Från mitten av augusti, varje år, fylls varje vrå i Lerbergets kyrka efterhand med fler och fler saker och kläder. Det är alltid några stycken i kyrkan under dagarna som packar upp lådor och påsar samtidigt som man umgås och har trevligt. Detta har man gjort varje augusti i hela 34 år, sedan 1983 då man arrangerade den första loppmarknaden i Lerbergets kyrka. Den 3 september kl 13.00 är det dags igen!
Lerbergets loppis har gott renommé, man är noga med att diska det som är smutsigt, man slänger sådant som är trasigt och man testkör all elektronik. Under försäljningen är det välorganiserat och har man varit på loppisen förr vet man precis var man hittar vad. Även under veckorna innan då man packar upp är organisationen fulländad och år efter år har man använt samma system. Alla vet vad som gäller. Var ”avdelning” har en ansvarig men man hjälps åt att packa upp i de olika rummen. Sven Gudmundsson har tagit hand om böckerna i många år och även böckerna är indelade i olika kategorier.
– I år märker vi att det är betydligt mindre skönlitteratur men desto fler matlagningsböcker, säger Sven. Det kan vara så att det digitala tar över och det märks även här.
Vad är det som driver församlingen att år efter år åta sig detta enorma arbete?
– När vi började hade vi ingen aning om vilka proportioner det skulle ta sig, säger Laila Uddling som varit med från början. Då var det social samvaro oss emellan och vi fikade tillsammans men det har verkligen fyllts på och vuxit genom åren.
Bente Jakobsen, Barbro Johansson, Åsa Dencker och Sven Gudmundsson håller med och tillägger:
– Vårt missionsintresse är stort och om vi kan hjälpa till och dela med oss på detta sätt känns det helt rätt. Dessutom är arbetsgemenskapen härlig.
Åsa Dencker är personalansvarig och berättar att det inte varit några problem att få människor att hjälpa till på själva loppisdagen. Även grannarna tycker det är roligt, gamla arbetskamrater hjälper till och många utifrån finns med tar i.
Under åren har man fått in 3,5 miljon kronor som oavkortat gått till missionen. Vanligtvis ligger intäkterna numera på runt 150 000 kr per år och det hoppas man på även i år. EFS riks insamling Etiopien svälter är årets mottagare. Under själva loppisen finns det även tillfälle att fika för besökarna och auktionen drar igång kl 14.00.
Bo Persson har basat över möblerna i många år. Det är även Bo som är transportansvarig och hämtar sådant som folk önskar hjälp med att transportera till kyrkan.
– Jag kan inte säga hur många givare vi har men många återkommer år efter år när de under semestern rensat i förråden, säger Bo med ett skratt. Men kyrkan börjar bli för liten för att ta emot alla saker.
Olga Müntzing tycker det är roligast att hjälpa till med möblerna men även hon packar upp lådor där det behövs.
– Det är roligt att öppna låda efter låda, säger hon med ett leende. Ofta får jag se saker jag aldrig sett förut.
Ulla-Britta Gudmundsson håller med:
– Det är spännande att öppna lådor som lämnas in och se vad folk har i sina gömmor, säger hon samtidigt som hon håller upp en fin svart väska och tittar på den med beundran.
Ulla-Britta menar att man lär känna människorna i kyrkan på ett annat sätt när man arbetar så nära varandra. Arbetsgemenskapen är något som alla återkommer till när man pratar om arbetet kring loppisen. Den är viktig och betyder mycket.
Mikael Pernborg, präst i Lerbergets kyrka, menar att alla vinner genom loppisen.
– Människor städar förråden som sommarterapi och känner att de hjälper till genom att skänka saker hit. De som arbetar med loppisen gör något tillsammans samtidigt som pengarna går till de som behöver dem. Win win, helt enkelt!
Lerbergets kyrkas hjärta är stort. Att hjälpa andra driver medlemmarna till att år efter år ge av tid och kraft. Den glädje de får tillbaka smittar av. Välkommen på loppis i Lerberget den 3 september kl 13.00.
Text och foto: Helena Eriksson