Kan man bli berörd av en talarstol? Ja, kanske! Åtminstone jag. På EFS Årsmöteskonferens i Örebro ser jag den framför mig, ommålad från grå till vit. Under min barndom användes den enbart vid den händelse som vi barn under året särskilt såg fram emot: missionsauktionen. Där stod gymnasieläraren Erling Karlsson och svingade klubban – föreningens ordförande som senare blev präst och aktiv i Lutherska världsförbundet. När han tröttnat på näversöm och flamsk, avlöstes han av den dynamiske pastorn Olof Samuelsson. Plötsligt hände något i auktionen. Olle (pastorn som gick bakvägen) hade varit uppe och bakat brödkakor sedan tidig morgon. Nu gick dessa brödkakor för sanslösa pengar. Människor hade roligt och bjöd för mer än de hade tänkt. Varje gång avslutades budgivningen med att klubban slogs i denna talarstol. Nu har jag precis sett den igen. Den har fått återgå till att vara det den var tänkt för: predikstol. För predikan av det evangelium om Jesus Kristus som jag lärde känna i gamla ”Lutherska” i Örebro på 1960-talet och som ännu är mitt liv.
Min tanke svävar vidare. Jag börjar spekulera. Lutherska Missionskyrkan (då Bönehuset) byggdes 1862. Kan ”min” talarstol vara original och härstamma från den tiden? Jag kan inte vara säker, men det jag säkert vet är att under 1860-talet skulle de första missionärerna sändas ut. Från Örebro sändes 1865 smeden Per Eric Kjellberg, då 28 år. Han kom till Östafrika något efter hans kollegor, värmlänningen Carlsson och smålänningen Lange. I april 1869 mördades Kjellberg, och på hösten dog hans nyfödda barn samt hans fru som sänts ner i början av samma år. En stark påminnelse om vetekornets lag.
Jag funderar. Är det möjligt att det vid Kjellbergs sändning predikats från denna talarstol? Kan detta vara den sista talarstol i Sverige som Kjellberg får se under sitt jordiska liv? Egentligen är detta helt oviktigt, men ändå. Det som är viktigt är att Kjellberg svarade JA på kallelsen att gå ut med evangeliet. Kopplingen till vår tid är att människor idag svarar JA på kallelsen att ta emot Jesus som frälsare i sina liv. Det händer ständigt i vårt land. För min inre syn ser jag en kyrka som har börjat växa. Nöden i Sverige på Kjellbergs tid var stor fysiskt, men inte minst andligt. Idag lider färre av fysisk nöd, men hemma i sina kök går unga, äldre och människor med utländsk bakgrund och längtar efter nåd och frälsning. Frälsning från skam, frälsning från meningslöshet. Är du villig att gå ut med evangeliet till dem?
Bild Magdalena Vogt