text: Erik Arvidsson
Jag tror att många av regionens medlemmar under de kommande sommarmånaderna kommer att komma i kontakt med vatten av olika slag. Det kan vara en stilla skogstjärn, sjön på slätten eller i fjällen, eller ett hav – antingen här i närheten eller på annan plats i världen. Jag ser framför mig vattenytan som guppar upp och ner alltefter hur vindförhållanden och annat påverkar den. Tittar vi nära kan en vattenyta illustrera samverkan mellan många små vågor och krusningar –ibland förstärker de varandra (när en våg lagras ovanpå en annan), ibland motverkar de varandra så att resultatet blir vattenytans genomsnittliga höjd och ibland förstärker de varandra nedåt (när två vågdalar hamnar på varandra).
Tänk om detta vore en illustration av EFS i Sydsverige? Vi är som region nu en bukt i den större EFS-sjön, efter att vi i laga ordning tillsammans har valt att riva upp distriktsdämmet för att låta vårt vatten tydligare blandas med ett större sammanhang. EFS-sjön ingår i ett större vattensystem som vi kallar Svenska kyrkan och där vi hoppas att vatten åtminstone ibland kan rinna fritt åt båda hållen, in i och ut ur den lilla sjön. Om vi skulle lyfta oss ovanför detta vattensystem skulle vi se att vår lilla EFS-sjö via kyrkan är en del av ett världsomspännande nätverk av olika slags vatten, som hänger samman och i någon mån samverkar – det världsvida kyrkan-deltat, som i sina förgreningar når till och omfattar havet. Sött, bräckt och salt vatten finns där och dessutom vatten med många olika färger – kanske kommer någon av våra regionmedlemmar att uppleva detta redan under denna sommar?
Tillbaka till vår regions deltagande i EFS-sjön. Kanske är vågorna på vattenytan de olika missionsföreningarna och den verksamhet som görs i dessa. Normalnivån på vattenytan kan då vara när alla föreningar gör som de brukar – man planerar och genomför verksamhet för sitt samhälle, sin närmiljö. Sedan finns det säkert fall när vi motverkar varandra så att den totala effekten blir en vågdal? Dubblerade eller osynkade verksamheter mellan missionsföreningar gör att regionen som helhet utnyttjar sina resurser ineffektivt och når färre människor med missionsbudskapet än vi skulle kunna. Kanske är det till och med så att normalnivån är en mindre vågdal?
Ibland lyckas föreningar samverka så att den resulterande vågen blir högre än vad man skulle nå på egen hand. Jag vill tro att regionen bär på uppgifter, funktioner och kvalitéer som kan göra våra gemensamma vågor högre och mer innehållsrika än vad missionsföreningarna kan lyckas med på egen hand. Samtidigt tror jag inte att vi på långa vägar är klara med samtalet om vad medlemmarna vill med regionen, vad de förväntar sig eller hur den skall utvecklas framöver. Samverkan mellan vågorna innebär också att vi måste ta ansvar för den vattenmängd (verksamhet och budget) vi tillsammans beslutat om och att vi inte tar ut mer vatten ur sjön än vad som rinner till. Alla som ”sitter i sjön” eller som betraktar den från stranden har ansvar för att vattnet inte försvinner eller på annat sätt minskar i mängd.
Vad vill vi ha med i sjön? En och annan konfirmand? Läger? Musikverksamhet? Information? Uppbyggelse för vuxna? Kanske något riktat direkt mot pensionärer? Ett bollplank inför samtal med Svenska kyrkan? Storträffar för hela regionen? Riktad? Något vi aldrig gjort tidigare?
När du under sommaren sitter vid din verkliga sjö – ta då tillfället i akt och fundera på vad du skulle vilja att vi tillsammans gör inom region Sydsverige. Fundera även över hur du och din förening kan vara delaktiga i att förverkliga EFS gemensamma vision: Människor och samhällen förvandlade av Jesus. Vi i det regionala utskottet väntar på dina droppar – eller ditt flöde!
En välsignad sommar önskar jag dig!
Erik Arvidsson är ordförande för det regionala utskottet i Sydsverige och arbetar till vardags som kamrer i Svenska kyrkan Kristianstad.