”När ska vi på familjelägret?” ”När börjar Stenbräcka?” ”Är vi framme snart?”
Text & Bild Sofia Arleon
Ett år har gått sedan vi var här första gången, på EFS familjeläger i den blekingska skärgården. Det har satt sina spår. Mycket djupare och bättre än jag vågade hoppas. För där odlades en vänskap som fick ge både värme och lugn för resten av året. En vänskap mellan jämngamla busar med benen fulla med spring, som satt bredvid varandra under dagens alla måltider, som plockade nästan mogna blåbär, som spelade fotboll, som pysslade, som plaskade ner i vattnet och som hämtade andan i takt efter hopp i hoppborgen. En vänskap föräldrar emellan, blickar som aldrig tidigare mötts men som gjorde det i samförstånd. Där man såg hjärtats längtan i blicken, av att få ge Jesus vidare till sina barn. En vänskap över generationer, där yngre och äldre trivdes tillsammans. Fick leka, äta, lovsjunga, mötas i lägerkampen och fira gudstjänst tillsammans. Och så framförallt – en vänskap med Herren själv. Där han är med i smått och stort, i liten och stor, och gör mer än det ögat ser.
Till den här platsen återvände vi i sommar. Förväntan vibrerade i luften när bildörrarna öppnades och barnen drällde ut. Jodå, de kände igen sig. Och nog finns det något visst i det – att komma tillbaka till en plats där man känner igen sig, där minnen väcks till liv och samhörighet infinner sig direkt. Vi har kommit till ett läger, men inser att vi känner oss mer som hemma.
Visst ligger det ett arbete i det. Och bakom. Läger och hemkänsla gör sig inte av sig självt. Det upprätthålls av att vi gör det tillsammans. Och då är det allt från att faktiskt planera det hela, att vara tillfrågad ledare som håller i aktiviteter, undervisning och ljudkablar, men också att du som vuxen äter pasta carbonara med en tonåring och kollar hur läget är. Eller att åttaåringen tar fyraåringen i hand på väg till Familjekyrkan.
Familjekyrka ja, det firade vi varje förmiddag. För den morgonpigga kunde man tjuvstarta dagen med en underbar, stilla mässa. Familjekyrkan någon timme senare var inte stilla, men underbar. Vild och härlig, med Jesus i centrum. Alla som ville fick delta i dramatiseringen av dagens bibelberättelse. Visste du till exempel att det ofta smög omkring en tiger i bakgrunden av Jesu gärningar? Det fick vi se, varje förmiddag på Familjekyrkan.
De äldre barnen hade ett eget spår: Så bra! De fick djupdyka i bibeln och öva sig i att höra Herrens röst. Något som de sedan fick praktisera på kvällsmötena, där de var med som förebedjare.
Tack Jesus för en vecka av vänskapande med utrymme för både bus och paus, där du är mitt i allt.
Låt oss mötas där nästa sommar!