Distriktsföreståndaren har ordet 2017/2018


September 2018 – Växa i lärjungaskap

Vi fortsätter här att fördjupa oss något i EFS vision. Nu ska vi titta på den andra punkten i vårt uppdrag som säger:

EFS uppdrag är att med Guds hjälp växa i lärjungaskap genom undervisning, träning och verktyg.

Gud älskar oss precis som vi är. Vi kan inte göra något åt det, Gud bara älskar oss, det ligger djupt i hans person och väsen. Han som är kärleken älskar. Men vi ska komma ihåg att det inte betyder att det är en helt kravlös kärlek, därför att Gud älskar oss samtidigt alldeles för mycket för att låta oss förbli som vi är. En av de grundläggande trossatserna i Bibeln är att varje efterföljare till Jesus ska formas efter hans förebild.

Som exempelvis Palus uttrycker det i Rom 8:29

”Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder.”

Vi ska alltså bli mer lika Jesus och lärjungaskap kallas denna process som syftar till att du och jag får lov att processas och formas för att efterlikna Kristus.

Guds mål med ditt liv här på jorden är inte maximerad bekvämlighet! Gud har skapat dig med en unik personlighet och han vill utveckla den och det kommer att vara allt annat än bekvämt!

Vi säger att vi ska växa i lärjungaskap genom undervisning. En del kristna tar för givet att det enda som behövs för att växa som kristen är Bibelstudium och bön. Undervisning är grundläggande och förvisso viktigt, men inte tillräckligt. Vi behöver inte bara teorier, utan också praktisk träning. Gud använder människor för att forma människor. Han föredrar att använda människor som verktyg för att vi ska vara beroende av varandra. Han vill att vi ska växa tillsammans!

Nu när hösten drar igång är det många som också kommer igång med träningen igen efter sommaren. Regelbunden träning är ju så bra för både kropp och själ. Paulus liknar oss kristna som gemenskap vid en kropp som behöver tränas och som byggs upp och växer tillsammans. Rom 12:4-5 ”Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.” Och i 1 Thess 5:11 läser vi att han uppmanar: ”Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.”

Jag tror att Gud vill och kan använda oss som vi är för att bli del av en uppbygglig gemenskap. Men om det ska bli verklighet och verkstad av det, så måste vi gå till gymet och visa både vår styrka och vår svaghet. Det räcker inte att ha ett gymkort, du måste gå dit och svettas för att det ska ge något. Jag är inte helt bekväm med att träna på gym med en instruktör eller PT. Det känns väldigt utlämnande, men de gånger jag fått instruktioner och hjälp av en tränare, en vän eller min son (som numera är mycket starkare än jag) så har det hjälpt mig att träna rätt och utvecklas.

En PT, personlig tränare, med blick och förmåga kan plocka fram möjligheter i dig som du inte visste fanns.

När jag läser evangelierna ser jag att Jesus hade en övernaturlig förmåga att se den gömda potentialen i varje människa. Han såg förbi hinder och begräsningar och förmådde att se vilka de skulle bli om Guds kraft förlöstes i deras liv. Jesus såg en annan verklighet och lockade fram den hos människor. Han var en fantastisk lärjungaskapets PT.

Gud beskrivs av Paulus som: ”Gud, som ger de döda liv och talar om det som ännu inte finns som om det redan fanns.” Rom 4:17 Det är ju exakt det jag menar! Jesus är den optimala PT med ett personligt tilltal som förlöser det i dig som gör att du växer till mer än vad du var. Han får dig att blomma ut. Och Jesus lät aldrig syndens realitet skymma människors fulla potential. Han kunde se rakt igenom smutsen och skräpet och se att allt är möjligt genom Guds kraft. Jesus proklamerade och praktiserade att det gamla kan bli nytt, den som fallit kan få upprättelse, de vilsna kan komma hem, de svaga kan få ny kraft, de förlorade kan bli frälsta. Jesus visade att Guds kraft kan förvandla varenda människas liv.

Jag tror att vi behöver gå till träningen tillsammans. Våga ge allt, både styrka och svaghet för att bli en uppbyggande gemenskap med Jesus som PT. Då kan vi växa som lärjungar.

——————————————————————————–

Augusti 2018 – Jag fortsätter här att packa upp innehållet i EFS vision.

EFS har på årsmötet antagit den modiga visionen:

Människor och samhällen förvandlade av Jesus.

Det är en stor vision för att rymma precis allt det vi gör och alla olika områden där vi finns. Jag skrev om visionen i mitt förra inlägg här. Men visionen talar ju inte om hur vi ska få se detta gudagivna mål förverkligat. Därför har vi också försökt att i tre punkter fånga in vad som är vårt uppdrag. Alltså hur vi tar oss i riktning mot visionen och vad vi gör för att förverkliga den.

EFS Uppdrag

Vi säger att EFS uppdrag är att med Guds hjälp:
• Leva mission genom tro, ord och handling.
• Växa i lärjungaskap genom undervisning, träning och verktyg.
• Forma kristna gemenskaper genom att plantera, utveckla och utrusta.

EFS är en missionsrörelse och grunden för det utgörs av personligt engagemang, inflytande och ansvarstagande i lokala missionsföreningarna. Vi betonar att hela gudsfolket är missionärer och har ansvar för kyrkans missionsuppdrag. En missionsrörelse är en rörelse med stort fokus på sitt uppdrag. En uppdragsorienterad och fokuserad rörelse som prioriterar det viktigaste i uppdraget framför andra viktiga saker. Vi säger att vi är en missionsrörelse och menar det, vi vill vara det, men kan gärna få bli det mer i praktiken också och finna ett större fokus på det viktigaste. Ordet mission betyder ju utsänd och vår sändning går tillbaka till hur Jesus sände lärjungarna att gå ut med evangeliet. Men grunden till att leva mission finner vi egentligen, inte så överraskande, i Gud själv som i sin kärlek sänder sin son att frälsa världen. Jesus som den förste utsände missionären lever ett liv som i tro, ord och handling når människor där de är, ger vidare Guds rike och bjuder in till gemenskap.

Om vi vill få en förnyad passion för mission så behöver vi komma nära Jesus, umgås med honom och låta honom få prägla oss. Mission utgår från Jesus och relationen till honom och inte från våra kyrkor, visioner eller rörelser. Det är inte kyrkan som har en mission utan Guds mission som har en kyrka. En Kristi kyrka som han kan sända på nytt i varje ny tid. Missionen är Herrens och vi får ödmjukt vara hans utsända redskap i vår tid.

Jag tror att Gud med evig kärlek älskar och längtar efter gemenskap med varje människa. Därför behöver vi förnyas i våra liv och i våra församlingar så att Guds kärlek får drabba oss, förvandla oss, ge oss riktning och sända oss ut att leva mission i vår vardag. Mission är inte en punkt i vår verksamhetsplan, mission är en livsstil.

Vi vill se människor och samhällen förvandlade av Jesus och därför öppnar vi oss för Guds Andes initiativ att leva mission i oss, att hjälpa oss att växa i lärjungaskap och i gemenskap med andra forma kristna gemenskaper.

——————————————————————————————–

Juni 2018 – Vision

EFS har blivit med en ny vision. En vision är en bild av framtiden. En bild som visualiserar något och skapar passion och längtan efter att få se visionen bli verklighet. Att drömma och visionera kan ibland upplevas som mindre viktigt och som flummigt. Men, att ha drömmar är avgörande för att forma framtiden. När man skall bygga något kan det vara bra att ha en ritning. Speciellt om flera ska vara med och bygga på samma sak.  Det ju visionerna som blir till ritningar på arkitektens ritbord och visar varje ingenjör och hantverkare den stora bilden av vad vi bygger och den del du kan vara med och bygga. En vision från Gud är avgörande om vi vill vara med och bygga Guds rike.

