När EFS-föreningen i Hörvik firade 130 år var det fullt i det lilla missionshuset. Varje stol var upptagen av människor som på något sätt har en relation till föreningen och huset. Man började med att scouterna marscherade in med fanan och sjöng scoutsången. Sedan fick man lyssna på en konsert med Briggen tre bröder som är uppväxta i byn och som har sprungit i missionshuset som barn. Många ben och fötter stampade med i takten till fartfyllda sånger från förr; Pärleporten, Ovan där och Barnatro bland många andra. Stämningen och förväntan var hög.
Bröderna berättar om roliga episoder under året och skratten ljuder. Det som genomsyrar allt som berättas är ”att vara i missionshuset är som att komma hem”. Idag har missionsföreningen fem medlemmar och detta är ett gäng som verkligen brinner för missionshuset och ser till att allt fungerar än i dag. Varje trettondag har man en gudstjänst i missionshuset där kollekten går till EFS mission och man firar även gudstjänst en gång på hösten. En stor och stark tradition är julottan som man firat varje år sedan 1919.
– Julottan äger rum kl 7 och hela missionshuset är vackert upplyst med stearinljus, även i julgranen, säger Gerd Palmqvist, ordföranden i föreningen. Det brukar vara en trogen skala på ungefär 20 personer som kommer och vi läser julevangeliet och sjunger de gamla julpsalmerna. Vi sjunger mycket tillsammans under julottan. Det är en trevlig stund.
År 1886 köpte tre fattiga kvinnor ullgarn för 25 öre vardera för att få ihop pengar till mission. Byborna fick höra om detta och hjälpte till och det dröjde inte länga förrän man började prata om att bilda en förening. Det gjordes den 14 april 1887 med ändamålet att man skulle ”verka för att Guds ord förkunnades och spreds i överensstämmelse med den evangelisk-lutherska och kyrkliga bekännelsen”. Innan bildandet av föreningen hade man träffats i hemmen och senare i skolan. Syföreningen växte och har bidragit stort till ekonomin genom åren. Missionshuset inköptes 1894, innan dess hade det varit både bostadshus och affär. Under åren har ombyggnader skett med jämna mellanrum.
Redan 1891 hade man stort missionsmöte i föreningen. Fyra predikanter kom under dagarna och redan då diskuterades det ämnen som; 
vilken mission är viktigast, hur ska vi använda söndagen, hur kan vi få behålla frid i våra liv.
Ungdomsföreningen hade 1907 hela 111 medlemmar men antalet sjönk sedan snabbt.
– Nästan alla i ungdomsgruppen bekände Jesus och av någon anledning gick många över till Missionsförbundet.
Det är Arne Palmqvist som berättar. Han har stort engagemang för historien, det märks på hans entusiasm när han berättar om gamla tider. Ända fram till 1950-talet hade söndagsskolan mellan 50-100 barn och en juniorförening bildades 1941. Då hade man sina samlingar på torsdagskvällarna, något man fortsatt med ända fram till nu.
– Vi har haft flickgrupp, pojkgrupp, tonårsgrupp, barntimmar och söndagsskola här, berättar Majlis Ohlsson som är drivande i EFS-föreningen. I början av 1980-talet blev dessa grupper scouterna och som än i dag är i allra högsta grad livaktig. Även de träffas på torsdagar men också på vissa lördagar.
Någon som nämns vid namn flera gånger av olika personer under firandet är Agnes Nilsson. Det står klart att hon har fått betyda väldigt mycket för missionshuset men även byn. Briggen 
tre bröder berättar att Agnes gitarrgrupp var början till sång- och musikundervisning för många. Ett annat namn som nämns med stor vördnad och tacksamhet är Ester Olsson som bodde en bit bort i byn. Det var hon som såg till att det eldades i spisarna så det var varmt i vid samlingarna och det spelade ingen roll när det man skulle träffas, Ester såg till att det var varmt.
Just ordet varmt genomsyrar alla samtal denna dag. Även om man inte är många medlemmar idag så finns det en generositet i de aktivas sätt att tänka:
– Frön är sådda hos människor här som idag finns i andra föreningar och församlingar, säger Ove Ohlsson som ständigt har ett leende på läpparna. Man får inte bara tänka lokalt utan verksamheten här har verkligen gett frukt åt många människor men även många andra platser.
Idag består verksamheten av de två gudstjänsterna och julottan men till störst del av den stora scoutförening som håller till i missionshuset. De är ca 30 barn, ungdomar och ledare som har regelbundna träffar och som har en stark relation till missionshuset och föreningen. Förhoppningen är att scoutföreningen kan leva kvar i Hörvik då den betyder väldigt mycket för trakten.
Majlis avslutar jubileumsgudstjänsten med att tacka Gud för de 130 år av trogen tjänst för missionsföreningen och hon tackar och alla som helhjärtat har velat tjäna människor och Gud.
– Vi vill också tro att Guds ord har fått slå rot i mången hjärta och blivit till välsignelse. Vi vill också tro att föreningen ska växa och utökas genom att fler blir engagerade så att arbetet för Guds rike kan fortsätta i missionshuset till mångas glädje.
Och så är jubileet slut och gruppen fortsätter att arbeta vidare i Guds rike.
Text och foto: Helena Eriksson