text: Nathalie Bencic
Sommaren flög förbi och det var flera veckor sedan EFS-gården på Åhus tömdes. Hem åkte trötta ledare och nykonfirmerade ungdomar och jag är väldigt säker på att flera av oss kände ett stort vakuum när den stora, men nära, gemenskapen inte längre var vardag.
Den 15 juni fylldes Åhusgården ute på Äspet av tjugotvå deltagare som tidigare hade träffats en helg för upptakt. Nu visste det lite vad de hade att se fram emot- och samtidigt tror jag att de inte hade en aning. Jag tror inte att ungdomarna på djupet förstod vilka upplevelser de skulle få, hur tron skulle påverkas, vilka relationer som skulle växa fram eller vad de skulle börja inse om sig själva… och framför allt att flera av dem skulle få möta Gud.
Tre intensiva veckor spenderade gruppen ihop. De umgicks, hade lektioner, gjorde draman, hade andakter, diskuterade i samtalsgrupper, badade, åt glass… ja listan kan göras lång. Men det var också något särskilt de hade. De hade “Egen tid med Gud”, och eftersom lägret till största del var mobilfritt så blev det också just en egen tid, odelad med sociala media eller andra vänner. En del satt i sängen, andra i en hängmatta, någon hamnade på en skogspromenad. Men en sak hade de gemensamt, nämligen att de började i Guds ord för att sedan prata med den Gud som flera av dem inte ens kände, eller visste om de trodde på.
Till en början var det flamsigt, ja lite svårt för många att stilla sig. Men efter några dagar kom flera in i rytmen. Dels längtade man efter vilan, men jag vill också tro att flera började uppskatta tiden med Jesus mer då de hade fått börja lära känna honom. När man har fått smaka på det som är gott så vill man ha mer av det. Vår bön är att konfirmanderna ska få fortsätta söka den Gud som redan sökt dem och att vi som är engagerade i regionen ska få bli ännu mer taggade på att hjälpa andra människor att få smak på Gud så att de sedan självmant vill ha mer av honom. Vittnesbörden från lägret talade sitt tydliga språk; ungdomar blev helade, upprättade, fick relation med Jesus och ja… började växa i tro.