Människor och samhällen förvandlade av Jesus

Detta är EFS vision.

En modig vision men samtidigt en vision som inte sätter fokus på oss och vår egen prestation. Det här är inte en vision vi kan förverkliga själva, utan en bild av något vi vill medverka till men där det ytterst hänger på Jesus. Vi klarar inte av det själva utan blir beroende av Guds kraft i den Helige Ande. Det är en typisk gudsrikes vision.

”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.”

Filipperbrevet 2:13

Jag gillar att vår vision sätter målet högre än vi själva kan nå. Jag tror att det är bra om vi låter bli att sänka vår ambitionsnivå till någonting vi själva klarar av! Vår vision är ingenting vi klarar av med egna resurser och med egen kraft. Som kristna är vi inte kallade att göra så gott vi kan utan att bli beroende av Gud och låta honom verka i oss och förverkliga sina syften. Kallelsen är att göra så gott Gud kan. Det vi själva har räcker inte på långa vägar, men det Gud har och hur Gud kan använda oss räcker längre än vi kan tro.
När vi inser det kan vi börja ställa in oss på mottagar-läge. Vi får bli mottagare och medarbetare till Gud i hans mission. Bara Gud kan göra det. Bara han kan förverkliga sin vision genom oss. Och jag tror att Gud längtar att få tillfällen att ta oss med till vår del av förverkligandet av visionen. Gud är i branschen att förvandla människor och samhällen. Vi ser det runt om i världen. Vi har sett det förr i vårt land. Han kan göra det igen i vår tid!

”Se, jag gör något nytt.
Redan nu visar det sig. Märker ni det inte?
Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.”
Jes 43:19

———————————————————————————————————-

Maj 2018 – Göra lärjungar

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!” Matt 28:19

Uppdraget som Jesus ger oss är solklart. Vi ska göra lärjungar i alla folk. Hur det ska gå till har vi nog inte lika klart för oss. Vi talar till och med om Missionsbefallning, alltså om hur Jesus befaller oss till mission. Inte anbefaller å det varmaste, utan verkligen betonar att detta ska ni göra. Om uppdraget är så klart, borde vi nog fundera lite på hur det ska gå till. Hur ska vi göra lärjungar?

Jesus säger: ”som fadern har sänt mig, så sänder jag er”. Det är spännande att tänka att vi har samma sändning som Jesus. Vi kan lära mycket av hur Jesus gjorde lärjungar och inspireras av den förvandling det gav upphov till. När Jesus gjorde lärjungar ledde det till att människor förvandlades, byar och städer förvandlades när Guds rike gick fram genom vanliga människor som blivit lärjungar till Jesus. Rörelsen av lärjungar som växer i att efterlikna Jesus och blir bärare av hans rike drar fram som ett kärlekens positiva virus som smittar av sig på allt fler och förvandlar omvärlden bit för bit, person efter person. Men jag tror att vi felaktigt tror att detta ska gå av sig själv. Att göra lärjungar kommer som ett naturligt uttryck av att vara en lärjunge, men det kommer inte av sig självt.

Kan det vara så att vi genom olika missförstånd kring hur det går till skapar hinder?

Kanske beror en del av våra hinder för att få till detta med att göra lärjungar på att vi kommit att tro på någon eller flera myter vad gäller lärjungaskap.

Kanske tror vi att lärjungaskap kommer av sig själv, bara man är med i en kyrka, eller verksamhet. Vi har kanske fått för oss att detta med lärjungaskap kan läggas till i livets pussel utan att vi måste rubba några av de andra bitarna i livet, vi tror att lärjungaskap är möjligt utan att förändras. Vi har kanske kommit att felaktigt tänka att tro, och därmed också lärjungaskap, är något vi kan lära genom att ta in teoretisk kunskap och sedan ska det ske utan vidare utbildning, träning eller praktik. Sedan tror jag att vi många gånger har diskvalificerat oss själva från att kunna vara till hjälp för någon annan att växa som lärjunge. Vi tycker nog ofta att vi saknar erfarenhet och inte har rätt utbildning och definitivt inte är tillräckligt helgad för att hjälpa någon annan i processen att bli mer lik Jesus.

Men jag tror att vi kan skaka av oss alla dessa feltänk och göra om, göra rätt, göra lärjungar.

Först när vi förstår att vi är lärjungar som kan göra lärjungar kommer vi att få en rörelse som ser människor och samhällen förvandlade av Jesus.


April 2018 – Mötet med trädgårdsmästaren

Efter en ovanligt kall påsk är nu våren i antågande vilket är både härligt och lite besvärligt. För många av oss kommer tiden framöver att handla en del om trädgårdsarbete. När du gör vår-fint i trädgården så kan du veta om att du är i gott sällskap. Faktum är att Påskens budskap om den tomma graven har en del med trädgårdsarbete att göra och Jesus själv framstår som trädgårdsmästare. För att se kopplingen behöver vi en snabb repetition av historien.

Gud skapade världen och han såg och sa att den var god, precis så som hans tanke från början. Bibeln beskriver att människan skapas för att leva i en trädgård, en underbart god plats. I denna trädgård lever människorna hela liv i hela relationer och umgås utan hinder med Gud själv.  Från början så står det att Gud vandrade i trädgården med de första människorna. Han var från början den store trädgårdsmästaren, skaparen av allting. Efter fallet där människan valde synden och vänder Gud ryggen och människan förvisas ur trädgården och lever allt sedan dess som otrygg främling och allt elände som vi har omkring oss kommer in.

Sen händer det fantastiska att Jesus kommer och han visar hur Gud verkligen är, stundtals chockerande och omtumlande för dem som möter honom. Han talar om och praktiserar Guds rike som egentligen inte är något annat än Guds perfekta vilja. Budskapet om riket skakar om på alla möjliga plan, sjuka helas, människor befrias, hoppet tänds och människor upprättas. Jesu budskap var revolutionerande och makterna i den här världen kunde inte hantera honom. Han får betala med sitt liv. Han dör uppspikad på ett kors med orden ”förlåt dem” på sina läppar. Men det slutar inte där. Något han talat om för sina lärjungar vid flera tillfällen var detta att han faktiskt skulle dö och inte bara det, han skulle uppstå. Han har till och med vid ett tillfälle när han just uppväckt sin vän Lasarus från döden kallat sig själv för ”uppståndelsen och livet”.

Jesu uppståndelse är inte bara en häftig grej i raden av många andra han gjorde, det är inte bara en enastående avslutning på Jesus jordiska gärning. Alla han förlåtit, alla under, alla befrielser, alla människor som Jesus upprättat pekar fram mot uppståndelsen. Allt får sin mening genom den. Precis allt syftar fram mot uppståndelsen.

När Johannes berättar om påskdagen beskriver han hur Maria från Magdala står utanför graven och gråter. Först möter hon två änglar, men sen möter hon Jesus själv. Först känner hon inte igen honom, men när han säger: ”Maria”, då känner hon igen hans röst, den trygga, kärleksfulla Jesus som hon lärt känna. Det är verkligen han. Det står liksom i förbifarten att hon tror att det är trädgårdsmästaren hon möter. Jag anar att Johannes inte bara vill berätta att Maria misstog sig om vem hon mötte. Jag tror att Johannes menar att Maria på ett djupare plan faktiskt ser helt rätt. Hon möter verkligen trädgårdsmästaren. Hon möter den återupprättade personliga relationen med Gud själv, just så som det var i den första trädgården.

Johannes säger i sitt evangelium att Jesus är Ordet från begynnelsen. Nu är Jesus uppstånden från de döda, historien vänder och upprättelsens tid har kommit. Den nya skapelsen bryter nu fram. Först och främst handlar det om människors upprättelse men Nya testamentet stannar inte där, den bild som målas upp är den av alltings upprättelse. Hela kosmos påverkas. Trädgårdsmästaren är tillbaka för att upprätta världen!

