text: Kristoffer Lignell bild: Kristoffer Lignell/privat/Christian Persson
Hur håller man liv i ett läger under 60 år? Vad är det som gör att generationer av ledare och deltagare återkommer år efter år? Kan ett läger bära en kultur som fortsätter att dra människor till Jesus och musiken? Utan förväntan att få enkla svar eller en metod frågar vi några av de många som ansvarat och deltagit i Blåsarlägret under lägrets första 60 år.
För att kunna gå framåt behöver vi förstå varifrån vi kommer. Det gäller både enskilda personer och gemensamma läger. Det första Blåsarlägret arrangerades år 1961. På den tiden fanns det gott om musicerande ungdomar i regionen med orkestrar i Röke, Hillarp, Askeröd, Hörby, Västra Skåne och i Traktatsällskapet och det fanns ett behov av att samla dem för att spela tillsammans. De första åren leddes lägren av Sigvard Bo och Hugo Svensson som arbetade som musiker inom det militära och lägret höll till på Åhusgården innan det år 1963 flyttades till Glimåkra folkhögskola där det fortfarande huserar. En av hjälpledarna var Ingemar Karp, en musikalisk gigant inom musiklivet i Sydsverige inte minst genom ledningen av Röke Blås.
– Det har alltid varit ett väldigt bra samarbete med Glimåkra folkhögskola berättar Ingemar. En lärare från skolan brukar vara med och under flera år ledde Anna Weister Andersson en gospelkör.
På de första lägren var det cirka 30 deltagare som alla var pojkar. I början fanns även stråkar med på lägret men senare blev det mest blåsare. Temat för lägren var: Musik, Bibel och Idrott -en sund själ i en sund kropp ochunder åren har många duktiga musiklärare och kända idrottsprofiler varit med och undervisat. Bibelstudierna har genom åren letts av olika ledare och Ingemar nämner särskilt Bengt Gustafsson och Björn Ohlsson. Björn leder fortfarande bibelstunderna och hans son Christoffer Wallin är i år lägerchef tillsammans med Ola Nordkvist, båda från Malmö. Christoffer har mellan 20-30 Blåsarläger i bagaget.
– Jag har inte hållit räkningen men jag tror att mitt först läger var år 1989.
Vad är det som gör att deltagare och ledare återvänder till Blåsarlägret år efter år?
– Det finns en bra balans mellan viljan att förnya och en historia att vila sig mot. Någon i lägrets tidiga historia lär ha sagt att lägret är som en treton: grundtonen är Gud, tersen är musiken och kvinten är fysisk aktivitet. Denna treton är livsviktig för lägret och ger oss något att förhålla oss till. Sen blir det en speciell gemenskap när man får musicera ihop. Orkestern i den här formen passar många människor då det både är en frihet att uttrycka sig och samtidigt tydliga ramar och regler. Tror också att det finns en kultur på lägret som förs vidare av att både deltagare och ledare som återkommer.
Den fina lägergemenskapen är något som också Ingemar lyfter fram.
– ”Tonernas afton” på sista kvällen brukade vara populär och givetvis avslutningskonserten i en fullsatt Glimåkra kyrka.
Ingmar Karp minns att det som mest har varit 160 deltagare och ledare på lägret. Så många är det inte i år men man räknar i år med att vara cirka 60-70 deltagare och ledare.
– Det är såklart ett speciellt år i år. Förra året var vi tvungna att ställa in på grund av pandemin så vi är glada att vi kan genomföra lägret i år men det finns många saker vi behöver tänka på vad gäller avstånd och annat säger Christoffer.
Det blev till och med fler än Christoffer räknade med. Ungefär 80 deltagare och ledare samlades till läger på Glimåkra folkhögskola. Med i baaget fanns både snabbtester och läkare i form av Björn Ohlsson, en av huvudledarna. Som tur var klarade man sig helt ifrån coronasmitta.
Innan lägret hade man kontakt med Smittskydd Skåne och en av punkterna de lyfte fram var möjligheten att dela upp deltagaran i två grupper under alla aktiviteter som skedde inomhus för att minska risken för smittspridning. Sagt och gjort. Lägret delades i två delar vilket gjorde att man kunde minska trängsel vid måltiderna och repetionerna.
– Överlag gjorde vi fler saker utomhus än inomhus, berätter Christoffer. En lärdom av årets läger var att vissa förändringar faktiskt gjorde lägret bättre! Exempelvis hade vi kvällsandakterna utomhus under trädet istället för i kapellet. Det finns nog flera saker som vi såg som anpassningar i år som blir kvar i framtiden.
Den traditionella avslutningskonserten hölls inte i Glimåkra kyrka som traditionen bjuder. Istället höll A- och B-orkestrarna konsert utomhus vid follhögskolan. Trots lite regn gick det hela att genomföra till glädje för både deltagare och åhörare!
Vad har Blåsarlägret betytt för dig?
Blåsarlägret är en av de viktigaste anledningarna till att jag idag håller på med musik på heltid. Under många år var det det absolut roligaste som hände på hela året och jag utvecklades enormt mycket på mitt instrument under denna korta vecka, mycket mer än vad jag gjorde på kulturskolan resten av året. Nu som ledare är det fantastiskt att få ge tillbaka det som jag själv älskade så mycket som barn!
Ludvig Samuelsson,
frilansande jazzmusiker Malmö
Blåsarlägret har betytt supermycket för mig. Jag började spela trumpet vid 11 års ålder för att få vara med på lägret och jag ser alltid fram emot att få komma dit igen. Det är något speciellt med den gemenskapen som finns på Glimåkra och den gemensamma glädjen för musiken är så påtaglig. Det finns ingen konkurrens eller elitism, det är ”bara” musik som man spelar tillsammans. Det musikaliska sammanhang som finns på blåsarlägret har varit superviktig för mig som studerar och arbetar som musiker.
Ebba Dankel,
student vid Berklee College of Music, Boston, Massachusetts