Pigg 100-åring med en modig historia

Modiga trossteg har följt föreningen under ett helt sekel. När EFS i Ängelholm firade 100 år var det med framtiden i fokus.

Första världskriget härjade för fullt, Sverige skakades av blodiga demonstrationer och hungersnöd. Mitt i denna gungande värld satt en liten samling människor i en lånad lokal i skånska Ängelholm och fattade ett för dem stort beslut – att bilda en EFS-förening.

100 år senare är det fullt med folk på gräsmattan utanför EFS-kyrkan. Jubilaren har valt att fira seklet med en barnfest, dans- och sånguppträdanden och ett stort tårtkalas.

Oscar Hedman ser sig omkring och konstaterar att det är ett stort engagemang den här dagen.

– Det är många som verkligen gör sin grej och går in för det helt och fullt. Det är kul att se så många gåvor komma till användning, säger ordföranden för föreningen på Metallgatan.

Vid ett av de vita trädgårdsborden sitter veteranerna Gun och Sven Persson. De kom med i föreningen 1977 när samlingspunkten låg på Villagatan.

– Vi kom som den första unga nya familjen och blev väldigt varmt välkomnade. Vi bjöds ofta hem till folk, minns Gun.

Hon tror att EFS har haft stor betydelse för Ängelholm.

– Det är kyrkans ansikte utåt i stan känns det som, något många känner till.

Tio år senare landade även Kajsa och Bengt Starfelt i gemenskapen.
– Då var vi en traditionell EFS-förening. Det är vi på ett sätt även nu, men vi har vågat ta in nya uttryckssätt, säger Kajsa när hon ombeds jämföra då och nu.

Att man lyfter fram barnen är dock inget nytt.

– Vi började med musikaler redan på Villagatan. Det fanns många barn då som vi satsade på. Sen kom det ett gäng i början av 2000-talet som vill ännu lite mer och då blev det fler kreativa inslag.

Folk samlas framför scenen där Elin Bemark har tagit plats vid mikrofonen. Sångerskan och musikalartisten är tillbaka i sammanhanget där karriären började.

– Jag sjöng på gudstjänster, var med i Kulla gospel, på scouterna och TG. Villagatan var som en extra familj när jag växte upp och där fanns många kompisar. Det är väldigt roligt att få vara med på detta kalas och träffa gamla vänner, säger Elin efter sitt framträdande.

Nu blickar 100-åringen framåt. Den 16 september samlas medlemmarna för att lägga upp strategin om nya steg. Än har jubilaren inga ålderskrämpor.

Faktaruta:
I slutet av 1800-talet började missionsvänner samlas till predikan och söndagsskola i prästgården. Efter att ha blivit utsparkade därifrån byggde man 1896 ett missionshus på Östergatan.
Efter en tvist kring vilka predikanter som skulle välkomnas lämnade en grupp människor gemenskapen och började samlas själva. Den 14 juni 1917 bildade utbrytargruppen den EFS-förening som nu firar 100 år. 1930 stod huset färdigt på Villagatan.
När föreningen blev för trångbodd valde medlemmarna att dela på sig och 1997 invigdes samarbetskyrkan S:t Mikael.
2005 flyttade de som var kvar på Villagatan ut till Metallgatan där en ny kyrksal stod klar året efter.

Hur ser EFS i Ängelholm ut när föreningen firar 200 år?
Louise Malmborg: Jag vill tro att det är samma härliga och familjära vibbar som idag. Vi har byggt ut och är mer folk. På 200-årsfesten har vi en berg- och dalbana här istället för hoppborg. Då kommer vi att titta tillbaka och tänka på hur små vi var.

Lena Strömblad: Jag tror att verksamheten är mer integrerad i samhället. Hemgrupperna har växt och utvecklats. Vi måste ännu mer finnas där de andra människorna finns. Vi kommer att vara på alla tekniska plattformar som finns och inte bara i en kyrkobyggnad.

Ida Larsson: Det kommer att vara ännu mer grejer att göra och vi kommer att vara i en annan lokal som är större.

Calle Jarbo: Det är en tre gånger så stor förening. Vi måste ut mer i samhället på alla fronter och synas mer. Vi har startat satellitkyrkor i stan. Min dröm är att göra en julkrubba i fullskalig storlek nere på torget på skyltsöndagen.

Text: Sara Engström
Foto: Sara Engström, Carina Brandt, Annika Lilja, Helena Bonde