Mitt i ett villaområde i Staffanstorp står hon. Stolt, välskött och välkomnande. Här har hon stått i hela 110 år och många människor har passerat och funnits med i verksamheten och på gudstjänsterna. Många har fått sina liv förvandlade här. Tänk om dessa väggar kunde tala, vilka fantastiska historier vi kunde få höra. EFS Betanias missionshus firar denna kväll, firar 110 år av möten med människor och möten med Jesus.
Missionsföreningen i Staffanstorp är ett år äldre än byggnaden i sig. Man kan undra varför föreningen väljer att fira byggnaden och svaret är enkelt; det blev helt enkelt inget firande förra året när föreningen fyllde 110 år, så man firar i år istället. Under dagen är huset öppet för alla att komma och se sig om. Man har satt upp fotografier från åren som gått och naturligtvis bjuds det på fika. På eftermiddagen ljuder sången i kyrksalen. Österlen gospel, som bjuder på konsert framåt kvällen, övar både inför denna dag såväl som inför julen. På kvällen blir det jubileumsgudstjänst med Håkan Lindberg som predikant.
Runt bordet sitter Kerstin och Per Andersson samt Sven E Johansson. Alla tre kom med sina familjer till Staffanstorp på 1970-talet och valde genast att, tillsammans med några fler familjer, engagera sig i missionsföreningen. Den verksamhet som bedrevs då passade inte riktigt barnfamiljerna så man startade upp olika verksamheter såsom flickgrupp, tonårsgrupp och barntimmar. På den tiden hade man sina gudstjänster på tisdagskvällarna men dessa flyttades till söndagarna för att passa barnfamiljerna bättre. Bönen blev kvar på tisdagens kväll. Varje tisdag sedan missionsföreningen startade för 111 år sedan har man haft samlingar på tisdagskvällarna och så är det än idag.
– Idag är vi 17 medlemmar, berättar Kerstin. Vi är ungefär tio-tolv personer på gudstjänsterna.
Dessa äger rum varannan söndag och då kommer Michael Rastas, präst i EFS-kapellet i Lund, till Staffanstorp för att predika. Föreningen har ett nära samarbete med EFS-kapellet som de stöttar både ekonomiskt och i bön. En lördagskväll i månaden samlas man och erbjuder olika program och samkväm. Syföreningen är stor och man samlar in pengar till olika missionsprojekt i Etiopien men också till exempelvis Open Door och Noomi.
– Vi skulle så gärna önska att några unga familjer flyttar till Staffanstorp och väljer att engagera sig i missionsföreningen, säger Kerstin. Tänk om det kunde bli som när vi kom hit som unga familjer.
Svenne berättar att när de kom som unga familjer lämnade de äldre över med orden ”ta hand om det här nu”. Det är precis vad man har gjort och gör med den äran. Nu längtar man efter att själv kunna få lämna över till unga familjer med samma ord.
Det finns en sprittande energi och entusiasm hos de engagerade idag. Ansvaret de fick på 1970-talet tar de på allvar och det är viktigt för dem att ”ta hand om det här nu”. Samtidigt förstår man att man är en liten förening och kanske blir det de som är engagerade idag som blir de som får sälja missionshuset.
– Om Gud låter oss veta att det är Hans vilja, då blir det så, säger Kerstin fundersamt.
Svenne fortsätter:
– De som idag flyttar till Staffanstorp behåller sitt engagemang i antingen Lund eller Malmö. De bor här men arbetar och har engagemang på annan ort, så är det.
Även om man ännu inte ser vem man kan lämna över till fortsätter verksamheten som aldrig förr.
– Vi som vill leva tillsammans med Jesus behöver få näring och uppmuntras att tjäna dem vi möter, säger Kerstin. Vi behöver vara ljus och salt i vår omgivning. Ljusen behöver tändas och vi behöver komma samman för att lysa för andra och vara ett värmande inslag i vår by. EFS Betania behövs i Staffanstorp.
Missionsföreningen är väldigt på det klara med varför de finns och det är inte bara för att ”ta hand om det här”. Bönen är ett starkt inslag i vardagen hos medlemmarna. Man ser och förstår att man är en stor del av en större rörelse där man kan göra stor skillnad genom bönen. Det här är inte på något sätt en missionsförening som har gett upp utan man ger sitt allt i sina uppgifter.
– Det är viktigt att vi kan hålla kvar EFS styrka med bibel, bön och lovsång i byn, säger de med leenden som är äkta och varma.
Det är en inspirerande liten missionsförening, EFS Betania i Staffanstorp. Under konserten på jubileumsdagen lästes en text som talade till föreningen. Den handlar om hur gässen flyger effektivt tillsammans, när ledaren blir trött tar någon annan över och när någon är sjuk samlas några stycken kring den sjuke och finns där som hjälp. Kanske är det så man ska se på den lilla missionsföreningen – effektiva i sin grupp, de delar på ledarskapet och finns till för varandra under sin resa. Man lämnar inte EFS Betania i Staffanstorp oberörd. Här har man god samverkan med St Staffans församling och vill fortsätta att man ”tar hand om det här”, stolta och med stor glädje.
Dum som en gås
Säker har du många gånger sett gässen på väg söderut i V-formation. Men visste du hur oerhört klokt det är av gässen att flyga på detta sätt?
Genom att flyga i V-formation kan flocken flyga 71 % effektivare än om varje fågel skulle flyga för sig själv.
Varje gås som flaxar med vingarna, underlättar för bakomvarande fågel genom att skapa uppåtvindar. Om en gås faller ur formationen, återtar den sin plats så fort som möjligt för att kunna dra nytta av lyftkraften från framförvarande gås.
När ledargåsen blir trött, flyttar den bakåt i formationen och en annan gås tar tätplatsen.
Gässen längre bak i formationen skriker för att heja på de främsta för att hålla farten.
När en gås blir skadad och inte kan flyga med längre, lämnar två andra gäss-formationen för att hjälpa och skydda den skadade gåsen. De stannar tills gåsen antingen kan flyga igen eller har dött.
”Dum” som en gås? Ja, gärna! (Ur Det är aldrig kört! Samlingsvolym, Argument)
Text: Helena Eriksson
Foto: Per Andersson