Ordet barmhärtighet är ett av bibelns stora och viktiga ord. Att vara barmhärtig är att ha ”hjärta för den arme”[1]. Ordet är en sammansättning av ”barm” och ”hjärta” som bägge symboliserar en persons innersta känslo och viljecentrum. Att visa barmhärtighet är att visa medömkan, medkänsla och empati för någon i nöd. Barmhärtighet är ett handlande förhållningsätt grundat på en känsla av medlidande och delaktighet. Barmhärtigheten är alltid aktiv och ingripande. Man skulle kunna säga att barmhärtigheten är kärlekens utflödande handlingar.
Om begreppet ”nåd” möter upp mot syndens handlande och syndarens ansvar genom att verka förlåtelse så griper barmhärtigheten in mot syndens följder och möter med upprättelse, stöd och hjälp. Både ”nåd” och ”barmhärtighet” är ett utflöde av kärlekens självutgivande.
Gud är barmhärtig till sitt väsen
Barmhärtighet är inte bara något som Gud gör utan Gud är till sitt väsen barmhärtig.
Gud säger sitt namn tre gånger till Mose. Första gången säger han ”Jag är den jag är” (2 Mos. 3:14). Den andra gången: ”Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot” (2 Mos. 33:19). Rytmen i frasen är densamma, men nåd och barmhärtighet ersätter ’att vara’. Att vara den han är betyder för Gud att vara nådig och barmhärtig. Detta bekräftas av det tredje tillkännagivandet av det gudomliga namnet: ”Herren, Herren är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet” (2 Mos. 34:6).[2]
Gud kärlek, nåd och barmhärtighet ligger till grund för hela skapelsen och dess räddning
Om vi utgår från en klassisk tanke att Gud i evighet existerat i en utgivande kärlek mellan Fader, Son och Ande. Att Gud sedan skapade världen och människan för att inkludera dessa i sin kärleksgemenskap, där människan så som skapad till Guds avbild, fick i uppdrag att återspegla Guds utgivande kärlek. Då blir Guds nåd och barmhärtighet insatta i sitt rätta sammanhang. Ty när så människan använder sin av Gud givna frihet till att lösgöra sig från Gud och gå sin egen väg sätter Gud genast igång den räddningsplan som han förberett redan innan världens skapelse.[3] Denna räddningsplan bygger på Guds kärlek och visar sig genom Guds nåd och barmhärtighet.
Gud visar sin barmhärtighet genom att gå i förbund med människan. Genom Noaförbundet lovar Gud att aldrig mer generellt döma mänskligheten och världen genom någon syndaflod.[4] Gud utväljer i stället en man Abraham genom vilken Gud skall sända sin välsignelse och räddning till alla folk.[5] Utifrån Abraham skapar sedan Gud ett folk, Israel, genom vilket han vill visa sin kärlek till världen. Ur detta folk lovar så Gud att sända en befriare, en smord konung av Davids ätt som inte bara skall frälsa Israel utan även vara en konung för alla folk.[6] Parallellt med dessa löften dyker även löftet upp om en Herrens lidande tjänare som skall gå in under mänsklighetens skuld och bortvändhet och ta dessa på sig själv.[7]
Guds barmhärtighet i relation med Israel och det judiska folket
Gud visar sin barmhärtighet genom att befria det judiska folket från slaveri och förtryck. Han sluter så förbund med Israel och ger folket sin lag.[8] Genom de regler och ordningar som Gud givit Israel framgår det tydligt att folket skall återspegla Gud genom att visa och leva i samma nåd och barmhärtighet som de själva fått ta emot av Gud. Liksom Gud skaffar den faderlöse och änkan rätt, han som älskar främlingen och ger honom mat och kläder (5 Mos 10:18) skall även Israeliterna leva på samma sätt. En mängd barmhärtighetslagar införs för att man i Israel skall visa särskild barmhärtighet mot änkan, den faderlöse, de svaga och mot främlingarna.[9]
Själva förbundet i sig är även det grundat på Guds barmhärtighet. Gud utvalde Israel endast genom nåd och barmhärtighet utan deras egen förtjänst.[10] Gud betraktar Israel som en mor betraktar sitt eget barn: Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig. Jes 49:16
När profeten Jesaja skulle beskriva Guds förhållande till sitt folk så säger han följande:
Jag vill förkunna Herrens kärlek, prisa Herren för allt han gjort för oss, allt det goda han gjort för Israels folk i sin barmhärtighet och sin stora kärlek.
