Sommaren 2006. ÅhusGården. Sol, vind och vatten och ett härligt konfaläger. Freja Albertsson får för första gången i sitt liv höra om Gud på riktigt. Innan dess visste hon bara det hon lärt sig i skolan och det kändes som en myt. Sommaren 2006 på ÅhusGården börjar Freja att söka Gud.
Freja Sofia Albertsson är en person som lever i bön och lever nära Gud. Det märks på många sätt. Hon har ett lugn som är utöver det vanliga. Hon vet vem hon är. Hon ger sitt liv till Honom. Det har nästan gått tio år sedan hon på sin konfirmation läste en kommentar i sin bibel från en av sina konfaledare. ”Fortsätt att söka Gud” stod det. Freja hajade till när hon såg det och förstod inte riktigt att hon redan börjat söka Honom.
Idag är Freja aktiv i sin lokala församling, EFS-kyrkan i Ängelholm, där hon bland annat finns med som ledare för ungdomsgruppen men även i många andra uppgifter. Hennes föräldrar var aktiva i föreningsliv under hela hennes uppväxt och det har präglat både Freja och hennes syster. Det spelades fotboll, det gymnastiserades, man seglade och var med i scouterna.
– Det fanns kompisar överallt, säger Freja. I skolan men även i alla aktiviteter vi var involverade i. När jag tänker efter så förstår jag nu hur allt detta har format mitt liv.
När åldern var inne för konfirmation var det något man gjorde av tradition.
– Det var en viktig tid för mina föräldrar, berättar Freja. Det var ett första steg in i vuxenlivet och det var första gången jag var borta från dem en längre tid.
Att det just blev EFS Sydsveriges konfirmationsläger var på rekommendation av bekanta som inte heller rörde sig inom kyrkan.
– Bättre kunde det inte ha blivit, säger Freja med ett leende. Undervisningen var bibelfokuserat men hur mycket förstod jag först senare. Något som kom att betyda mycket för mig var de vittnesbörd som konfaledarna delade. Tänk vad viktigt och stort det är att vara konfaledare. Man påverkar så otroligt mycket mer än man förstår.
Innan konfirmationen hade Freja varit på någon ungdomskväll i EFS-kyrkan i Ängelholm och på Skärgårdslägret där hon fick möjlighet att träffa kristna ungdomar. Detta ledde till att UG blev en självklar fredagsaktivitet.
– I församlingen fanns det dansgrupper där många var med. Det kom att betyda allt, säger Freja och ser fundersam ut. Mina starkaste minnen från ungdomstiden är just dansen som blev en lärjungaträning på ett annat sätt. Utan den undrar jag om jag varit med i församlingen idag.
Freja har varit med i Salt Sydsveriges styrelse i fem år varav som ordförande i tre år. Innan hon engagerade sig på distriktsnivå började hon sin styrelsebana i den lokala Salt föreningen.
– När jag kom med i styrelsearbete insåg jag att jag faktiskt kan påverka, säger Freja. Genom att finnas med i styrelsearbete kan jag hjälpa barn och ungdomar att finna Jesus, hjälpa dem växa i sin tro och hjälpa dem se vem Gud är på riktigt.
När hon började i Salt Sydsveriges styrelse blev hon förvånad över att det var mycket större än hon hade förväntat sig. Det var en väldigt stor budget men även en stor resursbank av ledare och deltagare som hon nu ansvarade för tillsammans med övriga i styrelsen.
– Jag hade inte förstått hur mycket resurser, både i tid och i pengar, som behövs för att dra runt alla läger och verksamhet som Salt Sydsverige ansvara för, säger Freja.
Det är uppenbart att Freja har vuxit in i sitt arbete och hon är en omtyckt ordförande. Hon uppmuntrar de som har intresse i styrelsearbete att börja på lokal nivå. Man kan börja med att fråga om att få vara med på ett möte för att se hur det går till och för att se om man tycker det är intressant.
– Det är ju faktiskt så att även en tioåring kan påverka, säger Freja.
Frejas tid som ordförande lider mot sitt slut och vid nästa årsmöte lämnar hon över ordförandeklubban. En ny tid i livet tar vid: efter att ha arbetat i fem år som undersköterska har intresset för fysioterapi vaknat i henne och denna termin har hon börjat den tre-åriga utbildningen i Lund.
– Även om jag lämnar Salt Sydsveriges styrelse betyder det inte att jag lämnar mitt engagemang i Salt, säger Freja. Det är en sak som är säker, det betyder för mycket!
Text: Helena Eriksson
Foto: privat