VDM Stanley Tufvesson 1943-2020
text: Bo Johansson
VDM Stanley Tufvesson, Vinslöv, har lämnat detta livet. Hemkallad av vår himmelske fader, har han flyttat till det hem, som han så ofta har sjungit om i andliga sånger.
Stanley växte upp på ett lant- och skogsbruk i Lilla Dalsjö, Bjärnum. Hans far var inte bara lantbrevbärare. Han var också soldat i Frälsningsarmén. Kristen tro och social omsorg var det arv, som Stanley kom att förvalta väl under hela sitt liv.
Tidigt blev Evangeliska Fosterlandsstiftelsen EFS hans andliga hemvist. P.g.a. sin begåvning och en personlig kallelse genomgick han en pastorsutbildning vid det som i dag är Johannelunds teologiska högskola. Under en längre tid arbetade han som EFS pastor i Eslöv, där han också bodde med sin familj.
Personligen lärde jag känna Stanley i början av 1990-talet. Han rekryterades som medarbetare i Svenska kyrkan Hässleholms församling. Ett nytt samarbetsavtal mellan EFS och Svenska kyrkan hade gjort det möjligt för EFS pastorer att prästvigas. Stanley blev en av de första och prästvigdes i Lunds domkyrka i januari 1991.
I Hässleholms församling har Stanley i sin tjänst haft två uppdrag. Dels var han sjukhuspräst vid Hässleholms sjukhus. Det innebar sjukbesök, själavårdssamtal, gudstjänster, sjukkommunion inte minst på hospice, där det gavs vård i livets slutskede.
Samtidigt var Stanley föreståndare i församlingens diakonicentrum ”Örtagården”. På förmiddagstid välkomnade han där medmänniskor till en stunds gemenskap, en hjälpande hand och någonting att äta. Stanley stod själv för programmet i form av andakt, allsång till gitarrackompanjemang och diverse dråpliga historier.
Eftersom Stanley med sin familj återvände till hembygden och bosatte sig i föräldrahemmet i Lilla Dalsjö, engagerade han sig starkt i EFS missionsförening i Bjärnum. Hans hjärta har också hela tiden funnits hos EFS i Sydsverige.
Efter sin pensionering 2009 flyttade Stanley och hustrun Britta till Vinslöv, där han som frivillig medarbetare på olika sätt fortsatt att tjäna vår Herre.
Något, av allt det Stanley var, har gjort särskilt avtryck i mitt minne: Jag beundrar hans outtröttliga engagemang för medmänniskor som är sjuka, sorgsna eller drabbade av socialt utanförskap. Jag minns honom som en god förkunnare av det mest centrala i vår kristna tro. Fortfarande kan jag höra honom slå an gitarren och få lovsången att lyfta. Jag minns också hans humor och alla roliga historier. Kanske t.o.m. någon, som jag borde försöka glömma.
Nu återstår endast att tacka Gud för allt det Stanley har varit och gett. Vi delar familjens sorg och tänker särskilt på hustrun Britta, sonen Magnus med familj, dottern Sofia med familj och dottern Sara. Må Guds frid vila över Stanleys minne.
/Bo Johansson
Kyrkoherde och kontraktsprost emeritus i Hässleholm