Bibliska gestalter – del 19: Elisha
Elisha växte upp i en bondefamilj i den bördiga Jordandalen på en ort som hette Avel Mechola i mitten av 800-talet f.Kr. Han visste säkert sedan barnsben vem profeten Elia var, men hade av bibeltexten att döma aldrig mött honom som vi läser om i 1 Kung 19.
Kallelsen till profet
Elisha var vid detta tillfälle ute och plöjde på familjens åkrar då Elia kom vandrande dit. Elia hade fått uppmaningen från Gud att kalla Elisha till profet. Själva kallelsen kan, i våra ögon, se ut att ske på ett lite underligt sätt. Elia gick fram till Elisha, där han gick bakom plogen, och kastade helt sonika sin mantel över honom. Och i det ögonblicket var han utsedd till profet.
Detta tillvägagångssätt hörde till tidens sed, och övertogs faktiskt av den tidiga kristna kyrkan. Om du mötte en biskop under denna tid och denne kastade sin mantel över dig så blev du präst. Sedermera blev kraven högre än så för att få tillträde till prästämbetet, och seden att kasta manteln övergavs. Men spår av seden finns kvar även i dagens prästvigning när biskopen lägger stolan över axlarna på den som vigs till präst.
Elisha lämnade genast sitt föräldrahem och började följa Elia. Han fungerade som Elias tjänare men fick också lära sig hur profetens roll såg ut. Han blev Elias lärjunge.
Under nästan hela Elias tid som Herrens profet pågick vad som idag närmast skulle kallas för ett religionskrig. Många gånger stod Elia, som Israels Guds profet, ensam mot de många som tillbad Baal. Flera av Israels kungar hade också vänt Israels Gud ryggen och tillbad främmande gudar. Som vi läste i denna artikelseries förra del, så präglades därför Elias profetgärning av mycket förföljelse.
När Elisha nästa gång nämns i bibeltexterna så hade denna turbulenta tid börjat gå mot sitt slut. Folket i Israel hade återvänt till Herren, och därmed var det också dags för Elia att avsluta sin gärning. Både Elia och Elisha var medvetna om detta. Elia försökte flera gånger lämna Elisha för att gå ensam och möta Herren, men Elisha vägrade och stannade troget vid Elias sida.
Den fallna manteln tas upp
Elia fick en särskild nåd av Gud, en nåd som tidigare bara getts åt en person, nämligen Henok som vi kan läsa om i början av första Moseboken. Denne fick nåden att tas direkt upp till himmelen utan att först behöva dö. Mycket kortfattat, men väldigt vackert, beskrivs denna händelse i 1 Mos 5:24: ”Henok levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.”
När Elia och Elisha kom fram till floden Jordan så tog Elia sin mantel och slog den i vattnet och vattnet delades så att de kunde gå torrskodda över till andra sidan.
På vägen över frågade Elia sin lärjunge vad denne ville att han skulle göra för honom innan han togs bort från världen. Elishas svar är mycket oblygt – ”Låt mig få dubbla arvslotten av din ande.” Elisha bad alltså om att få bli en dubbelt så mäktig profet som sin lärare. Han fick av Elia löftet att så skulle ske, om han var närvarande och såg när Elia togs bort från jorden.
Och just då skedde det. En vagn av eld blev synlig mellan dem och skiljde dem åt, och i en stormvind togs Elia upp till himmelen och försvann ur Elishas synfält. Elias mantel, som så många gånger varit redskapet för Guds handlande genom denne, hade fallit av då Elia togs bort. Elisha plockade upp manteln och gick ner till Jordans strand och slog den i vattnet, som för att pröva om hans bön till Elia om kraft till sin uppgift som profet hade uppfyllts. Vattnet delade sig och Elisha gick över till andra sidan igen. Han hade fått sin mästares krafter från Gud och han hade fått kraften i dubbelt mått. Underverk av olika slag kom att känneteckna Elishas tid som profet i mycket högre grad än Elias.
Från denna händelse har vi fått uttrycket ”att plocka upp den fallna manteln” efter någon, i betydelsen att efterträda någon i en viktig och svår uppgift.
Efter denna händelse gick Elisha till Jeriko, där det fanns en profetskola. Stadens vattenförsörjning var hotad eftersom det hade blivit förorenat. På Guds order kastade Elisha salt i vattnet och det blev rent och drickbart igen.
Elisha var inte, som Elia, en eremit som levde ute i vildmarken, utan han bodde under stor del av sin tid i Israels huvudstad Samaria där också kungen residerade. Även om kungarna i Israel hade vänt ryggen åt sina företrädares dyrkan av Baal, så gjorde de fortfarande det som var ont i Guds ögon. Och följden blev, som så ofta förut, att grannfolken drog i krig mot Israel. Denna gång var det kungen i Moab som gick till attack. Israels kung Joram allierade sig med kungen i Juda och gick ut för att möta anfallaren, men efter sju dagars marsch stod de utan vatten i Edoms öken.
