Anna Sköld började i mitten av januari arbeta som utvecklingskonsulent för unga vuxna i EFS Sydsverige. Anna har flyttat till Helsingborg från Uppsala och är igång med att lära känna vårt distrikt. Idag är det hon som delar med sig av sina tankar.
Låt din glädje bli min, Herre! Denna enkla och korta bön fungerar hur bra om helst. Jag ber den ofta, i gudstjänsten, när jag funderar på livet, ser på nyheterna, lämnar ett möte eller under min arbetsdag. Den har följt mig länge. Jag bad den första gången efter att ha läst Hebreerbrevet under en retreat. Där står det att Jesus är smord med glädjens olja.
Din tron, o Gud, består i evigheters evighet, och rättens spira är din kungaspira. Du har älskat rättfärdigheten och hatat orätten. Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina likar. (Heb 1:8-9)
Jesus, honom kan man lita på. Han har alltid berört/provocerat människor och kommer fortsätta göra det. Det är ju så att det vi får av Gud ska vi ära honom med. I början av februari var jag och besökte en vän och hennes barn som jag är dopfadder för. Barnet frågade mig varför jag är glad? Mitt spontana svar blev: för Gud har gjort mig så. Barnets fråga påminde mig om att Herren hör bön, att Jesus delar med sig av sig själv till mig.
I möten med andra människor får vi chansen att använda det Jesus har gett oss. Många gånger då människor har blivit provocerade över att jag har varit glad har jag fått berätta varför och på så vis berätta om vem jag tror på, vem som ger mig denna glädje.
Jag tänker att det finns så mycket i Guds rike som vi kan be om och få.
Vad har du bett över? Har du märkt att det är verkar? Vad reagerar människor på?
Låt oss inte bli snåla med att dela Jesus med andra. Tänk på det; att det Guds rike är fullt av, det är det brist på i världen. Jag och du hör till Guds folk och tillsammans med Jesus kan vi få vara med och verka där bristen är som störst! Be om mod, be att den Helige ande förnyar och stärker det som Jesus har gett dig. Då blir du inte rädd eller försagd. Ty han är med oss alla dagar.
Text: Anna Sköld
Foto: Privat