcklig. Jag tror inte att det är farligt att känna otillräcklighet. Jag tror till och med att det kan vara nyttigt att känna det o:et. ”Det är O:et i ordet som gör det”, som de sjöng i mitt favorit barnprogram ”fem myror”. Jag menar inte att vi inte behöver känna en god självkänsla och ha ett lagom stort självförtroende. Det tror jag är väldigt viktigt och har en sund portion av det själv. Över mitt skrivbord hänger en tavla med ett budskap som säger: ”ÄLSKAD – VÄRDEFULL – DYRBAR – OCH ALLMÄNT BRA” som en påminnelse för att jag inte skall glömma att jag är just det.

Men, att känna sig tillräcklig kan lätt blåsa upp ett inre högmod i oss och leda oss till att tro att vi klarar oss bra själva och inte behöver någon hjälp från andra och inte heller Guds hjälp. När vi påminns om vår otillräcklighet bör vi samtidigt påminna oss om Guds tillräcklighet och andras vilja att räcka-till oss sin hjälp. Jag fick för en tid sedan en uppmuntrande lapp med en hälsning och ett bibelord från en vän och kollega som skriver: Du är grym! På rätt plats – i rätt tid. Ge inte upp din frimodighet – den skall rikligen belönas! Och glöm aldrig bort ”vår hjälp är i Herrens namn, han som har gjort himmel och jord.” (Ps 124:8)

Den hälsningen behövde jag och jag har läst den många gånger sedan den först landade på mitt skrivbord. Vi behöver nog alla mer uppmuntran. Vi mår bra av att regelbundet få höra att vi är älskade, värdefulla, dyrbara och allmänt bra. Paulus säger: ”Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra” och jag tror att det ligger en enorm kraft i uppmuntran. Men vi behöver samtidigt också påminnas om att vi är allmänt otillräckliga och det finns ingen motsättning i att vara allmänt bra och samtidigt allmänt otillräcklig om vi är i Guds, den tillräckliges, hand. Om vi bjuder in Jesus i vår otillräcklighet så är jag övertygad om att ” Han som verkar i oss med sin kraft förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka”. (Ef 3:20)
Så nu skickar jag hälsningen vidare med uppmuntran till dig:

                           Du är grym! På rätt plats – i rätt tid.
            Ge inte upp din frimodighet – den skall rikligen belönas!
Och glöm aldrig bort ”vår hjälp är i Herrens namn, han som har gjort himmel och jord.”

 

————————————————————————————————————————————