För snart 17 år sedan började man från Betaniakyrkan att gå ut på stan i Malmö och bjuda på kaffe, smörgås och samtal. Man bjöd också in till Öppen kyrka, till gemenskap, bön och gudstjänst i Betaniakyrkan. I vår satsade man på nytt och anställde en ny diakon. Samtidigt fick man förstärkning i form av prästen Anders O Johansson. Nu tittar man framåt mot nya utmaningar.
Klockan är halv nio när vi samlas till bön i Betaniakyrkan. Några anställda, frivilliga och deltagare i Öppen kyrka ber tillsammans för dagen, för Malmö och för sig själva. Efteråt får jag sitta ner en stund med Elise Hanner och Rebecka Olsson.
Elise har arbetat med Öppen kyrka sedan 2008.
– Det är en Guds gåva att jag får vara här. Men det sliter att jobba utan tillräckligt med stöd.
Efter samtal med styrelsen anställdes Rebecka Olsson i januari i år. Rebecka vigdes till diakon år 1999. Efter tjänster i Malmö, Kvistofta och Barkåkra församling hamnade hon i S:ta Clara kyrka i Stockholm. Där var hon dock bara i cirka åtta månader. Situationen med familjen hemma i Glumslöv gjorde att det inte fungerade att arbeta i Stockholm.
– Jag kände Anders O Johansson lite grann. Han kände till min situation och jag visste att han ville bygga med de byggstenar som Clara jobbar med. Carl-Erik Sahlberg har uttryckt det med nio begrepp. Den kyrka växer som bejakar Helig Ande, använder lekmän, söker Gud i bön, lider för sin tro, lever helgat, sätter Jesus i centrum, har en kärleksfull gemenskap, bryr sig om människor i nöd och är öppen för alla. När jag insåg att det inte skulle fungera att fortsätta jobba i Clara i Stockholm så var det Anders som började prata om möjligheterna att jag kanske skulle kunna jobba här. Ska man skoja lite kan man säga att jag varit på anställningsintervju på ett jobb jag inte har sökt. Jag har fått en tjänst som inte finns, med pengar som inte är budgeterade. För närvarande är jag erbjuden ett halvårs tjänst men man jobbar på en fortsättning, berättar Rebecka.
Anders O Johansson kommer senast från Sankta Maria kyrka i Malmö. Olika omständigheter gjorde att han slutade sitt arbete där men hade kvar sin tjänst i Malmö församling. Prästen Jonas Nordén tog kontakt med domprosten och frågade om Anders kunde stötta upp diakonin i Betaniakyrkan. Nu arbetar de tillsammans, Anders, Rebecka och Elise. De talar om två spår: arbetet inne i kyrkan och arbetet utanför.
– Vi vill hålla kyrkan relativt öppen under veckorna och erbjuder morgonbön flera dagar, mässa på onsdagseftermiddagar, Öppen kyrka måndag förmiddag och torsdag kväll med soppa och bön och förbön på tisdagskvällarna. Vi ska försöka starta en Alphagrupp efter helgens mötesserier med Sebastian Stakset, berättar Rebecka.
Varje tisdag går man ut på stan men sedan Rebecka och Anders O har kommit har det blivit fler gånger i veckan. På onsdagar har man stått en stund utanför Arbetsförmedlingen och fått fina möten och samtal. Utmaningen är att hitta volontärer. Man har köpt in en elcykel som ett gäng drar iväg på medan en grupp går.
– Vi tror verkligen att diakoni skall få vara kvar och växa. Vandringarna på stan och diakonin har alltid varit ett ekumeniskt projekt och mer och mer en del av Hela människan i Malmö. Vi har historiskt sett haft många volontärer från andra kyrkor i Betania. På samma sätt som Noomi (som arbetar mot trafficking och prostitution) växer så starkt önskar vi att arbetet mot missbruk skall växa. Det finns mycket missbruk i stan och bland unga. Om ingen gör något kommer missbruket att rasera mycket, säger Elise.
Vad ser ni för anledningar till det ökade missbruket?
– Idag lever människor ofta långt bort från Gud och känslan av meningslöshet blir lätt påtaglig. Då skapas också en tomhet som man försöker döva på olika sätt varav missbruk är ett. Sedan finns tyvärr krafter som vill öka drogförsäljningen, berättar Rebecka.
Elise fyller i:
– Jag tänker att det viktiga med diakonin är att vi har både bröd och evangelium. Man måste visa att man både vill ge av sin tid och evangeliet. Att inte bara predika och vänta på att folk skall komma hit. Vi måste gå ut för de flesta av de vi möter kommer aldrig att komma till kyrkan.
Vad gör ni själva för att hålla modet och hoppet uppe?
– Bönen! Det gör jättestor skillnad med bön! Att våga ta tillvara på de små tillfällena då man träffas ett par tre för att också be och inte bara prata, samt att åka på retreat säger Elise.
– För mig handlar det om att inse att det inte är jag som har huvudansvar för alla människors liv, utan att jag får lämna vidare dem till vår Herre. I stället får jag visa på Guds närvaro i människors liv hur mörkt det än verkar berättar Rebecka.
Vad står ni i just nu? Glädje och utmaningar.
Rebecka: – Glädje att se hur det det växer fram en veckorytm här i kyrkan. Utmaningen att hitta rätt i vart vi ska rikta oss utåt, vad ska vi satsa på, hur ska vi bygga utåt. Vilka områden skall vi finnas med i? Hur ska vi tänka nu när vi är ett nytt arbetslag?
Elise: – En utmaningen att hålla kontakten mellan Betania och Hela människan. Betania har historiskt varit navet för Hela människans arbete i Malmö.
Medan vi pratar kommer fler volontärer och mackorna och kaffet börjar förberedas. När allt är klart delar vi upp oss i två grupper. Jag får plats i cykelgruppen. Med elcykeln i spetsen åker vi runt till några platser i Malmö där det brukar samlas människor under dagen. Anders och Rebecka hejar på folk och erbjuder kaffe och en smörgås. Alla blir glada att se oss, flera hälsar igenkännande. Vissa skämtar friskt och någon ber om förbön. Alla får ett varmt bemötande och en pratstund om de vill.
– Av alla vi möter i vår diakoni under ett år, är hälften folk ute på stan, ca 250 personer i fjol. Det är viktigt att visa att deras liv är värda att leva. Ensamheten är så stor att man kan berätta ganska personliga saker vid våra korta besök. Då förstår man att det finns behov av att möta människor, berättar Elise.
Efter att vi stannat till och bjudit på kaffe på några ställen åker vi tillbaka mot Betaniakyrkan för att än en gång samlas till bön. Det märks att både bön och människor, bröd och evangelium är viktigt i Betaniakyrkan i Malmö.