Kung Joram misströstade men Joshafat, kungen över Juda, frågade om det inte fanns någon av Herrens profeter att rådfråga. Någon nämnde att Elisha fanns med i hären och han kallades fram inför kungarna. Elisha svarade trotsigt Israels kung att han ju kunde vända sig till sina föräldrars profeter, alltså dem som tillbad Baal. Men för kung Joshafats skull så ville ändå Herren hjälpa hären. De fick vatten och den moabitiska hären lurades in i ett bakhåll och besegrades.
Elishas underverk
Vi läser om Elishas profetgärning i de tretton första kapitlen i Andra Kungaboken. Det är många underverk som beskrivs i dessa kapitel. En gemensam nämnare är att undren oftast sker för att hjälpa människor som lever i utsatta livssituationer.
Han hjälper en profetänka, som stod inför den fasansfulla situationen att en fordringsägare ville ta hennes två söner till slavar som betalning för en skuld som hon inte kunde betala. Hon hade bara en kruka olja, och det förslog inte långt. Elisha lät oljan förmeras så mycket att kvinnan kunde sälja den, betala sin skuld och behålla sina söner.
En kvinna i en stad som hette Shunem visade omsorg för Elisha när han besökte staden. Hon var rik men barnlös. Elisha lovade henne att hon året därpå skulle ha fått en son och så blev det. När sonen sedan blev sjuk och hastigt dog kom kvinnan till berget Karmel där Elisha befann sig och beklagade sig. Elisha följde med henne tillbaka och återuppväckte pojken till livet igen.
En av de mest kända berättelserna om Elisha handlar om Naaman, den arameiske kungens överbefälhavare, som hade drabbats av den fasansfulla sjukdomen spetälska. Genom en slavflicka från Israel som han hade i sitt hushåll fick han nys om Elisha och beslöt sig för att åka till denne i hopp om att kunna bli fri från sin plågsamma sjukdom.
När han efter ett första besök hos Israels kung i Samaria hittade fram till Elisha, så fick Naaman inte den respons han hade räknat med. Elisha sa bara kort åt honom att åka ner till floden Jordan och doppa sig sju gånger. Naaman hade säkert förväntat sig några mer storslagna ritualer och böner och blev så arg att han tänkte strunta i alltihop och vända hem igen. Men hans följeslagare som fram till honom och sa: ”Om det hade varit något svårt som profeten bett dig göra, hade du då inte gjort det? Desto större anledning att göra som han säger om han bara ber dig doppa dig i vatten.”
Naaman gjorde som Elisha hade sagt och blev fri från sin sjukdom. Det som denna berättelse kan lära oss om Gud är att det inte alltid är i de stora och högtidliga tingen som vi kan finna Gud och få hjälp. Gud arbetar oftast i det lilla och det vardagliga och därför är det där vi främst bör söka honom.
Elisha och Jehu
Liksom för andra profeter så handlade mycket av Elishas tid som profet om att ingripa i olika politiska skeenden. När den arameiske kungen drog i krig mot Israel så fanns Elisha i händelsernas centrum. Han räddade flera gånger Israels kung undan den arameiska hären, men fick när Samaria belägrades och stor hungersnöd utbröt skulden av kungen för den situation som uppstått.
Till slut var Guds tålamod slut med den kungadynasti som härskat i Israel under många år och gav Elisha uppdraget att smörja en ny kung. Valet föll på en mycket stridbar general i den israeliska armén som hette Jehu. Dennes vana att fara snabbt och brutalt fram med sin stridsvagn har gett upphov till talesättet att en mycket snabb och skoningslös människa kan sägas ”fara fram som (ett) Jehu”.
Jehu och Elisha gjorde tillsammans revolt mot den styrande dynastin i Israel och denna besegrades i grunden och med den utplånades också de sista resterna av Baalskulten i Israel.
Om de sista åren av Elishas liv berättar bibeltexterna mycket lite. Han var aktiv in i det sista och underverken kring honom tog inte ens slut när han dött. Det berättas om ett rövarband som vid ett tillfälle kastade ner en död man i Elishas grav. Då den döde kom i kontakt med Elishas ben så vaknade han till liv igen och gick ur graven.
Israel utplånas
Efter Elishas död uppträdde ingen ny stor profet i Israel. Efter ett stort antal byten av kungar på landets tron erövrades Israel av den framväxande stormakten Assyrien. Folket fördes bort i fångenskap och Israel som rike upphörde att existera. Tio av Israels tolv stammar försvann i och med detta ur historien.
Kvar fanns nu Sydriket Juda med dess kung i Jerusalem. Om detta rike och om den kanske störste av gamla testamentets profeter, Jesaja, ska nästa del i denna artikelserie handla.
Text: Håkan Lindberg