Gud har faktiskt redan från första början haft planen att återlösa den skapelse om vilken han en gång sa att den var god.
Jesus manar oss i Markus evangelium och säger:
Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen” (Mark 16:15)
Centralt i detta evangelium som går ut till hela skapelsen är detta att graven är tom!

Det är om Påskdagens morgon som Psaltaren 2:7 profeterar: ”Du är min Son, jag har i dag fött dig.” Jesus som återuppstånden är den förstfödde från de döda. Han kom tillbaka med livet i behåll för att aldrig mer dö. Han kom tillbaka med nycklarna till döden och dödsriket och säger: ”Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter” (Upp 1:18).

Vi är kallade att vara Guds ambassadörer och medarbetare för att föra ut uppståndelsens kraft till en väntande värld. Varje gång vi i lydnad till Kristus väljer att bli kanaler för Guds rike och handla i kärlek och kreativitet, varje gång som rättvisan segrar, varje gång som fred och rättfärdighet sprider sig, varje gång människor upprättas, familjer helas och frestelser besegras så är uppståndelsens kraft verksam!

Den i påsken förlösta uppståndelse-kraften pekar i sin tur fram emot den dag som hela skapelsen står på tå inför. Dagen då Trädgårdsmästaren kommer tillbaka för att slutligen upprätta allt!

—————————————————————————-

Mars 2018 – Ny organisation – ny rörelsefrihet – nya rörelsemönster

Kanske har du hört att vi i EFS just nu står i en process av omorganisation, eller så har du inte hört och kanske inte tycker att det spelar så stor roll. Vad spelar det egentligen för roll hur vi organiserar oss? Man kan väl säga att organisationen i sig inte är viktig, men att den kan ha ett viktigt syfte. EFS syfte är att ”främja Kristi rikes tillväxt”. Vi ska försöka att ha den absolut bästa möjliga organisationen som ger goda förutsättningar och redskap för att utföra missionskallelsen i vår tid. Därför tror jag att det kan vara läge att nu se över hur vi organiserar och vara beredda att göra om, finna bättre sätt och våga förändras. Vårt distrikt, EFS Sydsverige, har för avsikt att gå in i EFS nya organisation. I korthet innebär det att EFS-distriktet blir en region som ingår i riksorganisationen. Som en region kan vi fortsätta verksamheten med en lättare organisation med större rörelsefrihet. Vi samordnar resurser och kompetens kring ekonomi och administration för att frigöra resurser för det direkta missionsarbetet. Ibland är det läge att bryta upp från något invant för att gå in i något nytt. Jag tror att vi är i det läget nu.

”När Jesus vandrade längs Galileiska sjön såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. Han sade till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” Genast lämnade de näten och följde honom. Han gick vidare och såg två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.” (Matteusevangeliet 4:18-22 SFB15)

Jesus kallade lärjungarna till ett modigt uppbrott för att gå in i något nytt – Kom och följ mig. Det var en kallelse som verkligen utmanade dem att släppa kontrollen men också gav dem nya möjligheter, satte dem i rörelse för att främja Kristi rikes tillväxt. För att få rörelsefrihet att gå i denna mission behövde de modet lämna något gammalt och invant för att gå nya vägar och finna nya rörelsemönster. De första kristna kom att kallas för ”vägens folk” mycket för att den Jesusrörelse som de var del av var en resande och vandrande missionsrörelse. Jag tror att vi, som mer har blivit väggarnas folk, behöver fundera på hur våra rörelsemönster ser ut och hur vi kan se Jesusrörelse och Gudsrikestillväxt i vår tid. Jag tror inte att vi finner möjligheterna och lösningarna enbart i att organisera om. Men jag tror heller inte att vi gör det utan ny organisation. Min vision för EFS nya organisationen är att hängiven Jesusefterföljelse ger oss rörelsefrihet och nya rörelsemönster som får forma EFS som organisation för att främja Kristi rikes tillväxt. Låt oss be om modet att släppa kontrollen och lita på den helige Andes fantastiska förmåga att leda oss som rörelse, ge rörelsefrihet och forma nya rörelsemönster.

—————————————————————————————-

Bilden kan köpas på meandmyhousestore.com. Där hittar man även motivet på olika artiklar.

Februari 2018 – Du är grym

Nu har jag varit ett år i tjänsten som distriktsföreståndare för EFS Sydsverige. Det har varit ett mycket händelserikt år sedan jag tillträdde i februari 2017 och jag har upplevt det som att detta första året har gått väldigt fort. Efter ett år kan jag inte hävda att jag är ny på jobbet längre och jag har kommit in i och lärt känna att jag trivs med jobbet. Samtidigt händer det så mycket nytt och oväntat hela tiden vilket gör att det bitvis gäller att fortsätta att vara ny på jobbet och nyfiken på allt det nya och att se möjligheter.

Att arbeta som distriktsföreståndare är onekligen en utmanande tjänst och det är lätt att känna sig otillräcklig. Jag tror inte att det är farligt att känna otillräcklighet. Jag tror till och med att det kan vara nyttigt att känna det o:et. ”Det är O:et i ordet som gör det”, som de sjöng i mitt favorit barnprogram ”fem myror”. Jag menar inte att vi inte behöver känna en god självkänsla och ha ett lagom stort självförtroende. Det tror jag är väldigt viktigt och har en sund portion av det själv. Över mitt skrivbord hänger en tavla med ett budskap som säger: ”ÄLSKAD – VÄRDEFULL – DYRBAR – OCH ALLMÄNT BRA” som en påminnelse för att jag inte skall glömma att jag är just det.

Men, att känna sig tillräcklig kan lätt blåsa upp ett inre högmod i oss och leda oss till att tro att vi klarar oss bra själva och inte behöver någon hjälp från andra och inte heller Guds hjälp. När vi påminns om vår otillräcklighet bör vi samtidigt påminna oss om Guds tillräcklighet och andras vilja att räcka-till oss sin hjälp. Jag fick för en tid sedan en uppmuntrande lapp med en hälsning och ett bibelord från en vän och kollega som skriver: Du är grym! På rätt plats – i rätt tid. Ge inte upp din frimodighet – den skall rikligen belönas! Och glöm aldrig bort ”vår hjälp är i Herrens namn, han som har gjort himmel och jord.” (Ps 124:8)

Den hälsningen behövde jag och jag har läst den många gånger sedan den först landade på mitt skrivbord. Vi behöver nog alla mer uppmuntran. Vi mår bra av att regelbundet få höra att vi är älskade, värdefulla, dyrbara och allmänt bra. Paulus säger: ”Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra” och jag tror att det ligger en enorm kraft i uppmuntran. Men vi behöver samtidigt också påminnas om att vi är allmänt otillräckliga och det finns ingen motsättning i att vara allmänt bra och samtidigt allmänt otillräcklig om vi är i Guds, den tillräckliges, hand. Om vi bjuder in Jesus i vår otillräcklighet så är jag övertygad om att ” Han som verkar i oss med sin kraft förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka”. (Ef 3:20)
Så nu skickar jag hälsningen vidare med uppmuntran till dig:

                           Du är grym! På rätt plats – i rätt tid.
            Ge inte upp din frimodighet – den skall rikligen belönas!
Och glöm aldrig bort ”vår hjälp är i Herrens namn, han som har gjort himmel och jord.”

————————————————————————————-

 December 2017 – Immanuel – Gud med oss

Vi är i adventstiden och gör oss på nytt redo för julfirandet. Låt oss stanna upp för frågan: Hur långt är du beredd att gå för någon annan? Hur långt är vi beredda att gå för att rädda en relation? Jag fascineras över hur långt Gud är beredd att gå! Gud är på ett överraskande sätt personligt engagerad och fast besluten att själv gå hela vägen för att möta oss! Julens budskap är att Gud i sin kärlek gör allt för att rädda och återupprätta relationen med oss.

