text och bild: Kristoffer Lignell
Gång på gång överraskar Gud med att kalla människor till tjänst. Inte sällan utväljer han dem som inte ser mycket ut för världen. Så vem skulle passa bättre att bli hans författare än någon med läs- och skrivsvårigheter som just varit sjukskriven och arbetar på ett lager? Livsluft sitter ner med Joel Jarbo för ett samtal om författarskap, kallelse och om att bli kittlad av Gud.
Joel möter upp på tågstationen i Åstorp och vi åker tillsammans till familjens hus i lugna Kvidinge. Här är han ”prästen på gatan” även om han har sin tjänst som komminister i Lerberget. Eller rättare sagt, en del av hans tjänst utförs faktiskt här hemma i huset med den stora samlingen kors från hela världen. Joel är aktuell med sin tredje bok, Evigt liv. Eller är det fjärde boken?
– Det är min tredje bok på Bornelings förlag men fjärde totalt. Den första gav jag ut med hjälp av EFS i Sydsverige. Den började jag skriva på när jag jobbade på lager efter att ha varit sjukskriven som svar på de frågorna jag fick av mina arbetskamrater. Jag hade aldrig skrivit något innan det men har alltid haft ett pedagogiskt tänk. Jag är visuell och använder liknelser när jag predikar och det har jag också med mig när jag skriver.
Vad gjorde att du ville fortsätta skriva?
– Det väcktes en längtan att uttrycka mig i den här formen. Jag brinner för att beröra människor med evangeliet. En del skriver bloggar och andra sjunger, att skriva har blivit min form. Jag älskar att ha ett projekt, att få bära, be över och fördjupa mig i ett ämne. Jag upplevde en kallelse i detta.
Efter den första boken upplevde Joel att han skulle skriva en bok om bön vilket resulterade i boken Gud talar -kan du höra honom? Den tredje boken Dela din tro med andra kom som ett resultat av hans evangelistiska ådra samt erfarenheter som skolpräst i Klippan. I bakgrunden fanns också hans kandidatuppsats kring ämnet hur Svenska kyrkan ser på evangelisationsbegreppet.
– Den boken var det som att Gud lekte fram med mig! Jag upplevde det som att Gud kittlade mig under ett halvår och jag bara skrattade och det som kom ut var den boken. Den var väldigt lätt och rolig att skriva.
Den senaste boken, Evigt liv, inspirerades av studier som visar på stora kunskapsluckor i förkunnelse i kyrkan idag utifrån trosbekännelsen. Framförallt är det eskatologin med ämen som Jesu återkomst, de dödad uppståndelse och ett evigt liv som sällan eller aldrig förekommer.
Du börjar att skriva om bön, sedan om evangelisation och sedan om kyrkans bekännelse. Det är nästan som en sammanfattning av missionsbefallningen: lärjungarna faller ner och tillber, bön, sedan kommer befallningen till mission och att ”lära”.
– Det här har jag sett efteråt och det var inte planerat men ser man på omslagen på böckerna så är det först en röd nyckel, sedan en röd, öppen kyrkport med ett kors inne i kyrkan och på den tredje boken ett kors. Det är som att nyckeln låst upp kyrkporten och nu är vi framme vid korset.
Alla hans böcker har samma koncept: böcker på cirka 120-130 sidor, korta kapitel med ett inledande bibelord och studiefrågor.
Hur har skrivandeprocessen förändrats under åren och vad kan du känna igen?
– För mig har bönen, kallelsen och visionen varit otroligt viktiga. Utan dem hade jag inte orkat den långa process som det innebär att skriva en bok. För det andra måste det finnas ett behov av det jag skriver. Finns det en massa böcker om att laga köttbullar behöver jag inte skriva en till. Sen funderar jag på vilka jag vill skriva till, målgruppen, och till sist hur jag ska begränsa mig. Som predikant har jag fått möjlighet att pröva mitt material och se vad som berör mig och andra. Jag har haft en liten referensgrupp som hjälpt mig med teologi och språk och som bestått av personer som både tänker lika och olika än jag. Jag brukar vänta med att läsa in mig på ämnet förrän min skrivarprocess går mot sitt slut. På så sätt blir jag inte för påverkad av andras tankar samtidigt som jag kan se om jag missat något viktigt och ge förslag på vidare läsning och fördjupning. Den stora utmaningen med att skriva är ju att fyra viktiga saker måste sammanfalla: tid, ork, inspiration och uthållighet.
Utmaningarna är många för en författare och de blir inte färre om man skriver teologi. Man förändras som författare, man mognar som människa och teolog, man tvingas ta ställning i frågor vilket skapar vänner och fiender. En annan utmaning är marknaden och ekonomin. Idag är det svårt att få ett bokförlag som vågar satsa och det är dyrt att ge ut böcker i egen regi. Joel menar att församlingar aktivt och regelbundet behöver stötta kristen litteratur idag annars riskerar marknaden krympa ännu mer i framtiden.
– Jag är så tacksam för att Bornelings förlag velat jobba med mig. Det hjälper oerhört att ha ett förlag i ryggen och ger också ett förtroende till dig som författare. Man blir inte rik av att skriva teologiska böcker på svenska men fördelarna med att skriva är ju glädjen att få uttrycka sig tillsammans med Gud, att få stå i sina gåvor och att få fördjupa sig. Upplever man en kallelse är det meningsfullt.
Trots alla utmaningar och kamp, eller kanske tack vare den, vill Joel fortsätta att skiva. Men just nu skall han vila och njuta efter två bokutgivningar under ett år.
Med hjälp av J.R.R Tolkiens bok ”Hobbiten” beskriver Joel sin egen skrivandeprocess:
– Jag upplevde att Gud gav mig en nyckel till ett berg fullt av skatter men jag såg ingen dörr in i berget, jag hittade inte ingången till skrivandet. Men när tiden var mogen visade mig Gud dörren och jag kom in i berget. Där var det som att jag fick vandra i mörker och möta en drake som jag brottades med. Jag trodde också bitvis att jag skulle bli galen. Men sen lämnade draken berget och jag fick sitta för mig själv, det var tiden innan tryckningen av boken. Då var det som att Herren sa åt mig att jag skulle vänta och att dörrarna skulle öppnas. Till slut öppnades bergets dörr och jag fick komma ut med bergets skatter, som inte var mina, och precis som Bilbo fick jag ge skatterna till folket som skulle ha dem.
Några av Joels böcker:
