text: Joel Jarbo bild: Kristoffer Lignell/Cherry Laithang
300 -talet var en turbulens tid i kyrkans historia med stora omvälvningar i samhället och inre spänningar. Detta ledde till utformningen av trosbekännelserna som ett sätt att skydda mysterierna, inte uttömma dem. Den mest använda i Svenska kyrkans liturgi är den apostoliska trosbekännelsen. I tre nummer kommer Joel Jarbo vägleda oss genom trosbekännelsen tre huvuddelar, Fadern, Sonen och Anden.
Visste du att Johannelunds teologiska högskola gjort en bra studie som publicerats i tidskriften Ingång. Det är läraren Tomas Nygren som analyserat 67 predikoutkast som varit publicerade i tidningarna Svensk Kyrkotidning, Svensk Pastoraltidskrift och Tro & Liv. Predikoutkasten är skrivna av 21 författare och täcker ett helt kyrkoår. Det intressanta i sammanhanget är att de 67 utkasten är vägledande för präster när de i sin tur ska göra sina predikningar. Syftet med Tomas Nygrens studie är att ta reda på vilken teologi som predikas för gudstjänstbesökare som kommer till kyrkan under ett helt år.
Ett sätt att visa resultatet i studien är att spegla de 67 predikoutkasten genom kyrkans bekännelse. Då tydliggörs vilka teologiska betoningar som lyfts fram i utkasten och hur ofta de har nämnts under året.
Det finns mycket att säga om denna intressanta studie, det jag vill lyfta fram i denna artikel är de stora kunskapsluckor som studien visar finns i dagens förkunnelse utifrån kyrkans bekännelse. Exempelvis var det ingen av de 67 predikoutkasten som berörde ”Guds allsmäktighet” eller ”Jesu återkomst”. En annan sak som också var anmärkningsvärt var att Jesu dom ”över levande och döda, de dödas uppståndelse och det eviga livet” bara togs upp i några få utkast. Dessa delar i kyrkans bekännelse fick alltså ett väldigt litet utrymme under kyrkoåret.
Alla dessa delar i kyrkans bekännelse (som nämnts ovan) handlar direkt eller indirekt om Guds suveränitet: Gud är den som har allmakt över liv och död.
Vad skulle hända med kyrkan i långa loppet om ingen predikade över denna viktiga sanning? Och hur skulle det påverka församlingens gudsbild på sikt om inte alla delar i bekännelsen togs upp i förkunnelsen?
Jag vet inte vad du säger men jag behöver iallafall höra om en stor och mäktig Gud. En Gud som inte behöver vända sig till rådgivare och riksdag eller stå som ansvarig inför någon domare. Jag behöver tro på en allsmäktig Gud Fader som är så stor att jorden är hans fotapall, som inte ens behöver höja ett ögonbryn för att miljontals änglar ska rycka ut och betjäna honom.
Behöver inte också du en stor Gud som har liv i sig själv, som existerar utan slut och som aldrig kan frestas av det onda? Behöver vi inte alla en Gud som kan skapa galaxer ur intet, som med sina händer kan göra snöbetäckta fjäll, rodnande solnedgångar, stjärnbeklädda nätter och skrattande barn?
Vad händer med vår tro och gudsbild om vi aldrig får höra om en stor Gud som håller våra liv i sina händer och som tar emot oss när vi dör? En helig Gud som har rätt att döma sin skapelse men också rätt att frälsa den?
Om vi aldrig får höra om den allsmäktiga Fadern tror jag kyrkans folk skulle bli ett oroligt och ängsligt folk. Men om vi får höra att vår Fader i himlen är allsmäktig så kommer vår oro att minska i takt med att vår frimodighet ökar.
Tomas Nygrens studie visar att det finns kunskapsluckor i dagens förkunnelse i förhållande till kyrkans bekännelse. Detta behöver kyrkan göra något åt. För om delar av bekännelsen tonas ned eller tas bort leder det till att kunskapsluckor även bildas i församlingen och den Gudsbild som församlingen får del av genom förkunnelsen blir skev.
