Del 3 av 7
Vi har sett hur Gud agerade genom korset för att frälsa mänskligheten och vad korset beredde vägen för; Nåd, frid och Guds ära. Vi har sett att vi äger en ny identitet genom Korset. Vi är korsfästa med Kristus och lever för Gud. Nu ska vi se vilket budskap vi är kallade att förmedla till oss själva, varandra och vår omvärld. Vi läser 3:1-3
1Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er? Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. 2Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden eller genom att tro på vad ni fick höra? 3Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet?
3 – KORSET OCH FÖRKUNNELSEN (3:1-3)
Galaterna kom till tro på den korsfäste Kristus. De fick Guds Ande genom att sätta sin förtröstan till Kristi död för deras synder. De hade börjat leva det nya livet i Kristus med Andens hjälp. Nu hade de fått en annan förkunnelse som lärde dem att frälsningen berodde på hur väl de kunde leva det nya livet och måttstocken var Guds lag. Det som hade börjat med tron på korset hade landat i egna gärningar och förtröstan på det egna livets helighet.
Paulus manar dem tillbaka till den förkunnelse som de först hörde, korsets förkunnelse. Där finns styrka för både räddningen och det nya livet:
Att förkunna evangelium är att proklamera korset
Själklart behöver vi förkunna uppståndelsen, vilket Paulus gör i brevets första vers:
1Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud fadern som uppväckt honom från de döda. Självklart måste vi förkunna att Kristus blev sann människa, född av kvinna, till att stå under lagen (4:4) men Evangelium är till sitt centrum budskapet om Kristus som korsfäst. Vad är centrum i den förkunnelse du tar del av? Den du lyssnar på, läser och tar till dig?
Mycket av undervisning och förkunnelse i våra kyrkor handlar mer om hur vi skall leva och vara än om vad Jesus gjort för oss på korset och vad detta innebär i våra liv.
Att detta var centrum för Paulus ser vi även i hans brev till Korinth.
1När jag kom till er, bröder, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. 2Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. 3Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er. 4Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; 5er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft. 1 Kor 2.
Att förkunna evangelium är att proklamera korset på ett synligt sätt
Paulus använder verbet prographo (framställd) som här kan översättas att rita, måla. När han förkunnade Kristus som korsfäst så kunde åhörarna se händelsen för sina inre ögon, i sitt inre. Att måla korset; En älskande Kristus som frivilligt tömmer ut sitt liv i plågor för att lösa dig. En Evig fader som vänder bort ansiktet från sin egen Son och gör honom till synd för att kunna förlåta dig och ge dig sin rättfärdighet. En Gud som genom förnedring och offer bevisar sin kärlek till dem som är hans fiender och upprorsmän. Det kostade Gud ALLT att förlåta dig. Det kostade KORSET.
Stanna upp vid korsets fot, Detta gör han för DIG!
Att förkunna evangelium är att proklamera korset på ett synligt sätt som en verklighet i nuet
När Paulus predikade i Galatien var det minst femton år efter det att Kristus blev korsfäst. Idag har det gått två tusen år. Ändå så kunde Galaterna för sina inre ögon se Korset som en levande verklighet där och då. Likadant skulle det vara idag. Förvisso är korset en historisk händelse, ett nedslag i tid och rum. Pontius Pilatus var den man som utfärdade dödsdomen för 2000 år sen. Likafullt är det sant att när vi predikar detta så skulle det upplevas som om vi var där. Och det är vi, för som vi läser i Jesaja 53:
3Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon. 4Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad.
5Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. 6Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom.
Att förkunna evangelium är att proklamera korset på ett synligt sätt i nuet som en förblivande realitet
Det handlar om att förkunna Korset så att den Kristus som blev korsfäst framställs som den Kristus som är korsfäst. Verbets tempus betonar inte så mycket korset som en historisk händelse i dåtid utan betonar i stället dess verkan, kraft och välsignelser som fortlever i alla tider, i ett ständigt nu.
Här har eukaristin en viktig betydelse. Att regelbundet förkunna, åminna och leva i korsets realitet: Vid nattvardens bord; tag och ät, min kropp för dig utgiven, drick av bägaren som är mitt blod, till förlåtelse för dig utgjutet!
För som Paulus säger till församlingen i Korinth: 26Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer. 1 kor 11
Att förkunna evangelium är att proklamera korset som något som bör tas emot i personlig tro
Paulus hänvisar till hur Galaterna tog emot förkunnelsen i tro och genom detta fick Andens gåva. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning men det måste tas emot i tro. Vi får aldrig luras att tro att korset har någon slags magisk kraft där man kan förkunna det som någon slags magisk formel över människor. Nej Evangeliet om Korset är något som var och en måste ta ställning till, överlåta sig åt och ta emot i tro. Har du tagit emot Korset i ditt liv? Är Jesu död för världens synder också en död för dina? Har du tagit emot förlåtelsen av honom som säger: Det är fullbordat?
Fortsättning nästa månad.
Text: Jan Cada, präst i Örkelljunga pastorat, teolog och medlem i Röke EFS
Foto: privat