”han svarade mig: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig.” Andra Korintierbrevet 12:9
Vi ser upp till den som är frisk och stark, och framhåller den som är smart och effektiv. Så har det nog alltid varit, men i vår tid förtydligas det genom medias fixering. I våra församlingar vill också gärna engagera människor som vi uppfattar vara duktiga och driftiga. Men vi bör nog stanna upp för och fundera över vad det innebär när Jesus beskrivs som föraktad och utan värde i våra ögon?
”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.” (Jesaja 53:3)
Vi vill gärna prata fromt om styrkan i svagheten och om skatten i de bräckliga lerkärlen. Men vad händer den dag då bräckligheten blir tydlig i församlingen, när svagheten förkroppsligas i familjen och i våra egna liv – vad gör vi då? Hur välkomnar vi det som anses svagt in i våra gemenskaper, hur tar vi emot den och vad gör svagheten med oss?
Guds heliga Ande är Guds närvaro som kommer hela vägen och går oss människor in på livet. Hur passar då Anden in i våra liv? Var knyter Gud an till oss? Bibeln har ett överraskande svar när det hävdas att ”Anden stöder oss i vår svaghet”. Här står Anden och vår svaghet så sammanbundna rent språkligt att jag tror vi kan tala om att svagheten är en nyckel till Andens hjälp. Anden kommer vår svaghet till hjälp.
Den helige Ande ”dockar” i vår svaghet, där vi blir beroende av Guds kraft. Finns inte svagheten och erkänns inte det beroendet så finns heller inget utrymme för den Helige Ande i våra liv. Jag tror att detta är en mycket brännande fråga i våra liv och i våra församlingars liv.
Vi behöver nog på nytt stava på hälsningen som Sakarja gav Guds folk: ”Varken med styrka eller makt utan med min ande säger Herren Sebaot.” (Sakarja 4:6) Å andra sidan. Varje gång vi blir medvetna om svaghet så öppnar det väldiga möjligheter. Därför att detta som vi uppfattar som ett problem, ett hinder för Gud att verka, förändras och blir till en möjlighet. I Uppenbarelseboken kan vi läsa Jesus hälsningar till de sju församlingarna. Alla breven handlar på olika sätt om lyhördhet för Guds Ande. Till församlingen i Filadelfia hälsar Jesus att han ”ställt en dörr öppen för den.” Orsakerna till detta gyllene läge för församlingen, denna kanonmöjlighet, är överraskande nog svagheten. Det är inte trots församlingens svaghet som möjligheten finns, utan just på grund av densamma, ordagrant… ”ty liten är din kraft” Upp 3:8
Människor som aldrig visar någon svaghet är omöjliga att komma in på livet. Tänker man efter är det ju när vi möts med våra svagheter som vi också kommer varandra som närmast. Styrka och ofelbarhet kan ha en tendens att stöta bort andra. Men när vi upptäcker att även andra brottas med samma brister som vi själva kan vi finna syskon i nåden och tron. Och det samma gäller även vår relation till Gud. Vi kan inte närma oss Gud med vår styrka. Vi kan inte komma med vår duktighet och våra stora egon. Då håller vi honom bara på avstånd. Det är inte svagheten utan styrkan som är hindret i vårt trosliv. I svagheten kan kraften bli som störst!
Tänk om det är så att Jesus vill använda just din svaghet? Vågar du dela den? Tänk den församling där alla bidrar med sin svaghet. Det blir en väldigt stark gemenskap!
”Han blev korsfäst i svaghet men lever genom Guds kraft. Så är också vi svaga i honom, men vi ska leva med honom genom Guds kraft som ni ska få känna.”
Andra Korintierbrevet 13:4
Text: Jonas Hallabro
Foto: privat