Det syns att han har hittat hem. Ögonen glittrar när han pratar om sin arbetsplats och om de möten har har med människor. Det är nästan så att det spritter i hans ben när han berättar. Glenn Sjöberg har efter många år som präst i olika EFS föreningar börjat arbeta som sjukhuspräst i Karlskrona, ett arbete han trivs oerhört bra med. Kanske är det så att han är Sveriges enda EFS sjukhuspräst.
Redan för sju-åtta år sedan, när Glenn arbetade i Möllebackskyrkan i Karlskrona, var det några som sa till Glenn att han skulle söka den just utlyste tjänsten som sjukhuspräst. Men som EFS-präst är man inte behörig för den tjänsten så det blev inget mer av det. Fyra-fem år senare blev tjänsten än en gång ledig men dilemmat var fortfarande det samma. När det åter var dags igen, en tredje gång, var det kyrkoherden i Karlskrona pastorat som hörde av sig till Glenn för att fråga om han var intresserad av att arbeta på sjukhuset. Församlingen reagerade positivt till frågan och ett nästa steg för Glenn. Med tyngden av kyrkoherdens önskan började Glenn arbeta som sjukhuspräst. Domkapitlet måste säga sitt och till och börja med har Glenn ett kontrakt på två år med förhoppning om att det blir en förlängning efter det.
– Det ger mig otroligt mycket, säger Glenn med ett leende. Tänk att människor som jag aldrig förr har träffat öppnar upp hela sitt liv för mig. Tacksamheten jag får är stor men även jag är tacksam.
Det kan vara så att patienter ser Glenn gå förbi i korridoren och man ropar på honom och han får möjlighet att slå sig ner en stund. En av de vanligaste anledningarna till att människor vill prata med Glenn kan vara att helt enkelt bara prata och då kan man stöta på någon existentiell fråga. När kroppen slutar fungera kommer tankarna och där får Glenn hjälpa till. Patienter berättar sin livshistoria, en del har sår i själen och det lättar att få byta några ord med Glenn. Människor i livet slut behöver också stöd och hjälp med sina tankar, det är viktiga samtal.
– Patienterna i livets slut pratar inte om himlen utan man prata om livet, säger Glenn eftertänksamt. Det handlar ofta om livet, om hur de har varit. Men det är inte sällan man frågar sig: Hur blir det för de som är kvar? Rädslan och frågorna kring döden är väldigt olika. En av mina kollegor bruka säga att vårt uppdrag är att tala sanningen om livet. Det kan bara ganska brutalt ibland men sanningen är ofta en befrielse om man vågar ta in den. Det är lättare att hålla hoppet uppe om vet vad man har att kämpa för.
En annan stor del av Glenns arbete är avskedet. När någon avlider kommer de till bårhuset där Glenn finns med. Han förbereder i ett litet rum, bäddar in den avlidne, tänder ljus. Innan man tar in de anhöriga berättar Glenn om rummet, hur den avlidne ser ut, kanske är ett öga lite öppet eller liknande, allt för att de anhöriga ska vara beredda.
– Även om det är så tydligt att själen har lämnat kroppen händer det att jag pratar med den avlidne när vi inväntar de anhöriga. Jag är där i god och samtalar med Jesus om diverse saker, exempelvis vem är patienten, vem det är som kommer och hur de kommer att reagera. Det handlar mest om att förbereda mig inför mötet. Det gäller att läsa av situationen. Vissa vill bara vara tysta medan andra behöver prata om saker som kanske aldrig hann sägas. Tillsammans kan vi komma fram till svar som den anhörige behöver. Bara för att jag är teolog betyder det inte att jag har alla svar. Man får ta några steg tillbaka och helt enkelt låta Gud verka.
Är det jobbigt att leva så nära döden?
– Nej, det är bara hedrande att människor kallar på mig när de ligger inför döden, säger Glenn. Att få finnas med när människor tar avsked är stort. Naturligtvis blir det att man bearbetar sin egen död genom dessa möten. Men visst blir det gånger man tycker det är jobbigt.
På de två månader som Glenn har arbetat på sjukhuset när Livsluft träffar honom säger han att han har varit med om mer inom själavård än i hela sitt liv sammantaget. I arbetslaget, som består av Glenn, en diakon och en pastor har han möjlighet att prata av sig om det som han får uppleva.
– Arbetslaget är riktigt bra, vi trivs tillsammans och det finns ingen prestige oss emellan, säger Glenn. Det är viktigt att vi kan prata av oss så vi inte tar med sig för många tankar hem.
Det gäller att leva i stunden i alla möten. Det finns ett stort ansvar i det men för Glenn blir det enkelt. Han säger att ansvaret är på ett helt annat sätt nu än när han arbetade i en församling.
– Ibland känner jag att jag har lagt så mycket tid åt oväsentliga saker. Det finns en del jag är glad att jag slipper göra nu och det finns en del jag saknar. På morgonen när jag går till jobbet vet jag inte vad som kommer att hända, jag får lära mig att leva i nu:et. När jag går hem är jag ofta så tacksam över vad jag blivit indragen i. Att få finnas till för människor i oerhört svåra stunder men även i glädjen av att bli frisk.
Det är inga tvivel om att Glenn trivs som fisken i vattnet. Han har hittat rätt och vet vad han får betyda för människor. Han vet att Gud använder honom på det sätt som är viktigast just nu.
Text: Helena Eriksson
Foto: Annika Ovander, Helena Eriksson