Vi lever i en tid då varaktiga relationer ofta devalveras och alltför ofta värderas utifrån om det ger dig något. Till oss kommer julens evangelium med ett radikalt annorlunda budskap. Gud vill ha en evig relation med oss och är så till den grad angelägen att nå oss, att han själv blir människa!

Att Gud blev människa handlar om Gud som den store ombörjaren. Vi ser ett dilemma i att Gud vill börja om på nytt, börja om från början men samtidigt ha med och bevara det gamla. Den gamla mänskligheten hade spårat ur. Allt sedan våra första urföräldrar hamnade man snett och kom allt längre bort från Gud. Gud sände profeter för att varna dem och föra dem tillbaka, men det var som att bota symptomen istället för själva grundorsaken. I det läget hade Gud förstås kunna börja om på nytt med en ny skapelse och en ny mänsklighet. Kanske hade vi gjort det, om vi varit skapare; fungerar det inte första gången så kasserar vi det och börjar på något annat.

Men så gör inte Gud. Det han en gång skapat och gett liv håller han fast vid. Det är inget alternativ att börja på en ny mänsklighet, men inte heller att bara fortsätta sända profeter för att lappa och laga. Lösningen blir att Gud kommer själv i egen hög person. Och han kom inte till oss utifrån, han blev en av oss, en del av mänskligheten.

Renoveringen börjar inte utifrån och in utan inifrån och ut.

Nu handlar det inte om att snygga till fasaden eller angripa symptomen utan att verkligen gå till roten med människans problem. Jesus är bäraren av det nya rättfärdiga in i det gamla. Han föddes in i mänskligheten, han blev ett barn till Maria. Han övertog hennes gener och hennes drag. Men samtidigt är Jesus helt unik, han har ingen jordisk far, hans far är Gud själv. I Jesus får hela mänskligheten en nystart. Gud börjar om från början samtidigt som den gamla mänskligheten finns med.

Jesaja om talade Guds budskap till Israels folk för 2700 år sedan, ord som kan tala till oss än idag. ”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram.. För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.” Jesaja 9:2,6

Kanske det är så att även du upplever hur du vandrar i ett mörker, att du är inblandade i konflikter av olika slag. Då har det här barnet fötts även för din skull för att du ska se ett stort ljus.

Budskapet är att Gud inte kasserar något. Han kasserar inte dig för att du misslyckas.

Du kanske har försökt att lappa och lag på ditt liv utan att något har hänt, några förbättringar kan du inte se. Men Gud är inte den som står utanför och påtalar dina fel och brister. Han vill istället leva i ditt liv, bygga sitt liv i dig inifrån och ut. Jesus Kristus är prototypen för den nya människan, ”den förstfödde i hela skapelsen”. Han är den fullkomliga människan. Han lever det liv som du och jag borde ha levt, utan fel och brister. Han gör det i vårt ställe och vi får ta detta till oss, räkna det som vårt liv.

I jul firar vi inkarnationens mysterium, att Gud blev människa. Och skälet till att Gud blev människa är nog djupare och större än vad vi kan förstå. Men på sätt och vis behöver vi inte förstå det heller. Vi behöver inte förstå hur medicinen verkar som läkaren skriver ut åt oss. Det räcker med att vi tror att han vet vad han gör så att vi tar den. Vi behöver inte förstå hur Gud gör för att frälsa oss, det räcker med att tro det och i bön ta emot det.

Hur långt är du beredd att gå? Vi skulle nog sagt att tiden var ute och att relationen var körd, men Guds ord säger att ”när tiden var inne sände Gud sin son”. Julevangeliet berättar om en Gud som inte väljer en kylig relation på distans utan går hela vägen för att möta dig och mig där vi är. När Gud själv går hela vägen för att möta oss blir ett av hans namn Immanuel, ”Gud med oss”.

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”

Johannesevangeliet 1:1-5, 9-12

—————————————————————————————

November 2017 – Läsarrörelse på nytt

När EFS bildades var det i en rörelse som bland annat kännetecknades av att man läste Bibeln. Det heter om dem som kom att kallas ”läsare” att de ”i stället för att deltaga i lättsinniga nöjen använde sin lediga tid, särskilt söndagsaftnarna, till att flitigt läsa Bibeln”. Man läste Bibeln i ett nytt evangeliskt ljus och man delade ordet i predikningar, med varandra i hemmen och levde ut konsekvensen i förvandlade liv som kom att förvandla hela samhällen och beröra stora delar av vårt land med väckelse.

Jag har hört att vinterkräksjukan redan är på gång. Usch! Jag vill inte ha den! Kanske har du liksom jag erfarit hur denna räliga sjuka helt tar musten ur en. Det blir liksom ingen kraft kvar till någonting och på kort tid blir man fullständigt utslagen. När vi inte får i oss någon mat blir vi till slut helt däckade!

Jesus säger att: ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.” Bibeln innehåller kraft och energi till liv med våra liv som destination. Liksom vi behöver äta mat för att ha fysisk uthållighet och styrka behöver vi Bibeln för att ge styrka och energi till vår inre människa.

Vi firar den Lutherska reformationen och en av de absolut vikigaste punkterna var just Bibelns och bibelbrukets centrala plats i kristen tro. Luther menade att kyrkan ägnade alldeles för mycket kraft åt onödiga eller direkt felaktiga saker och att det var viktigt att gå till källan, nämligen Bibeln. Alla skulle kunna läsa Bibeln själv, på sitt eget språk, och bibelläsningen och förståelsen uppvärderades. Reformationen hjälpte oss att se Bibelns betydelse men framför allt vem som verkligen är Guds levande ord, nämligen Jesus Kristus. Luther kallade Kristus för Bibelns kärna och stjärna, och menade att varje bibeltext måste läsas i ljuset av Kristus, av att Gud blev människa för världens skull, och att frälsningen inte är beroende av människors gärningar utan enbart av Guds nåd genom Kristus.

Jesus är det levande Ordet, ordet och löftet som fick liv och kropp – ”ordet blev kött”. Guds kärlek till oss är alltså inte tomma ord, inget snack med lite verkstad. Gud har lagt handling bakom sina ord när Ordet blev människa.

När Jesus sedan talar till människor, talar han inte med tomma ord eller meningslöst snack. När Jesus talar väcker det liv – upprättar och befriar, tröstar och ger mod, provocerar och förbryllar.

Petrus utbrister: ”Herre, till vem skulle vi gå?” ” Du har det eviga livets Ord.” Men hur går vi till Jesus? Jo, bland annat genom att läsa Bibeln.

Genom sitt ord skapade Gud himmel och jord. Han talade och det varde! Gud både välsignar och förbannar genom just, ord. Guds ord är inte bara atmosfäriska rörelser som skapar sympatiska vibrationer i örats innandöme där det sätter fart på hammaren, städet, stigbygeln. Inte heller är Guds ord begränsat till svart på vitt; prickar, streck och märkliga krumelurer av bläck på ett papper.

Bibeln är Guds ord och den kreativa kraft som härbärgerar och genomför Guds vilja i varje tid och plats, i varje individ och gemenskap där Guds ordet ges utrymme.

Är vi medvetna om vilken oerhörd kraft vi kommer i kontakt med när vi tar del av Gudsordet? Vilket sprängstoff det är för nyskapelse, förvandling och förändring? När Gud sänder sitt ord, smälter det frusna (Ps 147:18). När han talar, går helande och upprättande kraft ut. ”Han sände sitt ord och han botade dem” (Ps 107:20).

