Ungefär en halvtimme norr om Karlskrona, djupt in i den blekingska skogen ligger den lilla byn Kopparemåla. Genom tiderna har det funnits EFS missionshus i alla byarna i trakten och idag finns två kvar, varav ett i Kopparemåla. Gunnar Andersson, en av de mer aktiva i föreningen, möter upp med ett stort leende. Han har funnits med i alla år och är stolt över sin EFS-förening.
Föreningen bildades april 1942. I protokollen kan man läsa att redan vid nästa sammanträde, två veckor senare, välkomnade man ytterligare elva nya medlemmar och efter första året var man hela 30 stycken. Man diskuterade från första början om var man skulle samlas och det visade sig inte vara möjligt att köpa något hus så man beslöt sig för att bygga eget. Söndagsskola började man bedriva innan bygget var klart och man höll till i Kopparemåla skola och senare även i Strömsbergs skola. Bara någon månad efter söndagsskolan körde igång startade man juniorföreningen.
Invigningen av missionshuset skedde den 26 mars 1944. I majnumret 1944 av tidningen ”Missions-Vän” skriver skribenten: ”För våra vänner i Kopparemåla och byarna däromkring var den 26 mars en stor högtidsdag, som för alltid skall såsom sådan vara inskrivet in bygdens andliga historia. Det var den dag, som våra vänner därborta så länge sett fram emot och så mycket bedit för.” Han skriver också att han aldrig har sett en lokal så fullpackad förut.
Under åren har många fått sina liv förvandlade i det lilla missionshuset. Aktiviteten har varit stor, allt för Kristi rikes tillväxt. Missionshuset har drivits av eldsjälar som har haft som 
livsstil att verka i Guds rike. Det fanns också utbyte mellan de olika missionshusen från olika samfund och ungdomarna cyklade mellan byarna till de olika arrangemangen.
– När min syster gick bort för några år sedan kom väldigt många från söndagsskoletiden, berättar Gunnar. Det var en stor gemenskap under barn och ungdomstiden.
Idag har EFS-föreningen åtta medlemmar men det betyder inte att det inte finns någon verksamhet. Man firar gudstjänst minst en gång i månaden och varannan onsdagskväll hålls bibelstudier. Wictor Wallin, präst i Rödeby församling, kommer och leder både gudstjänster och bibelstudier.
– Eftersom det inte finns någon EFS-präst knutet till missionshuset startade vi ett samarbete i början av 2000-talet, säger Victor. Vi vill gärna finnas med ute i byarna också. Jag och kyrkoherde Mats Svensson turas om att hålla i gudstjänsterna i Kopparemåla.
Vid gudstjänsterna snittar man kring 20-25 personer och ibland har man även dop i missionshuset.
– Jag höll i ett dop för inte så länge sedan och då var det fullsatt! Det är riktig roligt.
Svenska kyrkan finns med och arrangerar både julfest och påskfest och även då kommer många besökare. Det är en vid gemenskap större än de åtta medlemmarna.
Han fortsätter:
– Det är en församling som är fylld av glädje och hoppfullhet. Det lyser något i ansiktet på dem som man inte kan ta på. De förstår att det är viktigt, det som de gör. Det handlar inte om att upprätthålla utan det betyder mycket för bygden. De har en framtidstro. Det handlar ju om evangeliet.
Varje år arrangerar man även en missionsförsäljning. Då är missionshuset fullt och folk kommer från byarna runt omkring. Man håller en andakt och bjuder på sång och musik förutom auktionen. Man har även lotteri och sist drog man in hela 31 000 kr. Detta är vida känt och EFS-föreningarna runt om i östra Blekinge håller koll på det och är imponerade!
– Min hustrus råmjölspannkaka är populär och brukar gå för 200 kr styck, säger Gunnar med ett finurligt leende.
Pengarna går till EFS Sydsverige och till EFS riks. I och med att man är skuldfria behövs inga större inkomster för att upprätthålla missionshuset.
När Gunnar får frågan om vad han drömmer om för missionshuset kommer svaret snabbt:
– Att det är någon som vill ta över och driva vidare. Det finns nya familjer i byn och det vore roligt att se att EFS-föreningen lever vidare
Gunnar menar också att det är viktigt att inte kopiera det som har varit utan att tänka nytt och framåt, att gå nya vägar. Man ser längtan i hans ögon. Han tycker det är så roligt att vara engagerad. När vi pratar om kyrkan och verksamheten lyser hans ögon på samma sätt som det gör i en ungdoms ögon. Viljan är stor, viljan är stark:
– Det är ju så roligt, utbrister han.
Tydligt är att Kopparemåla har fått betyda enormt mycket för många genom tiderna. Precis som skribenten skrev vid invigningen: ”Det vilar en påtaglig välsignelse över verksamheten. Det är också det nya missionshuset ett vittnesbörd om. Må det få bli ett verkligt Betel!”
Text och foto: Helena Eriksson, privat