Sommaren har nått sitt slut och det är tid för skörd. I trädgårdar plockas tomater och på fälten bärgas säd. Själv är jag inte så mycket för varken odling eller skörd. När min fru eller kompisar plockar bär eller äpplen tycker jag själv att det är smidigare att handla i affären. Därför känner jag igen mig väl, när det i Joh 4:8 står att “Lärjungarna hade … gått bort till staden för att köpa mat”. Kanske har jag också liksom lärjungarna något att lära.
När lärjungarna återvänder säger de till Jesus: “kom och ät”. Jesus svarar lite kryptiskt att han har ”mat att äta som [de] inte känner till”. Lärjungarna är helt upptagna av den fysiska födan och förstår inte vad han menar. Jesus förklarar: “Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig”. Och så förklarar han att: inte nog med att vi kan bli mättade av att göra Guds vilja, det finns också en skörd att bärga.
Vad Jesus syftar på här verkar vara det större skeende som framträder i samma kapitel. Medan lärjungarna var och handlade fick Jesus ett möte med en samarisk kvinna. När lärjungarna kom tillbaka begav sig kvinnan in i staden. Där kallade hon på människorna att komma och möta Jesus. Effekten var omedelbar: “De gick ut ur staden för att söka upp honom”. Och när vi kommer till slutet av berättelsen står det att “många samarier från den staden … kom till tro”. I denna samariska stad fanns en skörd att bärga, som lärjungarna inte kunde se. De var så upptagna av att handla mat, att de missade skörden. Också i vår tid och i vår region verkar Gud på nya och oväntade sätt.
För mig har begreppet skörd i kristna sammanhang ofta fått en negativ klang. Men skörd handlar ju om att samla in och ta vara på den frukt som växer fram. Liksom Jesus såg och bemötte törsten i en samarisk stad så får vi söka oss till sammanhang som längtar efter Gud. Jesus beskriver hur “den som skördar kan glädja sig”. Låt oss gå in i den höst som ligger framför med en nyfikenhet på var Gud redan har sått, där det finns frukt att ta till vara och glädja sig över.