Vi kan läsa i Hebreerbrevet 1:3 att: ”Sonen….uppehåller allt genom sitt mäktiga ord”.

”Ty Guds ord är levande och verksamt” (Hebr 4:12). Tänk att Bibeln är Guds ord. Vilken nåd, vilken rikedom och vilken resurs för oss som vill se Guds rike komma. Vi vet, att när vi öppnar våra biblar utsätter vi oss för en extremt positiv risk att Gud ska tala till oss. Gud har gett oss sitt tilltal, en oändligt rik källa att ösa ur, med allt vad Bibeln innehåller av liv, uppmuntran och förmaning. Men Guds ord är mycket mer än så, det är levande och verksamt. Det är en verksam substans som bär Guds egen närvaro in i våra liv.

Om vi verkligen vill att Guds kraft ska sätta oss i rörelse så behöver vi öppna våra liv för Guds Ord och på nytt bli en läsarrörelse!

———————————————————————————-

Oktober 2017 – Jesusvardagsliv

För en tid sedan fick jag ett spännande möte på tåget på väg hem från jobbet. Ett arbetslag från en församling var på väg hem från en konferens och vi samtalade om vad de varit med om. En av dem uttryckte att tanken om att likna Jesus, som hon mött i något av föredragen på konferensen, var ny för henne. Hon såg det som en orimlig tanke att själv likna Jesus, och därför inget hon ens strävade efter. Vi fortsatte samtalet och gav lite olika perspektiv på saken. Samtalet fick mig att fundera över hur det blev så här. Hur kan  en anställd i kyrkans kärnverksamhet, i stora delar ha missat kyrkans grundläggande vision? Visionen är Jesus och ett liv som lärjunge i hans efterföljd. Nära Jesus för att han mer och mer ska färga av sig på oss och vi mer och mer likna honom. Visst kan det verka som en orimlig tanke, men om vi förskjuter kyrkans mål till något annat än ett livsförvandlande lärjungaskap, är vi då en kristen kyrka längre?

När Jesus befaller lärjungarna att vänta i Jerusalem på smörjelse till kraft så är det inte något han har tänkt bara för vissa som har lust till lite extra.

Det är inte en resurs bara förbehållet vissa, utan menat för alla och det beskrivs också hur alla får del. Det berättas hur: ”De höll alla ut i bön och förväntan”. Vidare att: ”Då Pingstdagen kom var de alla samlade! (Inte bara apostlarna) och att ”Alla uppfylldes av Helig Ande!”.

Du kanske undrar: ”Varför behöver jag bli fylld med den helige Ande?”

Men vi kanske först ska fråga oss: Hur ser det liv ut som lever det mänskliga livet helt uppfylld av Anden? För att ana svaret på den frågan måste vi se på Jesus liv. Det är det livet vi läser om i evangelierna. Det är så Jesus lever. Ett liv helt uppfyllt av Guds Ande och beroende av Andens ledning och kraft. Jesus är det bästa exemplet på ett naturligt övernaturligt liv!

Jag tror att den vanligaste bönen bland oss kristna i Sverige är bönen Hjälp!

Vi ber nog ofta något i stil med: ”Gud hjälp mig. Du har varit så god och frälst mig av nåd och jag har ju gjort så gott jag kan, men hjälp mig så att jag kan litet till”. Jag tror att många kristna som tonar ner tanken på lärjungaskap och livsförvandling gör det för att de upplever det som alltför krävande. Och egentligen har de ju en poäng där. Bibeln är helt klar på att det kristna livet är helt omöjligt för oss att leva i egen kraft! Det är bara en som kunnat leva det livet fullt ut och det är Jesus! Nu är det glada budskapet att genom den helige Ande vill Jesus leva det livet i dig och mig. Nåden öppnar alltså möjligheter också på detta område. Om du vill leva ett liv som liknar Jesus så kan du ju försöka att göra det själv, ta i allt vad du kan men du kommer aldrig att ens komma i närheten. Men det finns en annan väg. Det finns en hjälpare! Jesus vill att du ska bli fylld av hans liv, hans kraft, hans möjligheter. Han vill genom den Helige Ande uppfylla dig med möjligheterna att leva ett naturligt övernaturligt ”Jesusvardagsliv”.

Hur får jag då del av detta liv och hur kan jag öppna för Guds Ande i mitt liv?
Här kommer tre tips från coachen:

Längtan

När Jesus i Bergspredikan lyfter det vi kallar för ”saligprisningarna” så säger han inte salig är den som är mätt och trätt, nöjd och lite skönt tillbakalutad. Nej! Jesus hävdar att salig är den som hungrar och törstar! Den ska bli mättad! Vad jag får av Gud är alltså kopplat till min egen längtan, min hunger och desperation efter honom. Jag behöver välja att söka mig till Gud. Närma mig mina djupa behov och min  längtan. Jag är övertygad om att Gud vill ge, men han längtar efter att längtas efter!

Man kan säga hur mycket som helst om den helige Ande – och ändå kan inga ord förmedla vad det innebär när Gud verkar i ens hjärta. Den enda gränsen för hur mycket gott han gör oss, det är den gräns som vi själva sätter för hans verkan.

Sanning

Magnus Malm skriver att ”Sanningen är alltid en kontaktyta med Gud!” Gud, som älskar sanning, möter dig där du är, inte där du borde vara!

Tänk om vi skulle våga möta Gud precis som vi är, just där vi är, äkta, ärligt. Det är kanske då vi får möta honom precis som han är?

Gud kopplar med vår äkthet och med den nakna sanningen om oss.

Öppenhet

Vi öppnar helt klart för mötet med Gud när vi lägger ner vår agenda och säger: -Som du vill Gud, på ditt sätt! Jesus säger att ”Vinden blåser vart den vill… så är det med var och en som är född av anden”. Jag är rädd för att vi nog har rätt mycket kontrollbehov. Vi vill gärna ha mer av Gud i våra liv, men på vårt sätt och lagom mycket.

Om du verkligen inte vill ta emot mer av Guds Ande så kan jag ge dig ett tips. Arrangera och bestäm precis hur det ska gå till. Om du har kontroll på allt, så kan du vara ganska lugn att Gud håller sig på mattan. Medan en ”kom som du vill” attityd välkomnar Guds handlande i våra liv.

Den helige Ande, Hjälparen, är en person som Jesus har sänt till dig för att du ska få hjälp. Han har all den kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning som Jesus själv hade i sitt liv och som vi så väl behöver. Se inte på Anden som något abstrakt, utan sök en relation med honom, och sök hans ledning för ditt liv. Låt dig uppfyllas av Anden!

Jesus sa: ”Om du visste vad Gud har att ge, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”

Bön: Kom Helig Ande, lev ditt liv, ditt ”Jesus-vardagsliv”, i mig!


September 2017

 När jag handlar mjölk i affären brukar jag titta på paketets datummärkning som visar både förpackningsdag och bäst före datum. Jag är mest intresserad av bäst före datumet så att jag vet att vi hinner använda den innan den blir gammal. Förpackningsdagen är jag inte alls lika intresserad av eftersom det inte spelar mig så stor roll vilken dag mjölken hamnade i sin förpackning.

