text: Sarah Pedersen
bild: Sarah Pedersen/Anna Sköld
Lördagen den 4 maj samlades ett gäng nyfikna unga i EFS-kapellet i Lund för att lyssna till överläkaren Tomas Seidal och äta brunch. Föredraget handlade om tro, etik och vetenskap.
Jag tog mig dit i spänd anda med ett öppet sinne och förhoppning om att lära mig något nytt. Själv studerar jag till sjuksköterska och en stor del i programmet handlar om etik och vetenskap. Även kritiskt tänkande är en viktig komponent i alla universitetskurser. Sjuksköterskeprogrammet innefattar även mycket om människokroppen i form av biologi, anatomi och fysiologi. Inget om tro nämns under utbildningen och därför var det ett ypperligt tillfälle att få djupdyka lite i hur fint tro samspelar med etik och vetenskap.
Tomas börjar föredraget med att förklara just hur finjusterat allt är i kroppen, i siffor om tusen miljarder på cellnivå. Det blir tydligt hur unik människan är från ett biologiskt och medicinskt perspektiv. Hur tro kommer in i vetenskap och medicin är en intressant och otroligt relevant fråga. Som Tomas förklarade påverkar det hur vi betraktar och värderar människan utifrån; om vi tror att hon blev till av en slump eller avsiktligen. Tron sätter saker i perspektiv genom hur Gud ser på människan. Han förklarade vidare att det är nödvändigt att ha en grund för människovärdet: ett credo, en doktrin. Det finns bland annat med i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och även i den kristna värdegrunden.
Missbruk av mänskliga rättigheter har skett otaliga gånger genom historien, bland annat i form av massmord, där man väljer bort vissa grupper av människor. Han förklarar att när människovärdet hotas är det först och främst de svaga och utsatta som får sin existens ifrågasatt. Det kan handla om ras, etnicitet, religion, ålder eller etniska egenskaper såsom sjuka, handikappade eller ofödda barn.
Det ofödda barnet har tack vare föreningen “Ja till Livet” – numera “Människovärde” – som Tomas varit ordförande i (1997-2009) börjat bli benämnt som ‘det ofödda barnet’ istället för ‘foster’ eller ‘cellklump’, vilket är ett stort steg. Han förklarar att kränka den, i Guds ögon, okränkbara människan är att vända sig bort från Gud, som vi bekänner i syndabekännelsen: “Jag har inte älskat dig över allting, inte min nästa som mig själv, genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår och har del i världens bortvändhet från dig.”
Abortfrågan är svår då det finns många olika situationer, alla lika svåra. Tomas förklarar att i en situation kan det vara fördelaktigt att agera på ett visst sätt för bästa utgång, men det innebär inte att man agerar på det viset i alla situationer. Angående fosterdiagnostik förtydligas det att det är ett aktiv ja eller nej till ett liv. Beroende på hur “bra” eller “normalt” barnet är enligt människans mening blir han/hon antingen given eller nekad livet. Han förklarar hur det krävs mod att stå för ett absolut människovärde eftersom det finns många olika åsikter. Tomas betonar att Gud bryr sig om barnet från befruktningens tillfälle, till och med innan. Det ofödda barnet är din nästa.
Föredraget sammanfattas med poängen att tron inte är något som håller oss från att söka fakta och information. Många kända vetenskapsmän var kristna och deras tro har inte hindrat dem från vetenskapen. En del vill skapa distans mellan vetenskapen och tron, när det egentligen inte är orimligt att det två områdena faktiskt går in i varandra.
Jag lämnade föredraget med en glädje över vad Gud skapat och en djupare förståelse kring trons vackra samspel med etiken och vetenskapen. Det är svårt att tro på slumpen när allt är så finjusterat.
