Sida vid sida sitter kristna, muslimer och icke aktivt troende tillsammans i kyrkan. Det är konsert i Listerkyrkan i Hällevik, gospelmusiken flödar, folket gungar med. Evangeliet berättas genom musik och sång. Precis som någon profeterade för inte så länge sedan: ”Ni kommer att ha en full kyrka, det kommer att komma mycket folk.”
Anki Olofsson, som arbetar i Listerkyrkan, säger:
– Vi visste inte riktigt hur det skulle gå till, men inte trodde vi att det skulle bli på detta sätt.
Sommaren 2014 fick Hällevik ett asylboende med plats för ca 350 personer. Eftersom antalet boende och blandningen män, kvinnor och familjer skiftar, så skiftar också Listerkyrkans verksamhet ihop med Hanöhus asylboende. I januari 2015 kände man ett behov av att starta den nuvarande formen av språkcafé. Varje onsdag mellan kl 14.00-17.00 är caféet öppet och det är välbesökt.
– Vi har ett gott samarbete med Mjällby Församling, Rädda barnen, Röda korset, Rotary, Sensus och kommunen och det är många daglediga som vill finnas med som ”svensklärare”, säger AnnaGreta. Vi hade nyligen en påskfest där vi visade våra traditioner, berättade om vad påsken betyder, sjöng svenska vårsånger och bjöd på påskbakelser. Hela 129 personer kom!
I början var det många syrianer som kom. De var oftast välutbildade och kunde engelska. Nu är det fler afghaner som kommer och de har inte lika bra språkkunskaper och det gör undervisningen svårare. Man får hitta helt nya vägar både till att kommunicera dels och att lära ut. En utmaning som man inte är rädd för i Listerkyrkan. Man har också utvecklat ett program för barnen.
– Barnen är självklart välkomna men det ställer större krav på oss och kräver mer resurser. Skulle inte barnen få komma, då är det kvinnorna som stannar hemma, säger AnnaGreta.
Vi försöker därför att ha någon aktivitet för barnen, så kvinnorna också kan få möjlighet att delta i svenskundervisningen.
Det är uppenbarligen en viktig plats för flyktingarna. Många av dem har inget annat på hela veckan. Ovissheten om framtiden tär och att få komma ut och träffa svenskar är oerhört viktigt.
– En av de första som kom fyllde nyligen 25 år. Han bor nu i en egen lägenhet och han bjöd hem oss på fest, berättar AnnaGreta med ett leende. Man ser också hur glada de är när man möts på stan, att de känner en svensk.
Anki Olofsson har haft förmånen att vara med vid två förlossningar, ett kejsarsnitt och en naturlig.
– Det skapar ett alldeles speciellt band mellan oss som kvinnor att få vara med och dela något av livets stora mirakel, säger Anki. Dessa kvinnor och barn kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Fast dessa systrar har flyttat till andra orter så håller vi kontakten och träffas regelbundet. Vi firade till exempel jul tillsammans.
EFS-kyrkan i Örkelljunga står just i startgroparna för att starta mer av ett socialt café. Henrik Frosthagen, anställd i kyrkan, berättar:
– Många av våra medlemmar hjälper till på de tre olika språkcaféerna i byn som drivs av andra församlingar. Idéen att starta upp, låt oss kalla det ett vänskapscafé föddes faktiskt hos flyktingarna själva.
Henrik fortätter:
– Vi tänker att man kan mötas över matlagning eller en fika. Man kan spela pingis eller baka. Det viktiga är att lära känna varandra.
Både Listerkyrkan och EFS-kyrkan i Örkelljunga har fått bidrag från EFS riks till sitt arbete. Dessa två församlingar delade med sig av sina tankar och erfarenheter på den integrationsdag som EFS Sydsverige, EFS Västsverige och EFS Sydöstsverige tillsammans arrangerade i början av mars. Under denna dag fick man även höra från det arbete som sker av Svenska kyrkan i Broby.
Denna by har under de senaste 18 månaderna tagit emot 31 000 flyktingar genom att Brobysjukhuset har blivit ett så kallat transitboende. Anders och Margareta Johansson, som arbetar i Svenska kyrkan berättade, om hur komplicerat det kan vara för migrationsverket att utreda människors verkliga identitet men också om hur svårt det kan vara för den individ som ansöker om asyl i Sverige att berätta om varför just han eller hon ska få stanna. Många som kommer är traumatiserade och en del kvinnor har fått utstå mycket våld. Sådana här saker kan vara svårt att berätta, speciellt genom en tolk. Anders poängterade under dagen att diakoni och mission är två sidor av samma mynt men det ena kan aldrig stå utan det andra.
Både AnnaGreta och Anki är helt på det klara med att arbetet med språkcaféet har fått betyda enormt mycket för församlingen.
– Det är en sådan positiv grej, säger Anki med ett leende. Vi har blivit mycket öppnare som församling. Vi får välkomna inte bara dessa flyktingar till kyrkan utan även volontärer som inte är aktivt troende.
AnnaGreta håller med:
– Det har absolut enat oss som församling!
Vi publicerar inga bilder från språkcaféet för att skydda människors identitet.
Text: Helena Eriksson
Foto: Maria Grahn