Mission har inte lika tydlig datummärkning som mjölken. Men finns det en bäst före dag och en förpackningsdag också för mission? En del företrädare för kyrkan tycks mena att mission har ett utgånget datum och har blivit gammal och oanvändbar. De menar att kyrkan inte ska ägna sig åt att försöka omvända dagens människor till tro på Jesus utan snarare bekräfta människor och att var och en blir salig på sin privata tro på Gud. Jag menar att mission absolut har ett bäst före datum, och det närmar sig, men att det datumet sammanfaller med dagen då Jesus kommer åter hit till jorden. Missionen är gammal först när Jesus kommit tillbaka. Vi kan ju fråga oss vad vi tror att Jesus då kommer att säga till vår generation kristna i Sverige. Kommer vi att få höra: ”-Jag förstår att ni tog det lugnt med mission. Uppdraget jag gav gällde ju främst de första lärjungarna och inte i er moderna upplysta tid. Och vad fint ni tonade ner budskapet om korset så att ni kunde bekräfta alla andra religioner och ismer.” Nej, det finns inget som tyder på en sådan respons från Jesus. Jag hoppas att Jesus får anledning att säga: ”-Ni var svaga, men antog ändå uppdraget och blev starka vittnen för mig och evangeliet. De gåvor jag gav förvaltade ni modigt och osjälviskt. –Bra gjort!”

Men om denna vision ska bli verklighet så tror jag att det är viktigt att vi ägnar lite uppmärksamhet åt den andra delen av datummärkningen på mission, nämligen förpackningsdagen. Vi har ett urgammalt evangelium som håller än och uppdraget att bära det till människor idag, men vi behöver fundera över hur vi förpackar och distribuerar det. Evangelium gör sig bäst med så enkel förpackning som möjligt och levereras som färskvara. Jämför med hur vi får det urgamla vattnet levererat som färskvatten i kranarna hemma! Kan det vara så att vi har gamla förpackningar där evangeliet lagrats för länge? Behöver vi låta Gud processa det i oss på nytt innan vi kan leverera? Behöver vi, precis som förpackningsindustrin, arbeta med att minska och förenkla förpackningarna för att innehållet ska framträda och visa sig relevant?

Jag tror att Gud älskar och längtar efter gemenskap med varje människa. Därför behöver vi förpacka och dela evangeliet på enkla och relevanta sätt och hjälpa människor att finna en personlig tro på Jesus. Vi behöver förnyelse i våra liv och församlingar. Vi behöver församlingar, både nya och gamla, som lever nära Jesus, nära människor, mitt i vardagen. Så får allt fler möjligheten att lära känna, komma till tro på, älska och följa Jesus i Sverige idag.

”.. ni är mitt brev, och det är skrivet i era hjärtan och känt och läst av alla människor. Det är ju uppenbart att ni är ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod. 2 Kor 3:2-3

————————————————————————————————-

Juli 2017

Odla vänskapen i sommar

”Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far.”

Det är Jesus som uttrycker detta till lärjungarna i Joh 15:15.

Tänk vad överraskande för lärjungarna, som kallade Jesus för Mästare, att Jesus bjöd in dem alla till så nära vänskap. Och tänk vad stort att Livets Herre också kallar oss sina vänner! Jesus kallar också oss idag och bjuder in till nära vänskap. Han vill odla den vänskapen med dig och mig och längtar efter mer tid med oss. Det finns inget viktigare än det, så prioritera den relationen idag, varje dag och kanske speciellt nu på sommaren när du kanske får det lite lugnare och mer tid. Det är lätt hänt att när vi får semester, så tar vi semester också från kyrkan och den kristna gemenskapen. Och vad värre är, vi tar ibland semester från gemenskapen med Gud. Men tänk om vi i stället kan ta semester till relationen med Jesus, inte från den, och odla vänskapen djupare.

Jag är övertygad om att Gud: Fader, Son och helig Ande, gärna vill det och har all tid i världen.

Bönen är Guds idé för att umgås med dig. På riktigt! Gud precis som han är vill möta dig precis som du är.

Låt bönen bli den mötesplats där du och din bästa vän Jesus får tid att umgås under sommarmånaderna. Det är så fantastiskt finurligt och praktiskt, för den platsen har du med dig oavsett var i hela världen du befinner dig för stunden. Jesus har lovat ”jag är med er..”

Låt bönen bli ett fördjupande samtal i sommar. Guds goda helige Ande vill så gärna umgås och dela saker med dig. Det är enligt min erfarenhet av tid med Anden, inget dåligt erbjudande. Guds Ande är den mest fascinerande person jag känner med en personlighet som kommer att ta en evighet att utforska. Så otroligt djup, så härligt befriande avslappnad, så genomträngande helig, så helt fantastiskt rolig och med så djupa insikter om livet att jag häpnar och tacksamt tar emot!

Låt bönen bli en omfamnande närvaro i sommar. Din himmelske Far är en närvarande Pappa med ett hjärta och en famn av evig Kärlek. Ingen kan som Pappa Gud innesluta och älska mig tillbaka till mig själv. Efter mina utflykter i livet är det Guds heliga varma famn som helar mitt inre och återställer mig till den jag verkligen är.

Fader, Son och helig Ande – Tack att jag får vara din vän! Det är förunderlig nåd! Jag vill vara med dig i sommar för du är fantastisk och jag behöver din förvandlande närvaro.


Juni 2017

Pingst är fest

Läs Apg 2:1-11”När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.”

Pingsten är lite av en icke-högtid för oss. Hur firar man pingst egentligen?
Är det någon som har pingstgran eller pingstris hemma? Vad äter ni på pingstbordet, är det pingstskinka eller pingstägg?
Är det någon som har skickat några pingstkort i år?
Vad handlar pingsten om egentligen, mer än våren och bröllop och konfirmation?

Lukas berättar att: ”När pingstdagen kom var de alla samlade”, men vad var det för pingstdag som kom egentligen? Till skillnad från julen är Pingsten en högtid som Gud uttryckligen har sagt åt oss att fira. Pingsten har rötter i Gamla Testamentet och i judarnas traditioner som leder fram till de omskakande händelserna Lukas återger i Apostlagärningarna 2.

Alla de judiska högtiderna är på olika sätt förbundna med det heliga Landet, i söderns värme och sol. I februari börjar det gro på åkrarna, och vid påsk är kornet moget och redo att skördas. Men ingen får röra det, inte förrän söndagen vid påsken, dagen efter sabbaten. Då är det Förstlingsfruktens högtid. Man skär av den allra första kärven och bär fram den i templet inför Gud och tackar för skörden som han ger.

Därefter är det fritt fram att skörda kornet i femtio dagar fram till pingst – pingst är en försvenskning av grekiskans pentekosté, Pentecost på engelska, som betyder just ”femtio”.

Sedan skall ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram viftofferskärven. Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett nytt matoffer åt HERREN…
Och på just den dagen skall ni utlysa en helig sammankomst, som ni skall hålla. Inget arbete skall ni då utföra. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor. (3 Mos 23:15-16, 21-22)

Så pingsten var en tid för skördeglädje: man hade bärgat in kornet och skulle strax börja på vetet som nu var moget för skörd, men mitt i alltihop skulle man ta en dag i stillhet, en helig sammankomst, och tacka Honom som frambringar föda ur jorden.

Pingsten är livets högtid. Man äter som i skapelsens morgon i Edens lustgård, då människans föda var markens örter och inga djur ännu hade slaktats, och man tackar för allt det goda man fått.

Nu vid pingst har vi varken korn eller vete att skörda, på sin höjd en gräsmatta att klippa, men vi ser Guds under överallt omkring oss: hur mörker och kyla och död viker undan för ljus och värme och liv. Många prisar våren vid den här tiden, men vi känner namnet på honom som ligger bakom vårens obetvingliga kraft och kan säga med psalmisten: Du sänder din ande, då skapas liv. Du gör jorden ny. (Psaltaren 104:30)

Våren berättar så tydligt om vem Gud är, att han är ljus och värme och liv, och inget mörker finns i honom.

Man hörde ett dån som av en stormvind.

Vad är det för kraft lärjungarna upplever på pingstdagen?

Storm är bland det första vi kan läsa i Bibeln. Att en gudsvind svepte fram. Det som sker på pingsten har en tydlig hashtag. En # (hashtag) berättar vad vi ska associera till och här är hashtag #skapelse, och anknyter alltså till skapelsen. Gud berättar att han skapar på nytt. Det som sker på pingstdagen i Jerusalem är inte underligt, sekteristiskt eller onaturligt. Det är samma kraft som står bakom skapelsen.

