”Det enda man kan förändra är sig själv.”
Konfirmandarbetet är, och har länge varit, en av kärnverksamheterna i EFS Sydsverige. Sommarlägren är ofta fulla och anmälningar kommer in flera år i förväg. Som ett sätt att samla och stärka det arbetet skapas i år en ny tjänst, konfirmandkoordinator. Livsluft sitter ner med Jenny Axéll och pratar konfa, att vara av en annan sort i församlingen och hur det är att ha barn som inte är gjorda för inomhubruk.
Född i Sandviken flyttade Jenny efter gymnasiet till Uppsala för att läsa till civilingenjör.
– Samtidigt som jag läste kom jag med i Korskyrkan, en församlingsplantering inom EFK. Det betydde jättemycket för min tro och mina tankar kring vad jag ville göra i livet. Där växte det fram en kallelse till att jobba i kyrkan.
Efter att ha gått bibelskolan på Johannelund under ett studieuppehåll, så inledde hon studierna till att bli präst med tjänst inom EFS år 2003.
På Johannelund träffade hon Per Johan från Mullsjö som också läste till präst med tjänst inom EFS. Under hösten i trean blev de ett par.
-Vi blev tillsammans två månader innan jag åkte till Tanzania i tre månader. Vi tog båda ett uppehåll ett halvår i studierna från jul i trean innan vi läste sista terminen.
Efter Tanzania gjorde de båda praktik i varsin EFS förening i Sölvesborg, Jenny i Falkvikskyrkan och Per Johan i Listerkyrkan. Detta blev sedan deras första tjänster.
Sommaren 2007 blev hektisk. De prästvigdes i Lund, gifte sig, renoverade lägenhet, flyttade och hade huvudansvar för konfirmandlägret på EFS-gården Åsljunga. Hösten 2008 kom första barnet Benjamin. Tiden i Sölvesborg blev kort, Jenny jobbade ett knappt år innan hon gick på mammaledighet. Hösten 2009 flyttade de vidare till Eslöv för tjänst i Österkyrkan, en samarbetskyrka mellan EFS och Equmeniakyrkan.
– I Eslöv delade vi på en tjänst i församlingen. Det var kul att jobba tillsammans och vi kompletterade varandra bra. Det var också skönt att inte åka på två olika håll på söndagarna utan ha en församlingsgemenskap.
Hur kompletterar du och Per Johan varandra?
– Jag är administratören i vår familj och han är visionären! Vi gillar att jobba och tänka tillsammans. Per Johan är bra på att improvisera, jag är bra på att planera. Det brukar funka väldigt bra.
Under åren i Eslöv kom två barn till, Ester år 2011 och Miriam år 2013. Jenny arbetade i församlingen fram till år 2012 och Per Johan till år 2014. Det var roliga och viktiga år, speciellt i början. Med tiden flyttade vissa nyckelpersoner och vissa slitningar i att vara en samarbetskyrka blev tydligare.
-Jag kände ganska tydligt att jag skulle ta en paus från att jobba i församling. För mig är det svårt att avgränsa ansvaret. Som präst är man ensam och man är av en annan sort. Man vill föregå med gott exempel med att leva öppet och ärligt och samtidigt kunde jag inte vara riktigt ärligt med det jag verkligen brottades med. Som präst får man gå in i en roll i en församling, men det är jobbigt när den rollen kommer allt för lång bort ifrån mitt ärliga, riktiga jag. Det blir svårt att komma djupare i relationer. Det orkade jag inte hur länge som helst. Kanske inte i första hand andra förväntning utan mina egna tror jag. Jag orkade inte leva upp till de förväntningarna i kombination med småbarnsliv.
Vad skulle du idag vilja säga till Jenny som nyvigd präst?
– Hur svårt det är att förändra människor. Eller omöjligt. Det man kan förändra är sig själv. Man lär sig nog med tiden att vara lite rimlig och lägga mer i Guds händer och inse hur lite man kan förändra världen själv.
Vad trivdes du med i församlingsarbetet
– Jag tyckte om att predika och undervisa i allmänhet. Att samla människor och starta verksamhet samt att tänka strategiskt: att försöka se behoven och arbeta fram något som funkar och möter de behoven.
Efter arbetet i församlingen arbetade Jenny på församlingens förskola, där hon arbetat deltid sedan 2009, fram till för ett och ett halvt år sen, sedan dess har hon varit hemma.
– Det har varit fantastiskt! Jag kände att jag bara skulle vara hemma, vara med familjen och med Gud och fundera på vart jag ville nu. Men för ett halvårs sen då jag började bli otålig.
Per Johan slutade år 2014 i församlingen och har sedan dess skolat om till integrationspedagog och jobbar på Furuboda folkhögskola i Malmö på SFI och allmänkurs sedan två och ett halvt år tillbaka.
Sedan några år tillbaka är de medlemmar i EFS i Hörby.
– För första gången på jättelänge kände jag att jag kunde slappna av och bara vara i en församlingsgemenskap och bli upplyft. En god, sund och bra andlighet och förväntan på att Gud verkar. Jag är glad och lycklig som jag har det nu. Jag får finnas i flera funktioner som präst men också som vanlig församlingsmedlem.
Vad fick dig att söka tjänsten som konfirmandkoordinator?
– Det kombinerar många av de saker jag tycker är roligt. Jag tycker om att ordna och fixa och se till att saker fungerar bra. Sen blir det en del undervisning, både på lärjungaskolan och fadderundervisning. Jag brinner för det här med undervisning, att man får lära sig rätt saker för att gå med Jesus liksom.
I tjänsten ligger att samordna konfirmandarbetet, med kickoffer för sommarens läger redan hösten innan, våren förträffar, tillfråga ledare och gårdar samt fadder- och ledarvård. I tjänsten ligger också uppföljning och Lärjungaskolan.
– Det ska bli jätteroligt att komma in i konfaarbetet igen! Känns kul och meningsfullt att få fundera på hur man kan få människor att hitta Jesus och stanna kvar med honom genom Lärjungaskolan och annan uppföljning. Det är ju många som kommer till tro på våra läger men att gå vidare därifrån och få hjälp att hålla fast vid Jesus är den stora utmaningen. Vad är det man behöver när man kommit till tro för att växa vidare i tron?
Vad har du för inspirationskällor som du återvänder till?
– Jag är ett stort fan av CS Lewis och på senaste tiden har N.T Wright betytt mycket. Det är mycket bibelsynsfrågor som jag vänt och vridit mycket på senaste åren.
Vad gör ni om ni har en ledig dag med familjen?
– Ut i skogen! Älskar att vara ute. Vi mår väldigt bra av att vara ut. Sen är det lite en överlevnadsstrategi då två våra barn inte är gjorda för inomhusbruk!
Om du och Per Johan har en barnfri helg då?
– Åker ut i skogen! Jag är en skogmulle! Jag tycker det är jobbigt med mycket folk länge, jag är introvert till min personlighet. Jag tycker det är jättekul att träffa folk men jag blir trött. Både jag och Per Johan älskar att vara själva och behöver det för att fortsätta fungera och vara snälla!
