En efter en kommer de. Förväntan är stor. Man samlas runt fikaborden och det tar inte många minuter förrän samtalen och skratten hörs. Det är uppenbart att glädjen att se varandra igen är stor. För vissa är det 70 år sedan konfirmationen för andra är det 40 år sedan. Det spelar ingen roll hur länge sedan det är, det finns massor att prata om!
Det har varit konfirmationsläger på EFS-gården i Åsljunga sedan 1933 men redan 1927 började distriktet med läger i Lärkeröds skola. Under en dag i maj samlas de som konfirmerades 1946, 1956, 1966, 1976 på gården för en dag i minnenas allé. Dagen börjar med en minnesrunda runt gården så alla kan se hur det ser ut idag.
Nere på bryggan står Östen, Anita, Lena, Barbro och Anitha och pratar minnen från 1966. Damerna berättar att de sov med papiljotter på nätterna och att en av deras kompisar beslöt sig för att klippa håret inför konfirmationen. Det gick dock inte så bra eftersom hon blev klippt i örat och blodet forsade.
Gunnel, som själv är jubilar från 1956, var ledare under lägret 1966. Hon blir påmind av sina konfirmander om killen på lägret som stal nattvardsvinet innan konfirmationen.
– Vi blev förhörda av vår konfirmationspräst, Håkan Olsson, en och en, berättar Anita. Det var ett äventyr och killen som stal vinet blev inte konfirmerad.
Ute i Skogsbrynet, som blev färdigbyggt 1968, står några konfirmander från 1976 och funderar.
– Jag och Roland delade rum, berättar Lars. Pojkarna bodde ute i Skogsbrynet, som man då kallade lägerstugan, medan tjejerna bodde inne i huset.
– Vi killar fick duscha i källaren men det blev nog bara högst var sjunde dag, säger Roland.
Lars och Eva-Helen skrattar till och funderar om det inte var så att flickorna hade varmvatten varannan dag och pojkarna varannan.
Inne i Brasrummet sitter tre damer från konfirmationslägret 1946. På frågan om det förekom något bus under deras tid skakar de alla tre på huvudet men ögonen säger något annat.
– Vi var ett gäng som tog båten ut på sjön olovandes, säger Gullbritt. Jag bodde i byn så när lägret var slut skulle de ta mig hem. Det var ju bara så att jag fick åka med tillbaka också för jag hade cykeln på gården. Sedan cyklade jag hem.
Berit och Ann-Britt skrattar åt minnet. De minns att deras konfirmationspräst, Johan Hagner, hade varit missionär. Ibland lade han lektionerna utomhus, något som man inte hört om på den tiden.
– Han tyckte om att sitta i solen efter sina år i Afrika, berättar Ann-Britt.
Det verkar som att det gick vilt till under konfirmationslägret 1956. Vi får höra om klättring i brandtrappor, hopp ut på taket och snokar på ballkongen. Det mesta verkar ha skett för att pojkarna ville imponera på flickorna!
– Om man ser hur hög säkerheten är idag så är det ett under att vi överlevde då, utbrister Gunnel. Idag är båtarna fastlåsta och flytväst fanns inte i tanken på vår tid.
Lunchen intas vid vackert dukade bord och var årgång sitter tillsammans. Både minnena och skratten är många. Därefter samlas vi i kyrksalen och lyssnar till Magnus Lennartsson och Albin Olofsson, båda konfirmationspräster från läger på gården, som pratar om konfirmationsläsning nu och då.
Albin beskriver hur en dag kunde se ut förr om åren:
– Dagen började med att väcka ungdomarna. Det kunde vara lite svårt att få upp pojkarna men när det väl var gjort samlades vi runt flaggstången.
Under förmiddagen hade man lektioner och sedan var det mat. Albin berättar om en pojke som gick upp sju kilo under sitt läger. Mat är en stor del av alla läger! Efter lunch var det sångövningar innan lekarna tog vid. Det var de unga ledarna som brukade hålla i andakterna på kvällarna.
– I tonåren måste man vara försiktig och inte pressa på med tron utan låta den mogna i den takt som passar var person, säger Albin. Att höra en tonåring be är stort och mäktigt.
När det var dags att sova gick ledarna runt till varje rum och sjöng ”I frid får jag lägga mig ner”.
– Det var ju faktiskt ett sätt att natta dem, skrattar Albin.
Magnus menar att dagens konfirmationsläger ser i mångt och mycket detsamma ut. Men det är inte i första hand lektionstimmarna som är undervisningen. Det är att leva tillsammans.
– Jag minns en tjej som i matkön frågade mig om varför Jesus var tvungen att dö, säger Magnus. Jag förklarade och hon lyssnade. Sedan frågade hon ”kan man köpa tandkräm i kiosken”.
Skratten haglar och Magnus menar att det är så det är på konfirmationsläger. Undervisningen smälter in i allt; lek, lektioner, tävlingar, fritid.
Samtalet med Albin och Magnus avslutas med en nattvardsgudstjänst innan dagen avrundas med kaffe och tårta.
Det är tydligt att dagen har fått betyda mycket för deltagarna. Att tillsammans få fundera kring, kanske de viktigaste, veckorna i tonåren, att under skratt och tårar få minnas tillbaka och än en gång få inse vikten av konfirmationslägren. Mångas liv förändras för alltid, de unga får självförtroende, de lär känna sig själv bättre och de får höra och lära om Jesus. Vid varje läger är det minst en som väljer att följa Jesus Kristus, oftast fler. Större kan det inte bli!
Ni som konfirmerades 1947, 1957, 1967 och 1977 på EFS-gården i Åsljunga får göra er beredda. Under hösten 2017 arrangeras en jubileumsdag för er. En inbjudan från EFS Sydsverige och EFS-gården kommer att skickas ut i god tid innan!
Text och foto: Helena Eriksson