Då och då träffar man en exceptionellt vis ungdom. En ung person som övernaturligt har fått vishetens gåva och som talar på ett sätt som får en att tänka till. En ung person som talar på ett sätt som är utöver det vanliga. Så är det med Max Arvidsson, nu ungdomsledare i EFS-kyrkan i Ängelholm. Redan i 17-18 års ålder lyssnade människor på honom och tog till sig vad han sa.
Max är en ovanligt avslappnad person. Han tar livet lite som det kommer men ändå på stort allvar. Det är spontant men genomtänkt. Det var så han hamnade på bibelskola i Toronto, Kanada hösten 2014. En kompis började prata om att åka på bibelskola i Manchester i England och när Max skulle kolla upp skolan på internet hamnade han av en ren tillfällighet på en sida för skolan i Kanada.
– Det lät bra så vi åkte dit istället, säger Max med ett leende.
Det blev ett halvår som kom att påverka Max mycket och när han kom hem pratade han ofta om Guds kärlek till oss människor och vikten av att ha vår identitet i Honom. Samtidigt började han känna sig kallad till att söka ungdomsledartjänsten i sin hemförsamling.
– Kallelsen var tydlig, både den inre och den yttre, säger Max. Jag hade aldrig funderat på att jobba i kyrkan tidigare men nu kändes det som en naturlig fortsättning efter bibelskolan.
Tjänsten blev hans och han gick in i den med en längtan att ungdomarna som kommer till ungdomsgruppen ska känna sig sedda, känna sig hemma i kyrkan, att de tryggt kan växa i sin tro på Jesus. Det är ord som har varit återkommande under hans år i EFS-kyrkan:
– Det som är allra roligast med mitt jobb är att se hur ungdomar tar på sig uppgifter och växer i dem, säger Max lite fundersamt. Att se ungdomar växa, se dem finna sig själv och se dem våga, det är stort.
Max är kanske inte den man tänker på i första hand som en tydlig ledare men han är en stor ledare. Han är ödmjuk, han är följsam och han är vis.
– När jag växte upp var jag en följare. Jag hängde med de som var äldre, jag spelade tidigt fotboll med de som var äldre än mig och jag hade äldre förebilder. Jag såg mig aldrig som en ledartyp.
Men efter tid blev det Max som blev kapten över fotbollslaget och han fick en mer framträdande roll i klassen. Han byggde förtroende utan att märka det och fick en ledarroll som han kanske inte riktigt var medveten om. Man hör att Max fortfarande tvivlar om han verkligen är en ledartyp.
Josefin Hansson är en av de frivilla ungdomsledarna i ungdomgruppen i EFS-kyrkan i Ängelholm. Tillsammans med några vänner funderade de kring Max styrkor:
– Hans största styrka är att han är en uppmärksam lyssnare, säger Josefin. Han kommer ihåg vad han har pratat om med olika människor och det inger förtroende och man känner sig sedd. Han är också duktig på att leda ledare genom att peppa, ge ansvar och lyfta fram andra. Max är inte heller rädd för att ta i där det behövs. Han leder verkligen med exempel.
Emanuel Bentelid, även han en av de frivilla ungdomsledarna lägger till:
– Max är otroligt duktig på att se människor och är duktig på att släppa fram andra. Samtidig som han är lättsam är han verkligt seriös i sin tro och visar på det i vardagen. Det gör att han har stort förtroende hos många och det inger respekt.
Max är uppvuxen i en kristen familj och har vuxit upp i kyrkan. Under 4-5 år, från årskurs sju, var kyrkan inte hans främsta prioritering.
– Fotbollen var väldigt viktig för mig. Jag satsade och tyckte det var väldigt kul tillsammans med riktigt bra folk och fantastiska tränare. Ville jag träffa mina icke-kristna kompisar så var det ofta på fredagskvällen som gällde. Det fick ofta bli det istället för ungdomsgruppen. Men jag tappade aldrig mina kristna kompisar, jag hängde i ungdomsgruppen ibland och var med på läger.
Gud tappade han aldrig bort:
– Jag hade Honom på hyllan och plockade fram Honom när jag behövde, säger Max och tänker tillbaka.
Som ungdomsledare får man vara beredd på alla möjliga uppgifter, exempelvis skruva ihop möbler från Ikea!
Något hände, Gud kallade och fotbollen förlorade sakta sin charm trots stora framgångar och träning med ett lag i Superettan. Kyrkan blev allt viktigare och en prioritering. Efter studenten arbetade han ett år innan han for iväg på bibelskola. Efter det står det helt klart att Jesus är det allra viktigaste i Max liv. Han har under tre år arbetat med ungdomarna i församlingen och har gjort ett fantastiskt jobb.
– Det har varit en rolig och givande tid som jag är väldigt tacksam för. Att man har fått växa in i jobbet steg för steg, och se hur Gud får bära en både när det går bra och när man inte riktigt räcker till.
Men allt har sin tid och nu är det dags att gå vidare. Vad vill han då säga till näste ungdomsledare?
– Det är ett spännande jobb, ingen dag är den andra lik, säger han. Man får jobba med fantastiska människor, man får var använd av Gud och man blir ständigt utmanad. Kollegorna är grymma och kyrkan är full av roliga och goa ledare. Man har också möjlighet att forma tjänsten efter sina förmågor även om det finns vissa former man måste följa. Ett kanonkul jobb helt enkelt!
Max har sökt en juristutbildning och ser framemot att se vad det handlar om.
– Jag tror att det kan bli bra men det kan bli lika bra om jag till sist läser till lärare, ekonom, präst eller psykolog, säger han. Jag har många funderingar men tar det som det kommer.
Hans attityd är avslappnad men på allvar. Man ser att han vet vad han vill men att han är öppen för det mesta. Han utstrålar ingen oro för framtiden även om det säkerligen finns lite av det också. Tryggheten i Jesus är däremot mycket tydlig. Han vet att han är ledd och han inser sitt eget ansvar. Det är som han säger själv:
– Jag är på äventyr med Gud!
Låter det som ett spännande jobb? EFS-kyrkan i Ängelholm söker nu Max efterträdare. Här kan du läsa allt om tjänsten:
http://efs-kyrkan.info/ungdomsledartjanst-deltid-till-efs-kyrkan-i-angelholm/
Text: Helena Eriksson
Foto: Helena Eriksson, privat