Här finns plats för fler

”Ett gäng ungdomar började träffas för att be för varandra. De träffades regelbundet och hade stöd från de vuxna. Det är vad vi idag skulle kalla en nyplantering!” Det är missionsföreståndare Kerstin Oderhem som talar på EFS-kyrkan i Örkelljungas 100 års jubileum. Tänkvärt och sant. Det är så det börjar, en grupp människor som börjar be och 100 år senare lever gemenskapen vidare. 

Efter brytningen mellan EFS och BV i början av 1900-talet blev EFS gamla missionshus kvar hos BV. Efter en tid, då man samlats på olika platser för att be, fanns en längtan hos EFS:arna att ha en samlingsplats och 1917 bildades missionsföreningen Betania. Man började bygga på den plats där missionshuset står än idag och kyrksalen är densamme som då även om läktarna är borta och salen är ombyggd. Under åren har man byggt ut och har idag rejäla ytor till barn och ungdom såväl som ett stort café.

Under hela året har EFS-kyrkan i Örkelljunga firat sina 100 år. Man har haft gospelkören One nation på besök, Ulf Ekängen – missionär i Tanzania, har berättat om sitt arbete och man har också haft en Minnenas afton då man tittat tillbaka på åren som gått. I slutet av september var det så dags för den stora jubileumsfesten.

Ett hundratal barn, ungdomar och vuxna samlades kring vackert dukade bord, smarrig smörgåstårta och god efterrätt för att fira, minnas och se framåt. Redan på eftermiddagen hade Tant Helga, en mycket populär dam i kyrkan, samlat barnen till en barngudstjänst.

– Hon är rolig, säger några pojkar glatt. Fast vi vet vem det är! Det är Evalotta.

Evalotta Kjellberg har arbetat som präst i församlingen sedan 2001. Under dessa år har hon utvecklat Tant Helga till en barnens favorit.

–  Tant Helga har funnits med mig i en 10-15 år, säger Evalotta. Någon berättade om hur de spelade olika roller på sina familjegudstjänster och så föddes Tant Helga i min tanke. Hon fanns med på Draget under många år här i församlingen. Nu dyker hon upp lite då och då.

När Evalotta får frågan om vad församlingen har fått betyda för henne utbrister hon:

– Oh, massor! På min förra arbetsplats formades jag som person men här i Örkelljunga har fått fördjupa min förkunnarkallelse och det profetiska samtidigt som jag har fått mogna. Jag har fått fritt blås att experimentera och känt att föreningen alltid har litat på mig.

Stämningen runt borden under middagen är god och högljudd. Man märker att många känner varandra väl även om det även om det också finns de som har kommit för uppvakta. Många medlemmar från Korskyrkan finns på plats och Kristina Rehn uppvaktar med en blomma, men även med minnen. Kristina är uppvuxen i EFS-kyrkan och menar att församlingen och gemenskapen har fått betyda oerhört mycket för hennes, men även andras, uppväxt och utan EFS-kyrkan skulle hennes tro inte vara vad den är idag. Även kommunfullmäktiges ordförande Magnus Håkansson, tillika medlem i föreningen, och kommunfullmäktes vice ordförande Gunnar Edvardsson uppvaktar. Gunnar berättar att han ”sprungit i huset” som barn och när han delar med sig av en del hyss skrattas det igenkännande runt borden.

Lillemor Perssons ansikte skiner upp när hon får prata om sin församling:

– Det är ju klart man kommer när det är fest, utbrister hon. Det är så roligt att vara här och fira, inte fira huset i sig men att vi har haft gemenskap och verksamhet under 100 år. Jag har varit medlem i 40 år och det är en nåd att få ha varit med och se vad Gud har gjort under alla dessa år. Det har varit upp och ner men när Gud är i färde vet man aldrig vad som händer.

Speciellt inbjudna för att fira är missionsföreståndare Kerstin Oderhem och förre ungdomspastorn Sven-Erik Jönsson. Sven-Erik arbetar idag som församlingspräst i Svenska kyrkan i Undersåker men det var i EFS-kyrkan som han hade sin första tjänst:

– Vi kom hit som en ung familj med ett nyfött barn 1987, säger Sven-Erik. Människorna här uppmuntrade verkligen mig i mitt arbete men även oss som familj. Vi trivdes väldigt bra och kom till att stanna i sju år. Det är otroligt roligt att vara tillbaka och träffa alla igen!

Hela hans kroppsspråk speglar hans glädje:

– Men ännu bättre är ju att jag inte känner igen allihop som är här. Så ska det bara – låt det växa!

Det tycker Kerstin Oderhem också. Hon arbetade som gårdsföreståndare på EFS-gården i Åsljunga under fem år och hade då EFS-kyrkan som sitt andliga hem.

– Den här församlingen har en speciell plats i mitt hjärta även om det är sju år sedan vi bodde här, säger hon med ett leende. Församlingen har haft utmaningar och svåra situationer men man har också fått se hur Gud helar och reser upp. Gud låter nytt och helt växa fram.

Flera av medlemmarna uttrycker att man är som en stor familj, att gemenskapen är varm och innerlig. När man kommer som ny märker man det direkt.

– Vi kom hit för tre år sedan efter att ha gått runt till de olika kyrkorna i Örkelljunga, berättar Johanna Nilsson samtidigt som hon serverar en av sina söner lite efterrätt. Vi kände att EFS-kyrkan var rätt för oss. Evalotta förmedlar Gud på ett jordnära sätt i sin predikningar. Man märker att det är på riktigt när hon talar.

Barnen Emil, Oskar och Anton trivs också i kyrkan och berättar att de tycker om söndagsskolan och har många kompisar här. Johanna berättar att de senaste tre åren har det kommit många barnfamiljer till församlingen och det kan vara upp till 25 barn på söndagssskolan.

Liksom Johanna är Majken Ivarsson med i kvällens värdgrupp. Hon sätter sig ner en stund för att vila fötterna.

– Jag har varit med här i 50 år säger hon. Mina tre barn har vuxit upp i församlingen och det har fått betyda mycket. Vi delar allt här, gemenskap och tro.

Carin Braun är också med i kvällens värdgrupp. Hon kom till kyrkan 1964. Hon menar att församlingen är hennes hem, det har den alltid varit men än mer sedan hon blev ensam.

– Det finns utrymme för alla här. Man får vara som man är och ingen tittar snett på någon. Det är en härlig blandning av människor. Alla får ta plats och komma till tals.

Ann-Louise Håkansson är föreningens ordförande. Hon har varit en av kvällens konferencierer och är nöjd med kvällen. Hon säger att det är en välsignelse att ha historien med sig, den ska man lära av men det viktigaste är här och nu.

– Vi måste se framåt, säger hon. Vi vill sprida Guds doft i Örkelljunga. Det behöver vi göra tillsammans med de andra kyrkorna. Det kan ju vara så att vi lever i den yttersta tiden och då behöver vi olika kyrkor verkligen varandra för att nå så många människor som möjligt.

Ann-Louise dröm och längtan är som många av de andra medlemmarnas. Att få vara en öppen församling med låga trösklar. Man längtar efter att oavsett vad människor har med sig i bagaget ska man alltid vara välkommen utan tvång. Man ser att det finns många söndriga och sårade människor med stora behov, det är dessa man vill nå. Men tittar man efter ser man redan nu en församling med låga trösklar, en församlingen som är öppen med en varm och innerlig gemenskap. EFS-kyrkan i Örkelljunga har kommit långt under sina 100 år. Men de är inte klara än – det finns plats för fler!

Text: Helena Eriksson
Foto: Helena Eriksson, privat