Kristen enhet – Robert Södertun

Hörnstenen
Ordet enhet är ett ord som i stort sett alla bejakar och ser som ett positivt ord. Men börjar man tala med varandra så visar det sig att vi lägger olika betydelser i ordet. Kan hända att du inte kommer att hålla med mig i min definition och utläggning av detta ord men du får i alla fall veta vad jag tror om enhet och hur jag tolkar Bibelns ord. När jag tänker på ordet enhet i kristen kontext är det två bibelsammanhang som står ut extra tydligt: Det ena är Paulus ord i Efesierbrevet. Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla. Ef 4:1-6. (Alla citat från Svenska Folkbibeln)

Lägg märke till det lilla ordet ”därför” i den första versen. Jag uppmanar er därför. Det ger upphov till frågan Det ger upphov till frågan ”varför” och hänvisar till sammanhanget precis innan, i kapitel tre. (Det är den grekiska grundtextens lilla ord ”oun” i 4:1 som markerar en konsekvens av vad som just sagts. Det ordet skulle alltså kunna översättas ”därför” eller så som jag alldeles nyss använde ordet ”alltså”.) Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen. Ef 3:20-21. Det är ”därför” vi ska leva värdigt den kallelse vi har fått, en kallelse som innefattar enhet. Vi ska göra det för att all ära tillhör Gud, i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet. Jag tänker att vi inte behöver mer motivation än det, för det är det största, Hans ära.

”Därför” är det fyra saker vi uppmanas till av Paulus och de hänger ihop. Det första, som liksom är ramen för de andra tre, är att vi ska leva värdigt den kallelse vi har fått. Den kallelsen handlar inte om att vi ska göra så mycket, snarare att vi ska vara. Vi läser om det i det andra bibelsammanhanget som jag tänker på: Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig. Joh 17:22-23. Det är Jesu översteprästerliga bön till sin Fader i himlen. Jesus ber om vår enhet som ska springa ur den härlighet som Fadern har gett Sonen och som Sonen har gett sina lärjungar. Det är den kallelsen vi ska leva värdigt. Hur gör vi det? Genom att, som Paulus skriver, vara ödmjuka och milda, genom att visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek och genom att bevara den Andens enhet som springer ur den härlighet från Fadern som vi fått av Sonen. Så långt har jag berört grunden för kristen enhet. Den springer ur den härlighet vi fått av Gud Fader genom Jesus Kristus. Nu ska gå in på vad denna enhet inte är och sedan vad den är.

Bygget
Det har talats och skrivits mycket om enhet den senaste tiden, i samband med att en del kristna, bland annat Ulf Ekman från Livets Ord, har lämnat protestantiska sammanhang och konverterat till den romerska katolicismen. Man menar att sann enhet endast kan uppnås genom att kristenheten samlas under ett paraply, den katolska kyrkan och påven. Mycket finns att säga om detta men det är inte vårt ärende i den här artikeln. Två saker dock: det kan starkt ifrågasättas att den romersk katolska kyrkan är ursprunget. Den uppstod ju med sin nuvarande status efter splittring i öst och väst. Det andra är att påven aldrig kan vara den som vi samlas under på det sättet då också han är en syndare och mycket annat.

Nu vill jag fokusera på kristen enhet som Bibeln beskriver den. Grunden och målet med kristen enhet är alltså Guds
ära och härlighet. Enheten kommer därur och ska visa på densamma. En bonuseffekt av detta är att världen ska se
och förstå vem Jesus är. Per definition kan man inte vara kristen utan att också vara ett med alla andra kristna. Vi tillhör samma Guds församling, vi delar alla barnaskapet hos Gud, vi har alla samma uppdrag i världen och vi är alla föremål för Andens verk. Vi tillhör en och samma Kristi kropp men är olika delar av den. När en kristen lider så delar alla kristna det lidandet. 1 Kor 12:26,27. Enheten är inte bara en idé utan har också substans. Paulus ger uttryck för det i Efesierbrevet 4. Man kan inte ta för givet att den listan på enhetsuttryck är fullständig. Det kan mycket väl finnas fler uttryck. Vi får se den listan som huvudpunkter alternativt viktiga exempel på enhetsuttryck. Vad innehåller då den listan? En kropp och en Ande, ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader. Flera av dessa punkter känns nog ganska självklara för oss. De som möjligen kan omgärdas med frågetecken är punkterna en tro och ett dop. Har vi verkligen EN tro i kristenheten? Har vi verkligen ETT dop i kristenheten, bland barndöpare, pingstvänner och andra? Att se till mängden vatten eller ålder för dopet är en alltför  ytlig tanke. Men låt oss först titta på begreppet ”en tro”.

