”Bibelskoleåret på Åredalens folkhögskola var ett av de bästa åren i mitt liv! Att få leva så nära människor, att få dela allt det roliga men även det svårare i en sådan närhet som en bibelskola erbjuder var fantastiskt. Vi läste bibeln tillsammans och vi bar varandra i bön. I denna fantastiska miljö och vackra natur fick jag möta Gud och växa väldigt mycket i min tro. Jag fick lära mig om andens gåvor, om det profetiska och helande. Samtidigt växte ett missionshjärta fram i mig och jag längtade ut i världen för att få berätta om Jesus”. Det är Anton Flood, präst i Betaniakyrkan i Malmö, som berättar med stor inlevelse om ett år som förvandlade honom.
Anton började arbeta i Betaniakyrkan i Malmö förra våren. När han var färdig med studierna på Johanneslund var det många som drog i honom, något som gjorde honom glad och tacksam men det betydde också att han var tvungen att välja mellan många intressanta alternativ. Anton och hans fru Mirjam beslöt sig för att återvända till Malmö där de redan bott i flera år och ville fortsätta bygga vidare på sitt liv där.
– Om jag någon gång tvekade på min kallelse till Guds församling blev detta verkligen en bekräftelse på att jag gjort rätt val, säger Anton ödmjukt.
Att det var just präst han skulle läsa till var inte självklart. Anton växte upp i Nättraby, en bit utanför Karlskrona i Blekinge, i en i familj som sporadiskt gick i kyrkan men där man bad aftonbön. När hans syster gick på bibelskola berättade hon på ett brinnande sätt om Jesus och Anton ville direkt upptäcka mer av livet med Gud. När han var 13 år kom han till tro och när det var dags för konfirmation blev det terminsläsning hemma i Nättraby.
– Under den här tiden började jag upptäcka mer och mer. Konfirmationsläsningen var inte vad jag hoppats på utan var tungrodd och lite gammaldags, säger Anton och funderar tillbaka. Samtidigt som jag gick och läste satt jag ofta vid köksbordet med min syster och hennes pojkvän och pratade om Jesus. De tog mig under sina vingar och det kom att betyda väldigt mycket för mig. Det blev så att vi bjöd hem klasskamrater på lunchrast för att, vid köksbordet, berätta om Jesus. Det var en spännande tid.
När han kom till tro kom han också i kontakt med EFS i Karlskrona och han åkte på Påskkonferensen i Halmstad, där hans syster gjorde sitt teamår. Det blev en förvandlande tid för hela familjen då pappa var en sökare och mamma hade en barnatro.
– Min syster och jag blev så passionerade för Jesus att det blev även många samtal runt köksbordet tillsammans med föräldrarna, säger Anton med ett brett leende. Nu är de varmt kristna och är engagerade i Möllebackskyrkan i Karlskrona.
Efter gymnasiestudierna åkte Anton till Tanzania som volontär i fyra månader. Han åkte ut till lokalbefolkningen i västra Tanzania och arbetade som evangelist för kyrkan där.
– Jag minns alldeles speciellt en gudstjänst i en Masajby, säger Anton och svävar bort i minnena för en stund. Efter jag hade predikat kom en kvinna fram till mig och bad mig dricka ur en inte så ren lädersäck. Det kändes si så där men jag tog en klunk av något som smakade som sur mjölk. Prästen kom då fram till mig och sa ”hälsa på din mamma”. Att dricka getmjölken på så sätt betyder att jag hamnade i ett fadderskap under denna kvinna. Så någonstans i Tanzania har jag en mamma till!
Det var under tiden i Tanzania som längtan efter att få förankras i den kristna tron och bli mer påläst i teologin föddes. Anton påbörjade studier på Johanneslund teologiska högskola under 2010 men tog ett avbrott efter en tid då det kändes för teoretiskt och akademiskt. Istället åkte han till Malmö och började läsa till sjuksköterska. Den gnagande känslan i magen om det ändå var teologi han skulle läsa släppte inte och efter ett kvällsmöte i kyrkan stod det klart att han skulle fördjupa sig i teologin i alla fall.
– Men det var inte självklart att jag skulle vigas till präst för den saken skull, säger Anton. Man kan försörja sig på annat sätt och ändå engagera sig i en församling.
Det blev ytterligare några år av teologiska studier och sakta men säkert växte en längtan fram hos Anton att bli präst inom EFS.
– Jag kan inte förklara hur saker och ting hände men nu sitter jag här med en prästkrage, säger han och skrattar.
Anton med sin dotter Ester
Vad är då det bästa med att arbeta i Betania? Svaret kommer snabbt – människorna. Anton uppskattar mycket att få arbeta med Jonas Nordén och Elise Sahrling men även att få träffa alla människor som han varje vecka möter i kyrkan, i bön, på gudstjänst eller ute på gatan.
– Det är människorna som är Betaniakyrkan, utbrister han. Det är också en enormt spännande och utmanande uppgift att arbeta med ungdomarna. Att lära känna dem, att sitta ner och prata om viktiga frågor. Jag tycker det är väldigt roligt med ungdoms-Alpha som vi har varannan fredag. Vilka samtal vi får!
Men Anton är inte nöjd där. Han vill lära känna fler människor. Att klädd i prästkrage ta fram gräsklipparen och klippa gräset runt kyrkan leder till samtal med människor som rör sig runt kyrkan. Det är just så Anton vill ha det och är något som han längtar än mer efter – samtalet med människor och möjligheten att få be för dem. Han längtar efter att människor ska bli berörda av Gud. Han längtar efter en mångkulturell församling där alla från olika bakgrund får plats. Han längtar efter ett Malmö där alla inser sitt behov av Gud, där alla tillsammans bygger Guds rike. Han längtar efter en folkrörelse i Jesu namn. Med det hjärta för andra som Anton besitter kommer han säkerligen att komma en bra bit på väg.
Text: Helena Eriksson
Foto: privat
–