Varför har så många kristna dåligt samvete? Det är för än det ena, än det andra. Ofta handlar det om bibelläsning och bön, kanske gudstjänsten, och så den där gnagande känslan inför det som man vet att Gud säger särskilt in i ens liv. Samvetet är ingen bra drivkraft i livet.
Nu är vi i den tid på året då vi förbereder oss inför långfredag och påskdag, inför att tänka på/fira/ta till sig/låta sig förvandlas av, det som Jesus gjorde för vår skull. Här finns kanske ett dåligt samvete till hos dig, fastan?
Så ser vi hos en del en så frimodig tro som inte tycks vara tyngd av något alls utan allt är bara glädje och seger. Men alla bär på något. Vi är alla människor, vi är alla syndare.
Är alla människor syndare? Då får vi gå till Bibeln, den grund vi har för inhämtande av kunskap om kristen tro.
I Romarbrevet 3:23-24 läser vi: Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. (Sv.Folkb.) Alla betyder här alla människor, Jesus undantagen – han som var sann Gud och sann människa.
I grunden sitter vi alltså alla i samma båt. Inför Gud är vi alla lika, kungen och bonden, världsevangelisten och lilla jag. Men är vi lika i fråga om synd så kanske vi också kan vara lika i fråga om rättfärdighet! Eller? Det är här många av oss tappar tron på sin egen status.
Vi gör nämligen ett tankefel, eller så har vi felaktig kunskap. Vi tänker att Jesus dog för våra synder skull och därför kan de bli förlåtna. Det är alldeles riktigt, det är en del av sanningen. Stannar vi där i vår tanke så inser vi att ”mina synder är förlåtna, men vad händer med mig i min otillräcklighet?”. Ska mitt liv pendla mellan minus och nollpunkten? Jag syndar och får förlåtelse, jag syndar och får förlåtelse osv.
Det var inte bara våra synder Jesus dog för, det var för oss, också med alla våra goda sidor, goda viljor och allt vi lyckas med i livet. Han dog för hela dig! Romarbrevet 5:8: Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Här handlar det om oss som individer, inte bara våra misslyckanden och tillkortakommanden. I påskpsalmen sjunger vi: ”Jesus dog, då dog vi alla. Halleluja!”. Så är det.
Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Gal 2:19-20. Där är Bibelns sanning om en kristen. Så ser Gud på oss. Vågar du se dig själv med Guds ögon? Det handlar om din identitet, inte dina gärningar. Vem är du, vem vill du vara? I Jesus Kristus är du rättfärdig, men bara där.
Kristusidentiteten får konsekvenser i praktiskt liv, den passiviserar inte. Vad ska du arbeta på i ditt liv? Jag tror du vet vart du ska gå med ditt dåliga samvete. Gör det. Tro på förlåtelsen. Arbeta med att lära känna Guds bild av dig. Det ger dig frimodighet. Inte mellan minus och noll utan på plus!
Text: Robert Södertun, EFS på Råå
Foto: Privat