”Jag blev golvad av Guds kärlek. ”
text och bild: Kristoffer Lignell
Det är inte första gången hon jobbar som Saltkoordinator men samtidigt är mycket annorlunda. Iza Jönsson berättar om längtan efter lärjungaskap i vardagen, kärleken till barn och unga och om hur en ful broschyr fick henna att läsa teologi.
För Iza Jönsson började det på EFS konfirmationsläger i Åhus. Året innan hade en vän till henne gått på samma läger på Åhusgården och det väckte nyfikenhet och längtan. Mest efter pojkvän, nya vänner och möjligheten att vara hemifrån i fyra veckor! Under den trygga och kärleksfulla uppväxten i Jonstorp var Gud ingen som det talades om.
– Jag blev ganska överraskad av att Gud var personlig och intresserad av mig och blev ganska golvad av den kärleken. Gud blev mer än en snubbe bredvid Buddha i läroböckerna i skolan. Ledarna var också viktiga då de utmanade min bild av kristna.
Åren efter konfalägret blev ungdomsgruppen i EFS kapellet i Lund, med många av konfakompisarna, en viktig plats. Efter hand blev EFS-kyrkan i Helsingborg och den kristna skolgruppen viktiga platser för både växt och ansvar. I skolgruppen växtes en reflektion över vad tron i vardagen innebär, att tron var mer än läger och fredagskvällar i kyrkan. Här väcktes en nöd och ansvarskänsla för klasskamrater och en glädje i att dela tron.
– Där väcktes en vilja att våga vara lärjunge hela tiden och hela livet, berättar Iza.
Efter gymnasiet tog hon lite olika jobb. På en konferens såg hon en broschyr från den teologiska utbildningen SALT (numera ALT), inte för att den var lockande utan tvärtom.
– Jag tänkte: Om man ska utbilda ledare i Guds rike då gör man inte en sån här ful broschyr.
Tanken var att höra av sig till SALT och upplysa dem om detta men broschyren låg kvar i väskan. Istället drömde hon tre dagar i streck om utbildningen och när en person plötsligt frågade om hon hört om SALT så slängde hon in en ansökan. Hon upplevde en kallelse till ledarskap i kyrkan men aldrig mer definierat än så.
– Det var mer: Okej Gud, det verkar va något här jag ska lära mig. Inför varje terminsavslut så var det som att Gud sa: Okej Iza ska vi fortsätta en termin till? och jag svarade: Okej Gud. Det är ganska mycket jag i ett nötskal, korta intervaller och när Gud talar är det ofta en hint och så går man på den och så öppnar sig nya saker. Ganska barnsligt och naivt på ett sätt.
Sammanlagt blev det nästa fyra år på SALT men bara ett års heltidsstudier. Under tiden arbetade hon bland annat som Saltkoordinator på distriktet. Efter några år öppnades en möjlighet att arbeta lokalt i Helsingborg med missionssatsningen G2. Där träffade hon sin blivande man Simon och de gifte sig 2011.
– Vi har alltid haft en längtan att få vara med och forma en gemenskap som funkar för min granne. Det är samma längtan som fanns där i samtalen med klasskompisarna från gymnasiet om en tro som funkar i vardagen. I Helsingborg fanns det fler som längtade efter det. Tillsammans hade vi ett femtiotal vänner som var uppvuxna inom EFS men som glidit ifrån kyrkan och ibland också tron och dom ville vi göra något för. Åren på SALT men inte minst åren med G2 lärde mig mycket om mig själv och om ledarskap!
Efter åren i Helsingborg blev det tjänst som barn- och ungdomsledare i Betaniakyrkan i Malmö. Efter nästan tre år på tjänsten kom en fråga från sverigeavdelningen på EFS riks om att arbeta med ledarträning och församlingsplantering utifrån erfarenheterna med G2. Den tjänsten delade hon med arbete som kommunikatör inom Kulla pastorat.
– Det är lite kännetecknande för mig, jag gör sällan något på heltid. Jag behöver ha lite olika bollar i luften för att känna energi. Sen har barn och unga varit en tråd genom alla åren. Jag brinner för att ge vidare någonting som håller. Att försöka visa på vardaglighet, vara ärlig och öppen och peka i en riktning och säga: Vi testar hitåt.
Efter nästa två år på EFS riks tog anställningen slut. Många olika faktorer spelade in men avslutet blev inte optimalt och hon slutade besviken och sårad. Istället började hon jobba på ett lokalt konditori i Helsingborg för att komma nära vardagen och människor.
– Det var gött att ha tiden på caféet, få landa lite, arbeta på att inte fastna i bitterhet och få tillbaka tilltro till rörelse igen.
Under tiden skrev hon på en uppsats tillsammans med Markus Holmström om erfarenheterna från EFS och Salts nationella läger Tejp och Livskraft. Den tiden valde Herren att använda till bearbetning av hennes frustration och ge en framtidstro för rörelsen och unga i Sydsverige
Under våren ringde hon Lennart Albertsson för att höra sig för om tjänsten som Saltkoordinator. Med tiden hade ett nytt förtroende och ny längtan vuxit fram. Under en tre veckors period skriver hon klart uppsatsen, säger sig från caféet, får tjänsten samt får reda på att hon och Simon väntar barn i januari!
Vad lockade med tjänsten?
– Att få jobba med lite längre processer, visionärt och strategiskt. Att få jobba med att se Guds rike spridas här i Skåne och Blekinge. Och att arbeta inom EFS, en rörelse där jag inte älskar allt, men som berättat för mig vem Jesus är. EFS har vågat ge mig och andra unga chansen att testa sina vingar. Sen är det spännande att komma in just nu när vi har en möjlighet att se över vad vi behöver och vad Gud vill. Jag skulle kunna starta många nya saker men försöker vara strategiskt i var, hur och när.
Det märks att samma frågor och längtan som väcktes i skolgruppen fortfarande sitter i: en längtan efter en tro som håller i vardagen.
– Jag och Simon försöker att leva på ett sånt sätt att vi inte bara hänger i kyrkan alla kvällar i veckan eller har alla sociala relationer i kyrkan. Vi behöver tala om och visa på ett lärjungaskap som fungerar för både barn, ungdomar och vuxna i vardagen. Sen älskar jag att sitta ner med ungdomar och prata och läsa Bibeln, det är få saker som jag blir så taggad av! Jag ser mycket potential och mycket behov och då trivs jag!