Bibelns stora budskap är att hela tillvaron en gång ska nyskapas. Själva finalen är nya himlar och en ny jord. Det var detta Jesus presenterade, när han levde sitt liv, när han uppstod från de döda. Nu utgjuts Guds egen närvaro över de kristna som ska representera honom och den plan Gud har för en förvandlad värld. Perspektiven är svindlande.

Vi brukar ju säga att pingsten är kyrkans födelsedag och den födelsen sker alltså i ett bönemöte! Kristi kyrka tog sin början i ett bönemöte.Och i historien kan vi se ett återkommande mönster. Guds rike föds alltid i bön och kyrkan förnyas alltid genom bön.
Vill vi se en förnyad kyrka och en ny pingst i vår tid, då är vägen bön. Gud har bjudit in oss i bönen men väl där, i bönen, har vi möjligheten att bjuda in honom.
#komheligAnde #bön #nyskapelse
———————————————————————————————————–
Maj 2017

EFS en Jesusrörelse

Gud måste vara den störste ombörjaren i hela historien. Det verkar som om Gud formligen älskar när han får lov att börja om i våra liv. Jesus personifierar också detta ombörjande när Gud i honom blir människa. I Jesus bor en stark längtan att få ge människor möjlighet till en ny start. Jag tänker att vi gör klokt i att låta honom få möjlighet att börja om med oss.

Vi talar om att EFS är en missionsrörelse. Vi uttrycker i vår kallelse att EFS ska verka för Kristi rikes tillväxt genom att göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd och hjälpa människor att leva nära honom. Vi vill att människor i Sverige på riktigt skall få möta Guds kärlek i Jesus Kristus. Vi vill utrustas till ett liv i Jesu efterföljd och uppmuntrar till nya sätt att vara kyrka nära människor idag.

För att vi ska bli mer av det vi säger att vi är och vill vara så tror jag att det är läge att vara beredd att börja om. Att låta den store ombörjaren, Guds Helige Ande börja om med oss och göra oss till en Jesusrörelse. Markus berättar om ett tillfälle då Jesusrörelsen började om i Kafernaum: ”Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem.” Mark 2:1-2

Det blev en omstart när Jesus kom tillbaka och då människor fick höra att han var där igen blev det fullt hus! Vi kan lätt förstå varför om vi läser sammanhanget just före. Här berättar Markus om en man som Jesus botat från spetälska att: ”.. mannen gick ut och började ivrigt berätta och spred ryktet vida omkring. Därför kunde Jesus inte längre gå in i städerna öppet, utan han stannade ute i ödemarken. Och folk kom till honom från alla håll.”

Det här är ett exempel på den Jesusrörelse som vi av nåd för höra till. Det här är normalkristendom. För att se vad som bör känneteckna oss som Jesusrörelse bör vi se på vad som kännetecknade Jesus.  Hur var Jesus egentligen? Om vi stoppat någon på gatan i Kafarnaum den dagen vi just läst om vad skulle de sagt om Jesus? Kanske skulle någon säga att: -Jesus umgås med vanligt folk. Ser människor och gör det omöjliga. Det är ställt utom allt tvivel, att Jesus från Nasaret älskade människor! Jesus älskade alla: Unga människor, gamla människor, goda, onda, rika, fattiga, populära, de ständigt bortglömda, alla möjliga och omöjliga människor var förbehållslöst älskade av Jesus. Ingen annan någonsin i historien har varit lika upptagen av människor som Jesus!

En Jesusrörelse älskar människor
Om och om igen försöker Jesus att få sitt lärjungagäng att greppa visionen och förstå att det handlar om människor! Om och om igen försöker han få deras tankar att gå till andra människor. Från dag ett i lärjungarnas träning med Jesus handlade det om att lära sig att prioritera om. Ofta satte lärjungarna andra saker i fokus i stället för människor: Det planerade schemat, popularitet, pengar, makt, bekvämlighet, mm . Jesus fick gång på gång stanna upp och vända sig till sina närmaste och betona att det handlar om andra människor! Det handlar om att älska människor, att upprätta människor, att tjäna människor, att leda människor rätt och att ge sitt liv för andra människor.

Jesus undervisar och exemplifierar detta fokus på människor genom hela sin tjänst. Till och med när det kommer till kritan i Jesus liv. När han torteras och avrättas med det grymmaste dödsstraffet med brutal fysisk och psykisk tortyr. Inte ens då han spikas fast på korset tänker Jesus bara på sig själv. Just då ser han att det är en människa som håller i hammaren och spikarna i sina händer och Jesus hjärta går till de personerna och han ber: -Fader förlåt de här människorna de har ingen aning om vad de gör. Just innan han dör tänker han på sin mor och ser till henne. Den sista tanke som Jesus fokuserar på kan mycket väl ha varit den brottsling som korsfästs vid hans sida. Jesus ser i honom en människa på väg att gå förlorad och öppnar inte bara sitt hjärta utan hela sitt rike för honom!

Ingen har varit mer upptagen av människor än Jesus! Jag vi vill vara del i denna Jesusrörelse. Börja om i mitt liv Jesus. Rör vid mitt hjärta och börja om än en gång i mitt liv!

___________________________________________________________________

April 2017

Växtrikets troshjältar

Vintern är nu definitivt över på våra breddgrader och våren är verkligen här med besked. Så skönt! Jag älskar verkligen denna tiden på året och jag tror att många med mig delar kärleken till våren. Jag har alltid haft stor fascination för de allra första små blommorna av varje sort som dristar sig att sticka upp och inte tvekar att börja blomma innan någon av deras blomkompisar har kommit på samma tanke. De får inte de största blommorna. Det kommer andra efter dem som kan blomma ut större. Men de är pionjärerna, som sänder signalen att nu är våren här och det är dags att blomma ut. Växtrikets troshjältar!

Det här är tiden på året då det som såg dött ut plötsligt brister i nya knoppar, och visst gör det ont, precis som Karin Boye diktade. Jag tänker att det kräver ett stort mod att våga ge sig in i en ny växtsäsong och en rejäl portion tro på att ny tillväxt är möjlig. För att få del av de möjligheter som en ny vår ger, tänker jag att växten behöver byta handlingmönster. I tillit till den nya årstiden behöver den bryta med gamla vanor och börja göra saker på ett nytt sätt. Växten behöver släppa igenom strömmen av kraft och ge sig ut i ny blomning redan innan den sett så mycket av andra vårtecken. Det krävs en pionjäranda hos växten, eftersom det är ju den själv som är vårtecknet!

Jag tror vi är mitt i ett skifte av andlig årstid i vårt land. Jag tror att vi, som sången säger, går från vinter till vår också i Andens rike. Det är på gång och mycket bra kan anas redan nu . Det finns ett sökande och en uppvaknande andlig hunger bland människor. Jag upplever att det kommer vår och förändring, men frågan är om vi vågar, som de första vårblommorna, samla pionjärs mod och sätta nya knoppar? Kan vi söka nya handlingsmönster för att på nytt blomma ut med ett färgstarkt evangelium som berör och förvandlar. Kan vi låta oss fyllas av tro för att frimodigt gå in i en ny växtsäsong. Vågar vi släppa på kraften och skjuta nya skott som kan bli framtida fruktbärande grenar?

