Guds barmhärtighet undervisad av Jesus
Hos Jesus möter vi en undervisning om Guds barmhärtighet som förstärker och understryker det som tidigare undervisats i GT. Bilden av Gud som Fader eller ”pappa” stryker under barmhärtigheten utifrån en familjerelation. Gud söker en närhet, gemenskap och samhörighet med människan lik den som finns i en familjerelation där barnen litar på sin far, tyr sig till sin far, räknar med faderns makt och förmåga, och är fullständigt trygga i faderns omsorg och beskydd. Jesus visar själv att han lever i en sådan Gudsrelation. Hans undervisning om Gudsriket handlar om den svär där just en sådan Gudsrelation upprätthålls.
Genom sin undervisning, sitt handlande och synen som Jesus har på sitt uppdrag framstår Guds barmhärtighet på ett framträdande sätt.
Jesus söker sig till de utstötta, marginaliserade och föraktade.
Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: ”Följ mig!” Och Matteus steg upp och följde honom. När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” Han hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” Mat 9:9-13
Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” Luk 19:10
Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” Mk 10:45
I liknelserna om det förlorade fåret och myntet visar Jesus hur Gud aktivt söker efter det förlorade för att rädda det. I den förlorade sonen, ger Jesus en tydlig bild på hur Gud väntar, längtar och springer varje syndare till mötes för att i barmhärtighet få förlåta och upprätta. (Luk 15)
De som genom tron blir Jesu lärjungar kallas till att leva samma beroende och förtröstande liv med Gud som Jesus själv levde. Att i allt återspegla Guds barmhärtighet, nåd och kärlek.
Jesus tycks ofta ha undervisat om denna Gudsrelation och om hur vi är kallade att leva ut Guds barmhärtighet i världen. Hos Matteus möter vi bergspredikan och hos Lukas slättpredikan. Stora likheter finns, men också skillnader i betoning. Huruvida dessa två sammanställningar av Jesu undervisning syftar på samma händelse eller om det är två olika predikningar med snarlikt innehåll kan vi släppa i detta sammanhang. Det viktiga är att betoningen och att leva i och leva ut Guds barmhärtighet finns starkt hos både Matteus och Lukas skildringar av vad Jesus lärde.
Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig. Luk 6:27-36
Liknelserna om den barmhärtige Samarien
En av de mest kända liknelserna om konsekvensen av att älska sin nästa som sig själv, dvs att leva ut den barmhärtighet som vi själva tagit emot finns i berättelsen om den barmhärtige Samariten. .[11] Luk 10:25-37
Här betonas att varken, ras, religion eller social tillhörighet spelar någon roll. Kallelsen till att visa barmhärtighet mot var och en som vi möter finns där för oss alla. Aposteln Johannes ser detta som en självklarhet hos var och en som lärt känna Gud:
Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. 1 Joh 3:16-20
Liknelsen om obarmhärtige tjänaren
Lika mycket som barmhärtigheten påbjuds och rekommenderas, lika hårt varnar Jesus för att förhärda sig emot den som ber om förlåtelse eller vädjar till vår barmhärtighet. I liknelsen om den obarmhärtige tjänaren står det ställt utom rimligt tvivel att Gud med stränghet kommer att bemöta var om en som själv tagit emot förlåtelse men som själv vägrar att förlåta.[12]
Barmhärtigheten och domen på den yttersta dagen
Jesus är också tydlig med att den som verkligen emottagit Guds nåd och barmhärtighet och fått sitt hjärta förvandlat, kommer att leva ut detta till andra. Gud identifierar sig med de nödställda och de lidande. En barmhärtighetens gärning gjord mot någon av dessa mina minsta, är en gärning utförd mot Gud själv. Omvänt, ett stängt och slutet hjärta mot någon av dessa minsta, är ett stängt och slutet hjärta mot Gud.[13]
En dag skall en utrensning ske, ogräset skall rensas bort från den goda säden.[14] Den som tagit emot Guds nåd skall då äntligen bli befriad från allt ont. I liknelserna om surdegen, senapsfröet[15] pekar Jesus på att det rike grundat på Guds barmhärtighet en dag skall segra och den värld som återspeglar Guds väsen skall då segra över all ondska.
Guds barmhärtighet, några centrala tankar i brevlitteraturen
Paulus använder sitt eget liv, sitt hat och sin förföljelse av de kristna för att visa på Guds stora barmhärtighet.
15Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare – och bland dem är jag den störste. 16Men jag mötte förbarmande, och det för att Kristus Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod på mig som den förste, urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv. 1 Tim 1:15-16
Guds barmhärtighet är drivkraften för Gud att frälsa oss genom Kristus
När Paulus berättar om Guds handlande för vår frälsning så syftar han tillbaka på Guds barmhärtighet. Människan är här inte bara passiv, bunden och utan står dessutom under den ondes kontroll och inflytande. Aktivt väljer hon att göra det onda. Då griper Gud in och motivet till Guds handlande är hans kärlek och barmhärtighet.
Ni var döda genom era överträdelser och synder den gång ni levde i dem på denna tidens och världens vis och lät er ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor. Sådana var vi alla en gång, då vi följde våra mänskliga begär och handlade som kroppen och våra egna tankar ville, och av födseln var vi vredens barn, vi som de andra.
Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta – och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till. Ef 2:1-10
Guds barmhärtighet och dopets nåd
Liknande tankar får vi i Titusbrevet där Paulus talar om det nådemedel som Gud använder för att förena oss med Kristus och ge oss Guds Ande, nämligen dopet.
Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare, för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv. Tit 3:4 -7
Guds barmhärtighet kopplad till Kristi uppståndelse och vår frälsningsvisshet
Genom Guds barmhärtighet är vi födda på nytt. Vi äger ett levande hopp och detta hopp ligger i det faktum att Gud uppväckt Kristus från de döda. I den nya födelsen följer också försäkran om att ärva himmelen och en försäkran om att Gud makt skall beskydda oss genom tron fram till räddningens dag.[16]
Guds barmhärtighet som motivation till överlåtelsen
När Paulus så lagt den läromässiga grunden för ett kristet liv. (Rom 1-8) Bearbetat relationen mellan Guds löften till Israel och Kristi världsvida kyrka så går han över till att tala om det praktiska livet som kristen. Detta handlar om en överlåtelse till Gud. Att dagligen offra sig själv till Gud. Denna överlåtelse och detta offer sker utifrån Guds barmhärtighet. Endast då vi ser och anar hur Gud först förbarmat sig över och offrat sig själv för oss. Att han i sin härlighet tänker på oss dag och natt, kan vi våga offra oss till honom och låta honom få forma våra liv.
Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt. Rom 12: 1-2
Vi slutar denna begrundan över Guds barmhärtighet på samma plats där vi började, hos den Barmhärtige i hans härlighet. Från uppenbarelseboken hämtar vi en bild av en tillvaro där Guds barmhärtighet har segrat och Guds räddningsplan är fullbordad.
Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.”
Alla änglarna stod kring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna. Och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade: ”Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen.”
Och en av de äldste sade till mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?” Jag svarade: ”Du vet det, herre.” Han sade till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.” Upp 7:9-17
Text: Janne Cada, präst Örkelljunga församling
Foto: Helene Johansson
Noter:
[11] Luk 10:25-37
[12] Mat 18:21-35
[13 Mat 25:31-46
[14 Mat 13:34-30
[15 Mat 13:31-33
[16 1 Petr 1:3-5
Text: Janne Cada, präst Örkelljunga församling