Han sade: De är ju mitt folk, barn som aldrig sviker. Därför blev han deras räddare i all nöd. Det var inget sändebud, ingen ängel utan han själv som räddade dem, det var han som befriade dem av kärlek och medömkan. Alltid i gångna tider lyfte han upp dem och bar dem. Jes 63:7-9
Livet i förbundet skulle baseras på den enskildes och folkets erfarenhet av Guds ständigt utflödande barmhärtighet. Psalm 25 i psaltaren är en enda lång bön och utläggning om förståelsen och upplevelsen av Guds barmhärtighet. (Läs gärna denna för att få en inblick i hur David ber och upplever det.) Utifrån den emottagna barmhärtigheten skulle sedan folket och individen leva ut det man själv tagit emot.
Dock bryter folket gång på gång det förbund som Gud ingått med dem.
Profeten Hosea illustrerar på ett innerligt och känslosamt sätt det sinnelag som finns hos Gud. Spänningen mellan att å ena sidan låta vreden mot synden råda och få straffa synden och å andra sidan Guds kärlek, nåd och barmhärtighet mot syndaren som han älskar.
Hosea 11 1 När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. 2
Men ju mer de har blivit kallade, desto mer har de dragit sig undan. Åt baalerna offrar de och åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse. 3
Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem upp i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem. 4
Med lena band drog jag dem, med kärlekens band, jag var för dem lik en som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat. 5
De skall inte få vända tillbaka till Egyptens land utan Assur skall bli deras kung, eftersom de vägrade att omvända sig. 6 Svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig för deras onda planers skull. 7
Mitt folk är benäget till otrohet mot mig, och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan, upphöjer ändå ingen honom. 8
Hur skall jag kunna överge dig, Efraim? Skall jag lämna dig, Israel? Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma och låta det gå dig som Sebojim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar. 9
Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede, jag vill inte på nytt ödelägga Efraim. Ty jag är Gud och inte en människa, helig är jag ibland er, och med vrede vill jag ej komma. 10
Guds barmhärtighet visad genom den frälsare som Gud sänder
I inledningen till Lukasevangeliet så får vi ta del av Sakarias lovsång. En lovsång som burit kyrkan i hennes bön och tillbedjan i 2000 år. Denna lovsång sammanfattar det som Gud gör genom sin frälsare.
”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet. Han reser för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt, så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeter, frälsning från våra fiender och alla som hatar oss. Han visar barmhärtighet mot våra fäder och står fast vid sitt heliga förbund, den ed han svor vår fader Abraham: att rycka oss ur våra fienders hand och låta oss tjäna honom utan fruktan, rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar. Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkre och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg.” Luk 1:68-79
Text: Janne Cada, präst Örkelljunga församling
Foto: Helene Johansson
Noter:
[1] Uppslagsbok till bibeln ESF förlaget -87
[2] http://www.taize.fr/sv_article6841.html
[3] Ef 1:4-6 liksom han [Fadern] före världens skapelse har utvalt oss i honom [Sonen] till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut – till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son.
[4] 1 Mos 9:9-11
[5] 1 Mos 12:1-4 (Folkbibeln el. 1917 års översättning)
[6] Ps 72
[7] Jes 53
[8] 2 Mos 34:1-10
[9] 3 Mos 19:34 Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.
[10] 5 Mos 7:7-9 Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er – ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld. Du skall veta att det är Herren, din Gud, som är Gud, den trofaste Gud som håller sitt förbund och visar godhet i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud.
Text: Janne Cada, präst Örkelljunga församling