text: Kristoffer Lignell bild: Anders Johansson
Rune föddes den fjärde januari 1931, på en gård i Skärseryd, sydväst om Ljungby. Han föddes in i ett troende hem och dagarna avslutades med att Runes far läste högt ur C O Rosenius Dagliga betraktelser, bad Fader vår och välsignelsen. Rune började arbeta tidigt och förutom att hjälpa till på gården arbetade han med att plantera granar och tallar, plocka potatis och bär. Han gick sju år i skolan och konfirmerades år 1945.
År 1947 anställdes han som dräng i Vivljunga och året efter i Hinneryd. Rune gjorde vapenfri tjänst på militärsjukhuset vid I 6 i Kristianstad. Han gick på Sundsgårdens folkhögskola år 1952. Det skulle ha blivit ytterligare ett år men han upplevde Guds kallelse att bli predikant, och år 1953 började han läsa på Johannelund i Bromma. Där läste han åren 1953–56 och det var här Albin Olofsson, som senare blev hans kollega som distriktsföreståndare, lärde känna honom.
– Han var en präktig man och en väldigt duktig förkunnare. Han var alltid rak och ärlig berättar Albin.
Efter studierna blev han av EFS styrelse anvisad en tjänst och flytten gick till Kråksjö där Rune började arbeta med ungdomar i Småland och på Öland. Där blev han kvar fram till år 1959 då han blev predikant i Kråksjö med en tredjedel av tjänsten förlagd till Växjö. Samma år förlovade han sig med sin Eivor och de gifte sig år 1961. Barnen Anders och Peter föddes 1963 och 1969.
Den första kallelsen till Karlshamn kom redan år 1961, men det dröjde till år 1967 innan Rune svarade ja till tjänsten som även innefattade Ringamåla och Saxemara. I Karlshamn mötte en ung Kenneth Ferm Rune för första gången.
– Jag kom inte från ett kristet hem och ville inte inte konfirmera mig i Svenska kyrkan. En kompis som hette Gustav berättade att han skulle åka på konfaläger vilket lät spännande. Gustav drog sedan med sig Kenneth till ungdomsgruppen i EFS-kapellet i Karlshamn där Rune arbetade.
– Rune är min andlige fader, säger Kenneth. Han kunde översätta evangeliet så att det grep tag i mig. Rune kunde förklara tron på ett sätt som vi ungdomar förstod. Han såg mig som människa, brydde sig på ett innerligt sätt och han vågade visa känslor.
År 1978 blev Rune distriktsföreståndare inom EFS i östra Skåne och Blekinge och år 1986 prästvigdes han i Lund. I samband med att distrikt 11 och 12 slogs ihop och blev Sydsverige gick Rune i pension efter nästan 20 år. Under åren hade han hållit kvällsandakter i Sveriges radio, engagerat sig politiskt och inom kyrkopolitiken och vigt, döpt och begravt många människor. Efter pensionen fortsatte Rune att vara aktiv i många olika sammanhang. Rune var i farten ända in i det allra sista. Han odlade i sin trädgård och i fjol satte han potatis och höll på med komposten. Han fick ta ett offentligt avsked på sin försenade 90-årsfest i Kristofferkyrkan i september förra året.
Patrik Bratt, pastor i Karlshamn och Jämjö minns Rune.
– Rune var ordningsam och hade blick för det där som andra kanske glömmer. Som pastor i Kristofferkyrkan har stödet från Rune varit väldigt värdefullt och jag kommer att sakna honom mycket.
Alla berättar om Runes förmåga att predika och flera berättar om en särskild predikan som de minns:
Rune hade ett rött glas och en lapp på vilken det stod Rune i blå bokstäver och med röda bokstäver ordet syndare. När han satte det röda glaset över lappen så framträdde endast namnet Rune. Synden var borta. Så blir det för den som är i Kristus. I Kristus försvinner synden. Det är det evangelium, det glada budskapet om frälsningen, som Rune brann för in i det allra sista.
Vi får minnas Rune med kärlek och värme och tacka Gud för det han gjort och den han var.