Jämjö. Ett litet samhälle strax utanför Karlskrona. Där vägen smalnar av och hastigheten sänks, kör man in i samhället. Ett kyrktorn, ett vattentorn och med Ica mitt i byn. Strax därpå svänger man uppåt höger för att komma upp på en höjd bland villorna. Det är här vi finner det. Missionshuset i Jämjö.
I början av 1900-talet höll IOGT till i huset och EFS-föreningen, som sedan 1916 träffats i skolan, tog över 1928. Det är ett missionshus som har haft mycket liv genom åren; stor ungdomsgrupp, kamratstödjare på skolan, stor verksamhet och många medlemmar. Idag är man 43 medlemmar där majoriteten är lite äldre.
Patrik Bratt och Björn Pettersson står i caféet, som byggdes till 1986, och funderar kring föreningens arbete.
Patrik Bratt har varit anställd som pastor i föreningen sedan 2008 och Björn Pettersson, som är uppvuxen i föreningen är sedan många år ordförande, funderar lite kring var man har sin uppgift:
– Det finns en geist i våra medlemmar, säger Björn. Vi vill något!
Patrik säger att föreningens stora styrka är den starka gemenskapen. Man träffas till frukostar, bibelsamtal och diskussionsgruppen. Även syföreningen träffas med jämna mellanrum och man arrangerar olika cafékvällar. Man upplever att människorna som kommer till missionshuset längtar efter mer, mer av Jesus och mer av gemenskapen.
– Det är en stor värme i gemenskapen, säger Patrik och funderar en stund. Det är en härlig sammanhållning i missionshuset.
En husvagn, som kallas för ”Nikodemosvagnen” står parkerad utanför missionshuset. Den är målad i svart, rött och gult och används av de olika kyrkorna i samhället den första fredagskvällen i månaden för att bjuda på grillad korv och möta människor.
– Det kan var otacksamt att var kristen i dag, säger Patrik. Men vi måste våga oss ut utanför kyrkan och vi måste våga att inte tona ner evangeliet. När vi är ute med husvagnen märker vi att det inte är lika lätt att få samtalen idag som det var för något år sedan. Men vi måste våga oss ut i alla fall.
EFS-föreningen har ett nära samarbete med Svenska kyrkan i samhället och det fungerar bra. Kyrkoherden är medlem i föreningen och Leif Gustafsson som arbetade som pastor i föreningen under 20 års tid jobbar nu i Svenska kyrkan i Jämjö. Med andra ord är relationerna varma!
– Jag tror att vår uppgift är att jobba på djupet medan Svenska kyrkan jobbar på bredden, säger Patrik. I EFS har vi våra olika grupper och den mindre gemenskapen som stärker och bygger upp.
Björn fortsätter:
Till dem som är äldre och har lite svårare att se gör man en större version av sitt program.
– Vi ska komplettera kyrkan, det är vår uppgift.
EFS-föreningen är också lite av en neutral plats för dem inom frikyrkan som inte vill gå till Svenska kyrkan och för dem inom Svenska kyrkan som inte känner sig bekväm i frikyrkan. Då är det under EFS tak man kan samlas.
Så är det till exempel under Jämjödagarna då föreningen ställer till med stor loppis, en gång på våren och en gång på hösten. Intäkterna går varje vår till EFS riks arbete med gatubarnen i Etiopien och på hösten till den egna verksamheten. Missionshuset brukar vara full dessa dagar och caféet är populärt. Med andra ord är människor inte ”rädda” för att gå in genom dörren till missionshuset och folket i samhället har koll på var EFS finns. Utmaningen är att få dem att hitta till annan verksamhet också.
Under 1980-talet var ungdomsgruppen stor i Jämjö. Många av dem är idag engagerade i olika kyrkor runt om i Blekinge.
– Vi kunde vara uppåt 60 ungdomar, säger Björn som är en av dem som fanns med. Vi hade 12 ledare men när de började spridas åt olika håll klingade gruppen ut. Nu för tiden är är ungdomsarbetet ekumeniskt i samhället och konfirmandarbetet har Svenska kyrkan hand om.
EFS-föreningen har idag har ett lite annorlunda ”ungdomsarbete”. Varje onsdag bjuder man in till ”Välkommen in – en ungdomsgård för vuxna”. Till dessa eftermiddagar har man inte något speciellt tema bestämt utan samtalet skapas av dem som är där. Det brukar bli väldigt spännande diskussioner och samtal, något som Patrik trivs väldigt bra med. Han är en funderare och har många kloka och visa ord att komma med.
Det är så man kan uppleva föreningen. En förening där samtalet ständigt pågår och där man verkligen tar evangeliet på allvar. Det är förening som funderar på framtiden men satsar på nu:et. Man står beredda när Guds Ande slår till och fram tills dess finns det en trygghet i att man vet sin plats och uppgift. I nu:et.
Text och foto: Helena Eriksson