Vad är det med scouting som gör att man engagerar sig i hela sitt liv? Vad är det som gör att när barn och ungdomar blir vuxna och därmed ledare väljer att dra stora lass för att föra scouting vidare? Vad är det som lockar? Svaren som kommer under årets Wintercampen och Wintervaken är lite olika men när allt kommer omkring handlar det om livsstil. Ett sätt att leva, med varandra och med naturen. Och med Jesus.
För 18:nde året i rad var det dags för Wintercampen, som vanligt den sista helgen i januari och som alltid på Göransborg utanför Höör. Något som har kommit att bli det stora scoutlägret i Sydsverige som ingen av kårerna vill missa. En helg då de får komma samman, då barnen och ungdomarna i distriktet med samma intresse får träffas, utmanas och ha kul.
Efter några år önskade ungdomarna att lägret var längre så 2010 startade man Wintervaken som äger rum parallellt med Wintercampen. Ungdomarna kommer till Göransborg redan på fredagens kväll och hänger på ”camparna” när de ansluter på lördagens förmiddag. När Wintervaken är igång vet man aldrig hur det slutar; det kan hända att man sover i hängmattor ute i snön, att man drar ut på kvällsspårning eller att man är vaken i stort sett hela natten. Att gemenskapen är stor ungdomarna emellan går inte att tveka på:
– Man delar liksom livet tillsammans, säger Viktor och Matteha som båda är med i Svensköps scoutkår. Man blir som en liten familj.
Matteha tillägger:
– Det man gör på scouterna gör man inte någon annanstans, det är så annorlunda än livet hemma.
Viktor utbrister glatt:
– Det är som en livsstil!
Sara Johnsson är huvudansvarig för Wintervaken även detta år och det är tydligt att hon trivs. Som många gånger förut, är Rune Lindgren och Freja Albertsson med som är ledare för ungdomarna. De berättar att man har haft ”gött häng”, lagat mat tillsammans och under andakten har man utmanat ungdomarna att fundera på vad och vem de tror på.
På lördagens förmiddag ansluter kårer från Röke, Ängelholm, Allerum och Svensköp. Det blir genast liv i luckan och barnen är väldigt förväntansfulla. På frågan om vad de förväntar sig får man höra från mer än ett håll: ”att det blir lika bra som förra året”.
Barnen drar ut på spårning i skogen och ledarna samlas runt lägerelden. Man presenterar sig för varandra och ser över att alla har koll på sina uppgifter. De flesta ledarna har varit med i många år, till och med alla år, medan några är nya för i år. Man märker att det finns mycket erfarenhet och stor rutin men man är noga med att hitta på nya utmaningar så barnen inte ska känna igen tävlingarna. Kampen tas på stort allvar av alla men med stora mängder skratt! Alla vill vinna – flaggan står på spel.
Samtidigt som aktiviteterna pågår för fullt i skogen är det lika högt tempo i köket. Knut-Göran Knutsson och Jasmine Tenshult förbereder inför kvällen då det vankas spagetti och köttfärsås men även krabelurer. Man har redan hunnit utfodra alla deltagare och ledare till lunchen då det traditionsenligt bjöd på rejäla hamburgare från grillen utomhus.
– Man är ju här först och främst för barnens skull, säger Jasmine. Men det är också väldigt roligt att vara engagerad. Det här är så annorlunda mot allt annat man gör i vardagen. Så tycker ju även barnen, här kan de få utmana sig själv och träna samarbete i en trygg miljö.
Knut-Göran har varit med alla år sedan starten och han håller med Jasmine:
– Inom scouterna finns inte de krav som finns i skolan, säger han. Här kan barn, ungdomar och ledare slappna av på ett annat sätt.
Niklas ”Nixon” Hällgren är en av ledarna från Ängelholm. Han själv blev scout först som ungdom och kom med på Patrullriks, EFS och Salts stora nationella scoutläger som äger rum var tredje år, 1984. Under åren har han varit ledare lokalt men även funnits med på så många Patrullriks han har kunnat. När han träffade sin fru Helena och de fick sina barn, Kajsa och Jenny, fick de hänga med och de blev bitna direkt. När han och Helena för ett par år sedan fick fråga om att starta upp en kår i EFS-kyrkan i Ängelholm gjorde man så med tanken att man skulle åka med kåren till Patrullriks i Mossebo som ägde rum i somras. Sedan skulle man inte fortsätta mer. Men det blir inte alltid som man tänkt sig!
– Dels så har vi många barn som tycker att det här är väldigt roligt, dels möter vi också nya människor genom vår scoutkår, säger Niklas med ett leende. Så då kan vi ju inte lägga ner. Vi har ju så roligt med barnen i naturen och det är kul att få dela med sig av vad man själv lärt sig genom åren.
Wintercampen och Wintervaken närmar sig sitt slut. Vinnare i år är Ängelholm och jublet är stort. Redan nu ser deltagarna framemot nästa års läger men man längtar också till sina egna samlingar i sina egna kårer. Ledarna gör ett storartat arbete med att möta och inspirera barnen och ungdomarna. Det är som Nixon säger: ”Jag har fått så oerhört mycket av scouterna och nu är det tid att ge tillbaka till andra.”
Text: Helena Eriksson
Foto: Sara Johnsson, Helena Eriksson