Företeelsen ”tro” har många aspekter. Det kan t.ex. handla om försanthållande, lydnad, förtröstan, relation, kärlek och säkert mycket mer. Aspekterna är inte så viktiga att definiera. Det viktiga är: vem är föremål för de olika aspekterna? Allt handlar om honom som sa: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Joh 14:6. Eller som Martin Luther utryckte det: ”Jesus Kristus är Bibelns kärna och stjärna.” En tro, nämligen av honom, på honom och till honom. Fokus är mer på Jesus Kristus själv än tron på honom, om man nu kan uttrycka sig så.

Uttrycket ”ett dop” handlar inte om antalet dop. Visserligen menar vi, tillsammans med Bibeln och hela den samlade kristna traditionen, att vi döps en gång, men just i det här textavsnittet handlar det inte om antal gånger utan om EN person. Ett dop, nämligen till Kristus. Paulus skriver: Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: “Jag håller mig till Paulus” eller “Jag håller mig till Apollos” eller “Jag håller mig till Kefas” eller “Jag håller mig till Kristus”. Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn? Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon bland er utom Krispus och Gajus, så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. 1 Kor 1:12-14. Här ger Paulus uttryck för en tanke att man skulle kunna låta döpa sig för olika personer som man vill höra ihop med och underordna sig. Men det kristna dopet är ETT, nämligen till Kristus.

Slutstenen
Nu lägger vi slutstenen. Bibeln talar ju om en hörnsten, en byggnad och en slutsten. Hörnstenen var den sten som gav ett helt bygge position och riktning. Det var den första stenen man lade. Jesus benämns som en sådan hörnsten t.ex. i 1Petr 2:7. I 1 Kor 3:9 skriver Paulus om Guds medarbetare som en Guds byggnad. Hos profeten Sakarja kan vi läsa om slutstenen, Sak 4:7. Ett bra exempel på en slutsten är när man skulle bygga ett valv av stenar. Man byggde upp sten för sten och till sist lade man den översta och centrala stenen som låste alla de andra stenarna och på det viset fullbordade bygget av valvet.

Jesus talar om sig själv som Alfa och Omega. Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige. Upp 1:8. Han är begynnelsen, den som är och han är slutet – hörnstenen, bygget och
slutstenen. Allt handlar om honom. När vi ska leva i enhet med andra kristna så handlar det inte i första hand om hur vi ser på de andra, om vi kan samarbeta och så vidare. Det handlar om hur vi förhåller oss till Jesus Kristus, om vi låter honom vara Herre och och Frälsare i våra liv. Enheten handlar alltså per definition inte om hur vi ser på varandra utan handlar per definition om hur vi förhåller oss till Kristus. En rätt relation till Kristus ger en ödmjukhet och mildhet, ett tålamod och fördrag med varandra i kärlek, som Paulus skriver i Ef 4. Inför Gud, genom Kristus är vi alla lika. Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Gal 3:26-28
Dessa bibelverser handlar inte om social rättvisa eller könens jämställdhet i samhället. De handlar om att alla människor, oavsett social ställning eller kön är lika inför lagen, inför nåden och inför Gud – på grund av Kristus. Där är Kristen enhet. Detta får vi stava på, meditera över och låta få konsekvenser i våra liv och i relation till våra syskon i tron. Så blir det självklart att vi inte ska skapa enhet genom vårt sätt att leva eller vårt förhållande till varandra. Vi ska bevara den Andens enhet som kommer från Gud, genom Kristus.