I Bibeln tecknas ofta vårt andliga liv både som individer och församlingar i bilder hämtade från jordbruk, växtrike och årstidernas skiften. Vi får tips om växtplatser, näringstillförsel, beskärning, skördetid och mycket mer. Jesus berättar vid ett tillfälle en liknelse om ett fikonträd som brottas med sitt fruktbärande. Vi förstår att det har låst sig för trädet och det har inte burit frukt på flera år. Ägaren vill hugga ner det, men trädgårdsmästaren kommer trädet till undsättning: ”Trädgårdsmästaren svarade: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt runt det och gödslat. Kanske bär det frukt nästa år?” (Luk 13:6-9a)

Denne trädgådsmästare är det som hälsar oss idag med orden:

”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå.” (Joh 15:16)

______________________________________________________

Mars 2017

Distriktsföreståndare Jonas Hallabro

Vi har, alla människor fått samma enormt värdefulla gåva; Livet!

En helt unik gåva full av möjligheter, utmaningar och upplevelser av olika slag för varje människa. Vi kan utan omsvep säga att livet är något helt fantastiskt. Det är därför inte konstigt att vi vill så mycket med våra liv. Vi vill ju kunna maximera det, leva ut det i sin fullhet.

Vi söker livets mening ungefär som vi sökte efter skatter när vi var små. Gjorde ni skattkartor när ni var barn? Vi brukade gömma någon låda på ett bra ställe någonstans i kvarteret och sedan rita en karta som kunde visa vägen till gömstället. Krysset markerade var skatten fanns.

Men livet blir ju nästan aldrig som vi hade tänkt eller önskat. Liksom vi alla har fått gåvan, själva livet, så har vi också alla samma förmåga att misslyckas med att leva det. Vi misslyckas på så många sätt och områden i livet att det är svårt att beskriva.

Men livets mening har inte gått förlorad. Skatten finns kvar! Och precis som på en skattkarta är det krysset som markerar var skatten finns och det finns ett kryss på livskartan.

Korset är krysset på kartan!
Här finns skatten!
Korsets kryss talar om att i Jesus är själva livet, centrum för hela skapelsen, närvarande.
Johannes säger att själva livet uppenbaras i Jesus – sann Gud och sann människa.
Gud blev människa, gick in under våra omständigheter och delade livet med oss och gav sitt liv på korset för oss, för att ge oss liv. Han tar döden, den eviga döden i vårt ställe och erbjuder oss att byta till evigt liv. Det är krysset på kartan!

På nyårsdagens kväll firade vi en ekumenisk lovsångsmässa i GA-kyrkan i Helsingborg. Det blir  en stund av helig närvaro i en lovsjungande, fullsatt kyrka och vid utdelandet står jag framme i kyrkan och delar ut nattvarden vid en av stationerna. När jag lyfter blicken och ser ut över kön av människor som fyller mittgången i kyrkan får jag syn på Davud. Davud är en 19 årig kille från Afghanistan som genom kontakter hittat till EFS-kyrkan i Helsingborg. Sedan hans första besök i kyrkan före jul har han i stort sett varit på alla gudstjänster, Han har visat ett stort intresse för den kristna tron och Jesus, men han har mig veterligen aldrig förut tagit emot nattvarden. Nu står han där i kön för att ta emot och det riktigt strålar om honom. Hans glädje och förväntan går inte att ta miste på. När Davud möter min blick spricker både han och jag upp i stora leenden och tårar av glädje fyller mina ögon. ”..Himmelens glädje fyller mitt sinn..” sjunger vi i sången, och det är precis vad som händer. När det är Davuds tur att för första gången ta emot Jesus Kristus i bröd och vin nästan studsar han av iver. ”Saliga visshet, Jesus är min..” Hans liv som trasades på många sätt sönder och tog en riktning i flykt då krig och nöd bröt in i hans liv har nu fått en ny riktning, igen. Nu är det Guds nåd som bryter in i hans liv med sin förvandlande kraft. Han är på väg igen, men denna gången inte på flykt. Nu har han sett krysset på kartan och är på skattjakt!

Att bli kristen är att lära känna Jesus och låta honom bli krysset på din skattkarta.

Att sedan vara en kristen är att leva med Jesus och lära känna honom mer och mer. Det är då du upptäcker det. Du gav dig ut i tron att det var du som hade skattkartan och du som sökte. Men du upptäcker att det är Jesus som har kartan och han som helhjärtat söker och det är i själva verket du som är krysset på hans karta.


Februari  2017

Distriktsföreståndare Jonas Hallabro

Då var det dags för mig att inleda den här resan. Det var med viss spänning som jag gjorde mig redo för min första arbetsdag som distriktsföreståndare. Hur skulle det vara att börja pendla till Hässleholm? Hur skulle det kännas att möta mina kollegor på expeditionen? Hur många mail väntade på mig i inkorgen som jag inte lyckats komma åt ännu? Vad blir det till fika? Hur ska jag möblera på kontoret?

Det finns väl något talesätt som säger ungefär att ”även den längsta resan börjar med att ta första steget”. Min första arbetsdag som distriktsföreståndare började med att jag 07:20 tar ett steg, men jag kliver på fel tåg på Ramlösa station i Helsingborg. Avgångstiden stämmer med mitt tåg och därför tittar jag inte upp på tavlan, som säkerligen förkunnade vart tåget skulle gå, och finner mig själv sittande på tåget mot Malmö. Inte hela världen då jag kan byta i Lund till ett tåg mot Hässleholm och den vägen bara tar 20 minuter längre tid och på köpet får jag ju en liten bönerunda på morgonen. Dessutom var jag väl utrustad med både kaffe och lovsång i hörlurarna. Det som först verkade vara ett felsteg, blev faktiskt till en ganska bra uppladdning inför första arbetsdagen.

Att välja färdväg är viktigt och än viktigare än vilket morgontåg vi kliver på är vilka vägval vi gör för livet. Jag har nu valt att kliva av tåget som präst i EFS-kyrkan Helsingborg och kliva på tåget som föreståndare för EFS Sydsverige och Salt Sydsverige. Jag ser fram emot en spännande resa. Den första arbetsdagen blev innehållsrik. Vi hade en träff med alla som arbetar på expeditionen i Hässleholm och jag konstaterar igen att vi har en bra laguppställning i teamet här, med fantastiskt fina och kompetenta medarbetare. Denna dagen som var min första innebar också att det var dags för Sven E Johansson att göra sin sista arbetsdag som tillförordnad på tjänsten som föreståndare. Vi gick igenom det som Svenne varit inblandad i, och det är inte lite, och jag fylls av tacksamhet över den tjänstvillighet och det helhjärtade engagemang som han visat i hur denna tjänst har utförts. Ett stort tack till dig, Svenne! Du är guld värd!

På eftermiddagen fick vi ett besök på expeditionen och efter att vi hälsat och presenterat oss får jag frågan som var ganska överraskande: -Smörjer du med olja? Eftersom personen just berättat om sitt sjukdomstillstånd antar jag att frågan syftar på om jag ber för sjuka och smörjer med olja Jag svarar ja, tar fram den lilla oljeflaskan som jag alltid har med mig i väskan. Sedan får vi en fantastisk liten bönestund stående där i dörrhålet till mitt kontor. Enkel förbön i Jesu namn med handpåläggning är klart underskattat. Vi låter allt för ofta vår egen försagdhet och olika omständigheter komma emellan. Jag tänker att vi alla är kallade att leva ut Guds kärlek och möjligheter i mötet med andra människor i vardagen. Vi får be enkelt och ärligt och med känslighet både för den vi ber för och den Helige Ande som är den som verkar i och genom oss. Vi har alltid möjligheten att få bli använda som Guds kraftledning in i människors omständigheter. Den möjligheten har Jesus öppnat för oss som vill vara hans lärjungar.

Det blev en ganska spännande första arbetsdag som både spände över mycket och innehöll spännande möten och överraskande vägval. Det blir ju ingen kraft utan spänning, och dagen efter fick jag veta att förbönen gjort skillnad. Jag ser fram emot resans fortsättning, med spänning.