”Tänk dig en plats där tvivel förvandlas till trygghet, där främlingar blir familj och där hjärtat hittar en ny melodi. Det var precis vad mitt konfirmationsläger var.”
Text Sara Engström, lärare på konfirmandlägret i Åsljunga
Ögonen tåras när sammanfattningen, som en av konfirmanderna har delat på sitt Instagram-konto, når oss i ledargänget. Tre veckors läger i Åsljunga har fått förvandla, fylla och inspirera hennes och de andra ungdomarnas liv.
”Där, mitt bland alla skratt och djupa samtal började jag förstå hur stor roll Gud har i mitt liv. Det var som att hitta en bit av mig själv som jag inte visste saknades. En känsla av tillhörighet och en tro på att jag är värdefull precis som jag är”, skrev hon vidare.
Det är verkligen en stor förmån (och en utmaning…) att få vara ledare på ett konfirmationsläger och på nära håll få se hur skepsis och tveksamhet kan övergå till en tro på att Gud finns, att Han vill vara en del av varje människas liv och bryr sig om just dig.
Måndagen den 16 juni rullade bil efter bil in på EFS-gårdens parkering. Ungdomarna klev ut ur familjens fordon och in i lägerbubblan. Förväntansfulla, nervösa, glada, tveksamma – ja, alla känslor på en och samma gång.
Tre veckor kändes då som en väldigt lång tid. I efterhand är känslan att dagarna flög förbi, men att vi samtidigt hann med väldigt mycket.
Vad gjorde vi då? Jo, vi hade lektioner om den kristna tron och om livet med Jesus, vi sjöng lovsång, badade, lekte, åt glass, lekte igen, åt mer glass, satt på bryggan och samtalade om livet, cyklade till godisaffären, var uppe på nätterna, bad för varandra, delade vittnesbörd, spelade brännboll mot Strandhems konfirmander, hade dop i sjön, gosade med kattungar, hoppade från hopptorn och klippvägg, åt ännu mer glass, tröstade varandra, skrattade med varandra, dansade runt midsommarstången, spelade in filmer, tog nattdopp, gick och sprang runt sjön, åt god mat, tävlade.
Och såklart en hel massa mer.
Efter två veckor fick föräldrarna komma och hälsa på och förutom att de fick möjlighet att krama om sina barn fick de även ta del av de goda nyheter som den kristna tron och konfirmationen handlar om. Via teater, sång och film landade till sist redovisningen i ett mäktigt konstverk där bilden av Jesus med utsträckta armar trädde fram.
Känslan av att vara innesluten i den famnen, att bli omkramad av Jesus och veta att Han aldrig lämnar en – den förnimmelsen blev tydlig när vi varje kväll samlades i kyrksalen för att ha andakt. Vi ledare delade med oss av vad Jesus har fått betyda i våra liv, vi sjöng lovsång, tände ljus i ljusbäraren och erbjöd personlig förbön. Ett erbjudande många tackade ja till och fick bli berörda av.
Den 5 juli var det dags att sända i väg dessa ungdomar på livets fortsatta vägar. Och vi fick göra det med den allra bästa packningen – Guds gode Andes ledning.
Under gudstjänsten bekräftade konfirmanderna sitt dop och på vägen ut från kyrkan sjöng man ut sin önskan om att leva ett liv tillsammans med Jesus:
Så länge jag lever, så länge jag finns kvar på denna jord. Så länge mitt hjärta slår, vill jag leva, leva för dig.
