Hans ögon tåras när han tänker tillbaka på tiden som ungdomsledare på Heljarödsgården. Han pratar sakta och lite lågmält. Minnena sköljer över honom och han berättar om en tid när han fick uppdraget av de olika föreningarna i Kullabygden att få igång verksamhet på gården. Han berättar att han inte hade något att bygga på. Han började på noll men tilliten till Gud var stor. Lönen var låg men Gud försåg. Bilen gick sönder, då köpte någon en bil till honom. Då och då stod det en matkasse till honom på trappen. De första fyra bibelstudiekvällarna satt han ensam, ingen kom. Den femte veckan kom en, den sjätte en till och sedan rullade det på och Heljarödsgården blev en stor mötesplats för ungdomar varje vecka. Ur detta sprang ungdomslägret Midsommarljus.
Tobias Nordén är den ungdomsledare som kring 1996-97 fick igång det stora ungdomsarbetet på Heljarödsgården. Man samlade mellan 50-60 ungdomar per gång och idag kan vi se att det betytt oerhört mycket för de som var ungdomar under denna tid.
– Vid den här tiden fanns det inga större läger för ungdomar som det gör idag, säger Tobbe som han kallas. Vi behövde en samlingsplats där vi kunde vara tillsammans mer än under en kväll.
Det började med ett tredagarsläger i samband med midsommar och gårdens tältmötesserie som hållit på i många år. Redan år två utvecklade man det till ett tio-dagarsläger som var uppdelat på tre; första fredagen till söndagen, vardagarna måndag till torsdag, andra fredagen till söndagen. Man kunde välja att vara med hela tiden men man kunde även välja en eller två delar.
– Det kostade inte mycket att vara med, säger Tobbe. Det skulle inte hänga på om någon inte kunde betala, alla skulle kunna få vara med.
Man frågade ungdomarna vad de ville med lägret och man kom snabbt fram till att man vill ha tid för gemenskap med lugn och ro. Tobbe ledde bibelundervisning på förmiddagarna. Eftermiddagarna och kvällarna var man med på tältmötesseriens undervisning och gudstjänster. Däremellan fanns mycket lite aktiviteter.
Tältmötesserien fick alltså ett ungdomligt inslag och det förändrade saker lite grann men glädjen över att ha ungdomarna med var stor och Tobbe kände inget annat än stort stöd från de äldre.
Rebecca Nordén, kusin till Tobbe, var ungdom under den första tiden.
– Gården och ungdomsgruppen med Tobbe har fått betyda enormt mycket, säger hon fundersamt. Det var ett tillhåll för min generation. Både ungdomsgruppen och Midsommarljus blev en plats där vi fick hänga och umgås, där vi fick bara vara tillsammans med ledare som älskade oss.
Under många år handlade Midsommarljus, som sagt, om att umgås, det fanns inga program eller aktiviteter. Man var med på tältmötesseriens gudstjänster där framförallt för- och eftermötena med lovsång var viktiga för ungdomarna. Det blev också sena nätter på caféet och ungdomarna fick sova länge på förmiddagarna.
Lägret fortsatte efter att Tobbe lämnat över stafettpinnen till andra ledare och man såg att de som varit ungdomar i början gärna var med som ledare när de blivit äldre. Att vara ledare var också ett sätt att fortsätta kunna tillbringa midsommar på gården. Under åren växte hela tältmötesserien till ett tillsammans med lägret och många familjer kom med sina husvagnar och tält under veckan. En tradition som har fortsatt i alla år – att få ge tillbaka till Midsommarljus har varit viktigt för flera generationer.
– Jag var med som ledare några år när jag blev äldre och när jag och min man Niklas fick barn tog vi husvagnen och hängde där ute ett par år, säger Rebecca. Det som var så fantastiskt var att det var generationsöverskridande. Barnen sprang omkring, de äldre tjänade på olika sätt och mitt i detta fanns ett grymt ungdomsläger.
Upplägget och visionen har levt kvar under nästan alla år. För några år sedan tog man bort de tre delarna men lägret var fortfarande tio dagar långt. När tältmötesserien lades ner kortades lägret till fyra dagar och så var det under tre år. Det senaste lägret är med all sannolikhet det sista och det varade endast ett dygn.
Samuel Strömblad, mellan Josef och Lovisa berättar att han inte var så peppad på att komma till Midsommarljus men att mamma tyckte han skulle åka. Det blev mycket bättre än det brukar och de gjorde mer än han trodde de skulle göra. Han är glad att han åkte och bäst av allt vara att han fick leda lovsång.
Josef Larsson var med i år men även förra året. För honom var det självklart att komma tillbaka detta år.
– Jag visste inte att vi skulle vara så få som 13 personer men det blev väldigt, väldigt bra, säger Josef. Alla kände alla och det var grymt kul.
Lovisa Helgesson har tillbringat varje midsommar på Heljarödsgården under hennes uppväxt då familjen har tältat och även engagerat sig i lägret. Denna sommar var det första gången då hon hade åldern inne och kunde vara med på ”riktigt”.
– Det blev riktigt bra fast vi inte var så många, säger Lovisa. Vi hann också med midsommarpokalens fyra tävlingar, gudstjänst, midnattsmässa och andakt under dygnet. Det var väldigt mysigt faktiskt.
Det blev alltså en fin avslutning på en 22 år lång epok. Midsommarljus har fått prägla väldigt många unga i vårt distrikt under dessa år. Unga som vuxit upp och som har fortsatt söka Gud, som har fortsatt att växa i sin tro och som har valt att finnas med i lokala sammanhang och lägga sitt engagemang där. Men inte bara där. Många, många av dessa unga har även valt att lägga engagemang på distrikts- och riksnivå, allt för att bygga Guds rike i vårt land. Tänk vad ett initiativ, som Tobbe i början kanske inte kände var som något stort och väldigt, kan få betyda för ungdomar, ledare och i detta fall även för Tobbe. Ringar på vattnet – allt i Jesu namn.
Text: Helena Eriksson
Foto: Helena Eriksson, privat