Det gula välvårdade huset ligger så nära samhällets centrum som det går. Det gör inget väsen av sig men det syns. Många ortsbor har besökt huset under 120 år och många har fått sina liv förvandlade här. Gemenskapen, tryggheten, hemkänslan har funnits med i alla år och viktigast av allt har huset fått spela stor roll i Guds rike. När man kommer lite närmare ser man att det står, med fina bokstäver, EFS på väggen. Det gula välvårdade huset är Bjärnums missionshus. Men bara i ett par månader till då det just har sålts.
EFS-föreningen i Bjärnum har under några år funderat på om det har varit dags att sälja fastigheten. De som är yngst i föreningen är alla i pensionsåldern och orken räcker inte till längre.
– Vi måste titta på om vår ork ska gå till att upprätthålla en fastighet eller om vi ska använda orken till vår verksamhet, säger Bengt-Arne Nilsson, som sitter med i styrelsen. Men naturligtvis har man blandade känslor.
EFS-föreningen i Bjärnum byggde fastigheten 1898. Hillevi Nilsson, som har haft missionhuset som sitt andliga hem under i stort sett hela hennes liv, berättar att hennes farmors far var med och byggde huset.
– Visst känns det lite vemodigt, säger Hillevi. De ville ju något med huset när det byggde det.
Visst ville man något med missionshuset och vilken roll det har fått spela under 120 år! Under 1920-40 talet var deras juniorförening den största i Sverige och det gick livligt till! Ute i trädgården finns scouthuset som vittnar om en annan epok. Pojkgruppen och flickgruppens arbete övergick till scoutarbetet 1987 och höll igång till strax efter millennieskiftet. Det var en tid med i genomsnitt 25 scouter som samlades till både hajker och riksläger. Genom åren har även musik och körsång fått spela stor roll i föreningen.
En annan tid som har fått betyda mycket för många var när man höll sina bibeldagar i missionshuset. Då höll man på från torsdag till söndag och prominenta undervisare kom från både Johanneslund och andra delar av Sverige. Det var till och med så populärt att fabrikerna stängde under dessa dagar då fabrikörerna ville gå på bibeldagarna.
Hillevi Nilsson och Margareta Hedlund sitter på var sin stol i köket medan Bengt-Arne Nilsson lutar sig mot bänken. Man kan se att minnena sköljer över dem.
– Under bibeldagarna i februari var det snöstorm nästan varje gång, säger Margareta med ett skratt. Man talade till och med om ”bibelkursavä’r” på byn!
Hillevi fortsätter:
– När jag var liten var vi många barn här i söndagsskolan. Vi fick börja i stora salen och sedan delades vi upp i olika grupper. Vi lärde oss om Afrika, Indien, Kina och Japan. Vi visste mycket om världen innan vi började i skolan och högtidligt blev det när missionärerna kom för att berätta. Det var oerhört stort och märkvärdigt för barnen, säkerligen för de vuxna också. 
Missionshuset har även fått äran och glädjen att skicka iväg medlemmar som missionärer ut i världen. Ella Nilsson bodde i huset som vaktmästarinna i många år och var då ungdomsledare i väntan på att bli sänd till Kina och senare Japan. Även Ulla Tufvesson-Kagali, som tillbringat många år i Tanzania, kommer från byn.
Bengt-Arne står tyst ett tag och sedan säger han:
– Det största för mig har varit att mina tre barn har till stor del fått växa upp här i missionshuset, säger han med ett leende. Här har de fått hitta sin tro och trygghet.
Man lade ut huset till försäljning i mars och på Hemnet kan man se att över 7000 personer har tittat på huset.
– Vi trodde det skulle ta tid att få huset sålt, säger Bengt-Arne. Men det är visst populärt att renovera gamla missionshus.
Det kom 20 intressenter till visningen och det blev budgivning med tre av dessa. Redan någon vecka in i april var köpet klart. EFS-föreningen håller sin avslutningsgudstjänst den 18 juni och lämnar huset till ett ungt par den 30 juni.
Vemod. Det är ordet som de flesta använder när de tänker på att huset ska säljas. Men, säger man i nästa mening, föreningen lägger inte ner! EFS-föreningen kommer förmodligen att träffas i församlingshemmet och man har kvar sin verksamhet med gudstjänst en lördagskväll i månaden. Man fortsätter med sina sångstunder och andakter på de två äldreboendena i samhället och fyra-fem gånger per år har man gudstjänst tillsammans med Svenska kyrkan. Även ”Bön med eftermiddagskaffe” kommer att fortsätta.
Efter gudstjänsten på annandagpåsk sitter ett 25-tal personer rund fikaborden och funderar på framtiden. Man konstaterar att ett hem inte sitter i väggarna. Hemmet är det man tillför huset. Man menar också att det är viktigt att vara realistisk och inte stirra sig blind på byggnader. Guds rike finns runt om oss och säkert är att Bjärnums EFS-förening kommer att fortsätta verka för att sprida Jesu kärlek. Precis som man gjort i 120 år.
Bengt Nilsson delar lite tankar om tiden i missionshuset:
Jag är den äldste medlemmen i Bjärnums EFS och kanske den ende som sett hur Missionshuset ursprungligen såg ut: ingång på norra gaveln, där jag kom in under en läktare. I linje med läktarens framkant stod en stor, svart ugn i gjutjärn. På södra väggen ett halvcirkelformat podium med talarstol, på båda sidor om podiet två höga dörrar in mot ”lilla salen”. Över lilla salen en läktare. Både interiör och exteriör har flera gånger ändrats men budskapet har varit samma.
Mina starkaste minnen har jag nog från tonårens bibelkurser. Det var möten fredag em, lördag fm, em och kväll, högmässa i N Åkarps kyrka söndag fm och avslutningsmöte söndag em. Då var missionshuset fullt, och när mötet närmade sig sitt slut var luften tät, stämningen mättad. Stående förenades vi i psalmen:
O, hur saligt att få vandra, hemåt vid vår Faders hand … och slutligen, mäktigt
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet,
Som oss vunnit med sitt blod.
Jag gick ensam hem, med min oroliga tonårssjäl fylld av frågan: Är jag med på vägen eller blir jag tillbaka här i denna mörka värld? Den har sedan följt mig genom mitt långa liv, genom tider av tvivel, genom tider av tro. Jag är tacksam för att jag tidigt och allvarligt ställdes inför den frågan.
Text : Helena Eriksson, Bengt Nilsson
Foto: Helena Eriksson, privat
Lite extra:
Predikanter som växte upp i föreningen är exempelvis Erik Bernspång, Einar Larsson och Stanley Tufvesson. Under 1930 – 40 talen fanns en strängmusikförening, på 1950-talet en blandad kör och på 1960-talet en liten musikkår. UG – ungdomsgruppen – och TG -tonårsgruppen – sjöng ofta tillsammans i en ungdomskör på 1980-talet. Dessa år gjorde UG i Vittsjö-Bjärnum regelbundna besök hos ungdomar i EFS motsvarighet i Stralsund, DDR. Efter murens fall blev vännerna där föreningens vänförening. I somras hade man besök av en musikkår från nordöstra Tyskland.