text och bild: Paulina Bolton
Sport, lek, pyssel, sång, bön och Gud. Det har varit Sommarläger på EFS-gården Höllviksstrand. Paulina Bolton berättar om längtan efter sömn, barns tjat och sommarens höjdpunkt.
Sandig, svettig och med risigt hår kör jag hem från årets barnläger på EFS-gården Höllviksstrand. Allt jag vill är att sova. Lägret i år bestod av 55 outtröttliga barn och sex fantastiska ungdomar som deltog i lägrets ledarskola, och såklart ett gäng rutinerade ledare. Trots att man varje år lämnar lägret som ett vrak är det alltid det bästa sättet att starta sommarlovet på.
Vi går till stranden med barnen, sportar, leker lekar, pysslar, tävlar, sjunger, ber och lär oss om vem Gud är. Ledarskolan spelar en oumbärlig roll i lägret då de anordnar tävlingar, godisförsäljning och inte minst den traditionellt blöta och leriga hinderbanan, samtidigt som de också får undervisning om ledarskap och om relationen med Gud. Vi ledare har hela våren planerat för att dessa fem junidagar ska gå så smidigt som möjligt och att barnen ska få ett roligt och tryggt läger.
När lägret sedan går av stapeln går det i en rasande fart, man försöker om möjligt få in en kort tupplur, och plötsligt är det över. Att aktivera 55 barn under fem dygn är inte det lättaste, särskilt när man som jag inte känner att jag är så värst bra på att leka med barn, men det är fantastiskt roligt och givande. Att få se barnen entusiastiskt heja på sina lagkamrater i de olika tävlingarna, att få sitta och lyssna på deras olika funderingar kring livet, till och med de stunder då ens tålamod testas när man för femtielfte gången måste tjata på de barn som är mindre bra på att vara tysta är del av det som gör det så minnesvärt att vara ledare på ett barnläger.
Fastän man på den sista lägerdagen känner att man åldrats minst fem år under de senaste fem dagarna så längtar jag redan tillbaka till nästa år. Och jag hoppas att barnen också gör det. Då kommer det bli ännu ett hejdundrandes sommarläger!
