text och bild: Kristoffer Lignell
Avbilden rymmer alltid något av urbilden. Fotografiet på min fru är mer än bara pappret, kemikalierna, än materian. Den materia som utgör fotopappret rymmer också något av den älskade. Även om jag håller fram en bild på min fru och säger: ”Här är min fru”, så förstår både ni och jag att jag inte är gift med ett papper.
Ikon betyder avbild. Men hur avbildar man det som är osynligt? Hur avbildar man Gud?
Varje människa är ett mysterium. Hon rymmer hela universum. All mänsklig relation bygger på uppenbarelse, vi väljer, eller om det vill sig illa, tvingas, att avslöja oss för varandra. Jag kan inte veta mer om dina djup än du väljer att uppenbara.
Det kristna svaret på frågan om det går att avbilda Gud är ett stort JA! I Kristus blev ordet liv och livet blev vår broder. Gud har valt att uppenbara sig för oss. Därför inte bara kan kyrkan avbilda Jesus, Guds moder Maria, helgonen och änglarna, hon måste! I Kristus blev den älskade inte en tanke utan fick ett ansikte.
”Den som har sett mig har sett Fadern.”
Vår värld är full av bilder. Forskare menar att vår hjärna hinner uppfatta långt fler bilder än vårt medvetande hinner registrerar. Bilden skapar något, den formar oss. Vi har olika gudsbilder. Majoriteten av bilder som möter oss vill skapa en bild av ett liv vi borde längta efter. Om du bara såg ut så här, om du köper det här, om du reser hit. Detta är livet att längta efter.
Eller så är det bilden av oss själva i selfien. Bilden som yta. Bilden som kan rättas till, korrigeras till hur jag önskar att jag såg ut är till slut hur jag tror att jag ser ut. Persception is reality.
Ikonens bild vill också forma oss, locka oss och vara något att spegla sig i. Skillnaden är att den inte vill sälja oss något. Inte heller är det den bild vi kanske alltid är bekväm med eller ens önskar. Ikonen vill visa oss livet vi borde längta efter, Gudslivet, Guds rike.
Vi kanske tror att vi ser på ikonen men egentligen är det ikonens gestalt som ser på oss. Inte med skuld eller dömande men med allvar. Jesus tar dig på allvar. Allt det goda men också det onda. Synden, skulden, svagheten, skammen får inte Kristus att titta ner i marken, han möter vår blick. Här är någon som inte viker av med blicken, som räds eller skäms för mörkret i oss. Men som inte heller bländas av vår förträfflighet. Han vill inte sälja oss något men inbjuder oss att bli sedda och att lämna allt och följa honom.
Bild: Herrens ansikte, ikon jag målade under 2018.