Bild Axel Hörestrand
Ännu ett år är på väg att ta slut. Det ger tid för reflektion: Vad har varit positivt och uppmuntrande? Vad har känts tungt? Livet i stort är ju på det viset: Det roliga blandas med det sorgliga. Jag rannsakar mitt eget liv och vad jag gör av det. Jag gillar när det händer mycket samtidigt. När det rör på sig. Samtidigt är jag egentligen mest tacksam för de stilla stunderna i ett personligt och berörande samtal med en medmänniska. Eller de tillfällen då jag får stanna upp inför ett bibelord.
Nyligen fick jag bevittna en ångestfylld kvalmatch på Behrn Arena i mitt ”gamla fina Örebro”, som supportrarnas sång lyder. Örebro SK spelade den avgörande returmatchen för att hålla sig kvar i Superettan. Det finns matcher och det finns matcher. Det här var en sån match som berörde mig in i djupet. Jag såg spelare som kämpade för sina familjer (ja, för sina barn), sin stora publik, sin stad och sin heder. Det var så tydligt att det hjärta som spelarna visade i den matchen spred sig till oss, över 10.000, på läktarna. Inte många tänkte på att matchen spelades i noll grader. Människorna i en stad som i februari levde i chock efter dödsskjutningarna på Risbergska skolan behövde verkligen detta.
Det jag funderar på är: finns det hjärtat på riktigt även i vår rörelse? Vad är det för ”game” vi är inne i? Inser vi att det närmar sig övertid och slutminuter för vår värld? Har du och jag en nöd för våra medmänniskor – eller spelar vi bollen bakåt, för att använda ett bildspråk. Jag rannsakar mig själv – något oerhört.
Sedan du och jag föddes har vårt liv präglats av en andlig kamp, en kamp om ditt och mitt hjärta, en kamp om vem som skall bli vår Herre. Det är ett pågående andligt krig, och vi behöver inte studera världens utmaningar särskilt länge innan vi inser att striden tilltar. Vi gläds över nya ansikten i kyrkorna – ja, det tilltar verkligen i denna tid – men det är inte besökare det handlar om (om det någonsin gjort det?). Det är människors hjärtan som Gud och djävulen strider om. Djävulen med verktyg som vi kan läsa om i Galaterbrevet kapitel 5:19-21. Gud med helt andra verktyg som framgår av verserna strax därefter. I vers 17 läser vi ”Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet”.
Du är sänd till människor som (kanske ovetandes) befinner sig mitt i denna kamp. När du ser dem, försök att se att det är vänner som det står en strid om. Striden är inte främst din, men det är genom din sändning till dem som kampen kan få ett annat avgörande.
Fotbollsmatchen slutade med vinst på straffar – så hård är även vår kamp i denna tid.
Lennart Albertsson är regional missionsledare för EFS Sydsverige